Oplanerat.....

Hittade min ny Tesla igår ;)

På mitt löparschema stod det testlopp. Gahh sånt gillar jag inte, men jag bet ihop, det skulle vara hårt men kontrollerat stod det, humf vad är det? Jag drog i väg och efter avslutat pass kände jag faktiskt av att jag varit lite krasslig. Lungorna var inte helt med, jag var tungandad, vilket är ovanligt. Men nu är det gjort och det gick ok.

Att inte ha något inplanerat en dag är väldigt ovanligt för mej så lördagen var tvungen att planeras en aning. Jag hörde på radion om melodifestivalen att den skulle vara i Malmö. Pang. En idé.

Från idé till handling. Vips hade jag köpt två biljetter till kvällens föreställning. Så ja, i bilen och mot Malmö :) Vi är inte kloka på en fläck men se det underlättat ju något.

Väldigt nöjd....

Vi parkerade bilen på Emporia och där förgyllde vi fyra timmar ihop myset och jag.

Att hon gick fullständigt bananas på Panduror var något jag faktiskt kunnat räkna med om jag bara tänkt tanken. Hon tömde halva butiken på pysselgrejer och nä hon nöjde sej inte där. Runda två, jag satte mej på en stol och lät henne gå omkring och mysa bland alla pinaler. Hon var i himmelriken.

Jag var mindre road men det lät jag bli att förmedla.

Hon köpte även en ny kofta vilken hon var väldigt stolt över, några tischor, ett hårband och en kulglass.

Vi käkade middag och det valdes pizza, inte världens godaste pizza kanske men den slank ner och den mättade.

Halv åtta spatserade vi in på arenan. Det var sjukt med folk i gångarna och många hälsade igenkännande på mej, ehh hej sa jag utan att ha en susning om vilka personerna var ;)

Vi hittade våra platser på parkett och mysets var helt i extas, hon kvittrade, hoppade och skrattade om vartannat. Helt underljuvligt att se. Jag var den lyckliga mamman jag.

Nöjda efter föreställningen vände vi hemåt med Jockarp igen och vi hemma klockan elva men då sov myset som en stock. Hon är tung nu men jag fick upp henne så hon hängde om min nacke och jag lyckades hasa in henne halvsovandes. Jag pussade henne på kinden och sa att jag älskade henne sen väntade den sköna sängen även för mej.

En helt perfekt oplanerad lördag ihop med hon, hon den viktigaste i livet.

Lycklig....

Jockarp.

Storfiskaren....

Galet med vatten....

7 km i 6 minuter tempo, 3 km i 5:15 tempo och så dom sista 7km i 6 minuters fart. Det var min morgon det. Detta på ett berg som var helt täckt av nyfallen snö. Galet tungt att springa dom första km. Det gick uppför och snön var tung, men knarrandet under mina fötter var magiskt. Löpningen lättade och ibland infaller sej det en känsla då man saknar både tid och rum. Jag sprang men jag uppfattade inte att jag förflyttat mej, hux flux befann jag mej bara på en annan plats. Coolt.

Jag hade en ny låt repeterandes i öronen under löpturen jag älskar att bli tipsad av låtar och denna fick jag till mej av en vän. Jag funderade åter på vad låtskrivaren varit i för känsla när låtens skrev. Det var så mycket kärlek och så stor sorg i låten, det gjorde ont i mej när jag tog in texten. Historien var sorglig och jag undrar just vad den baserades på. Var det verkligt?
https://open.spotify.com/artist/1IrKUHz5tIrGTFXcjmj46x

När jag snyftat klart och löpturen var över drog jag väg ett mess till en vän jag inte sett på länge. Texten i messet var kort och gott: Promenad?
Svar kom bums, gärna. Ja och där var saken biff. Eftersom hon är chef för kronlaxfisket i Mörrumsån så togs promenaden på plats bland en översvämmad å och fiskyngel. Jag fick gå backstage och kolla in fiskuppfödningen, det såg jag som väldans intressant, tror jag ska ta med Mollie dit en dag. Tror hon kommer att gilla det.

En kopp kaffe och lite blarrande sen var det dags att säga hejdå, hem till byn och inväntan av Mollie. Hon kom hem från skolan och var något sur, hon hade tänkt ta en vän med sej hem men ibland går det bara inte. Vi hade planerat för badhuset men inte heller det föll henne i smaken. Hon är en egen individ nu, inget snack om den saken.
Hon mjuknade något när hon fick välja middagsmaten, i lådan så det smäller om det, men taco på en fredag blev det :)

Storfiskaren....

Jockarp.

Jag kan allt....

Hon kämpar på ;)

Hälsotillståndet är i kanonskick just nu vilket är det vanliga tillståndet på mej, det är väl det som gör det extra svårt när det inte riktigt är 100%. Men nu är jag tillbaka i fullgott skick alltså.
Jag tog en snabbtripp med kamphundarna medans myset välte i sej en pannkaka till frukost.
Vi gick som vanligt ut för att möta taxin, men nepp det kom ingen. 07:40 hade den fortfarande inte kommit och jag skulle vara på en utbildning klockan åtta och det tar mej 20 minuter att köra dit, tja den ekvationen såg ut att gå år pipsvängen.
Jag ringde taxin och fick besked om att en bil gått sönder men att dom skulle vara på plats inom tio minuter. Nej det funkar inte, in med myset i bilen och i väg till skolan. Jag kramade om henne sen gick hon och jag ringde upp en annan kursdeltagare och informerade om att jag blir något sen.
Full rulle på stereon och full rulle på hjulen, jag var vid gott mod, jag sjöng så rutorna höll på att blåsas ut. Jag älskar att köra bil, har jag berättat det? ;)

Utbildningen då, jo den gick ut på att använda fallskydd när man utför arbete på höjder över två meter. Att bli upphissad i en travers och försöka ta sej ner i en bit tillhör inte uppdrag som jag vanligtvis gör men ja nu har jag gjort det med. Med beröm godkänt.
Hem och ut på berget med byrackorna, jag satte mej på en stubbe och bara satt. Vissa dagar behöver jag det och det var en sån dag. Solen lekte med mina ögon, det var stark och den släppte inte min blick. Jag blundade och vände mitt huvud mot ljuset. Ja det är på gång nu, jag känner det. Jag älskar den känslan, känslan av vår.

Hem och ut i vedsvängen, jag ligger bra till nu och det är skönt, det känns som om jag fixat även denna vintern. Skönt.

Eftermiddagen bestod av uteaktivitet i form av skidåkning. Att leva med en sjuåring som tror sej kunna precis allt kan i bland vara väldigt nervpåfrestande. Mollie tror att hon kan allt och ibland vet jag inte vad jag ska säga eller göra, jag vill liksom inte ta bort tron i min dotter. Hon åkte repliften och det gick fint, problemet kom när hon skulle åka ner. Hon kopplade liksom inte själva grejen, men stursk som hon var skulle hon tvunget åka knappliften. Jaha det var bara för mamman att springa med upp i backen. Liften gick åter fint, men nerfärden var svajig. Som väl var hade jag min vän med mej och hon kom till undsättning med att hjälpa Mollie lite och även erbjuda en påse att andas i till mej ;)
Okej vi hade en hel fantastisk eftermiddag och kväll i backen, inget snack om den saken men visst något frustrerad var jag emellanåt.

Lite paus...

Jockarp.

Demontygling....

Redo för utedag....

Nä nu fick det bannemej vara nog. Jag friskförklarade mej och när myset åkt i väg till skolan drog jag ut.
Berget och saknaden hade varit stor det kände jag när jag sprang mot mördabacken. Hjärna sa, låt bli Leonora, låt bli henne idag, du har varit krasslig och hon är hård.
Men nä det gick inte, hennes dragningskraft var allt för stark. Jag var bara tvungen att känna hennes massiva motstånd.
Jag kände mej oerhört stark och pigg i kroppen. Hon hade inte en chans. Jag log hela vägen upp, uppe på toppen skakade jag lite på huvudet och sa till mej själv, jag behöver något tuffare och det är snart det. Det är enkelt, Livet är för lätt just nu. Tänk att det trodde jag aldrig att jag skulle tycka men just nu känns det så på (nästa) alla plan.

Schemat för veckan lyder återhämtningsvecka med endast tre inplanerade nyckelpass. Jag formligen älskar Mister Skoogs rader längst ner på veckoplaneringen. Där kan man läsa Övriga pass: Lugn jogg vid behov. Ja han har verkligen fattat vad anledningen är, var grunden var till att jag började springa. Att tygla demonerna. Med den raden känner jag en ännu mer tacksamhet över att ha honom som coach. Vilken snubbe.

Ett plan där det fortfarande hopar sej lite frågetecken, det är ju på relationsplanet. Tydligen är det inte bara jag som är frågande. Jag får ofta frågan om jag funnit kärleken, det av helt random människor. Jag ser detta som märkligt. Jag skulle i dessa lägen kunna nöja mej med att svara antingen ja eller nej, eller inte svara alls. Den rätten har jag ju också. Civilkurage hej. Men nä så jobbar jag inte riktigt.
Så på senaste tiden när jag fått frågan om jag funnit kärlek så svarar jag. Ja det har jag, teoretiskt.
Jag har kommit fram till att det är ett mycket bra svar det där. Där kan ju mottagaren själv funderar över om den passar in i min teori ;)

Efter löpturen fick jag ut med dom små blodtörstande kamphundarna. Det blev ännu en timme på berget, snacka om lyxig förmiddag.
Eftermiddagen blev inte riktigt så lyxig, möte stod på schemat. Tre timmars sittning och jag fick ett skrattfnatt som var svårtyglat, jag vet inte vad det är just nu med det är så mycket skratt i mej, kul förvisso men ibland blir det för bra helt enkelt. Jag skrattade så jag fick ont i varje lite muskel i magen.

Jag hämtade upp mitt mys på fritids och om jag nu förträngt alla hjärtans dag så hade klart inte myset gjort det. Hon älskar alla högtider, allt från, jul till kanelbullensdag. Hon gör liksom ingen skillnad. Allt går att fira.
Hon hade köpt en allahjärtansdagpresent till kamphundarna, åhhh ja dom blev superglada av nya ben såklart.

Jockarp.

Caféhäng....

Just så....

Det var inga problem att få fart på lilla fröken Vilhelmsson, två kamphundar skötte sitt uppdrag ypperligt. Mollie älskar när dom hoppar på henne och försöker slicka på henne under täcket. Det är underljuvligt att se henne med hundarna och hon ska gosa och mysa med dom innan dom får gå upp och få sin frukost.

Jag vinkade av myset vid taxin sen fick jag ta en tur på berget med odjuren. Det var ett behagligt ljus, det känns som det hänt något nu, att det liksom blir ljusare och att det är ett annat sken en annan styrka i ljuset. Jag säger ja tack till det. Det var kyligt och väldigt vattensjukt på berget, snösmältning i hop med massivt regnande har gjort att det är stora problem med att få ut virket ur våra skogar. Jag gick och tittade lite på det och filosoferade på det där med häst och vagn, hur mycket dom skulle förstöra i markerna jämfört med skotarna som kör där nu.

Slut funderat och hem med byrackorna sen var det frukosthäng på café med en vän som var på bristningsgränsen av ilska. Jag kunde inte på något sätt i världen hålla mej för skratt när jag såg henne :) Vi hängde i hop i tre timmar, vi åt, blarrade och drog kort. En skön lyxig och vuxen stund.

Hem och jag hann köra tre skopor ved innan myset kom hem med taxin. Hon hann inte hoppa ur bilen förrän hon upplyste mej om att det var semledagen, hon frågade om vi kunde gå på café. Självklart kan vi det. Eftersom jag är sockerfri just nu så fick myset äta själv och hon slog till med både en minisemla och en kladdkakebit, jag tog en kopp svart kaffe jag.

Det stundar utedag i skolan idag och Mollie äter inte hamburgare vilket det skulle bjudas på. Så ja, mamman fick brassa pannkakor för att hon skulle få en matsäck med sej. Det där med att vända pannkakorna i luften är jag just nu svårslagen på. Jag levererar stort och jag tycker det är lika roligt varje gång jag lyckas, barnsligt roligt ;)

Barnsligt roligt är det också att spontandansa lite i vardagsrummet. Eftersom både jag och Mollie är takt och tondöva så gapskratt vi alltid under våra dansstunder. Vi gör som vi vill och det är verkligen inte i lådan det ;) Vi var helt fjulligt till musiken, jag dansade och sjöng till jag fick en hostattack sen fick det hela ett abrupt slut. Kanske tur det. Men det slog mej när jag satt svettig i soffan och tittade på Mollie som fortsatte att dansa och sjunga, att tänk vad skönt ändå, att var över 40 år och kunna göra saker som man blir glad av utan att bry sej ett dugg om vad världen utanför tycker. Är inte det väldigt lyxigt ändå?
Det var en toppendag helt klart. Härligt.

Caféhäng....

Jockarp.

Stolta mamman....

Redo för kvartsamtal.....

Jag vaknade upp på ett ruskigt lättsamt sätt. Vissa dagar ser jag bara lycka och komik vart jag än vänder mej. Dessa dagar kan sluta hur som helst, men en sak jag vet säkert är att det blir en dag med väldigt mycket skratt.

Utbildning med start halv åtta vilket betydde att mormor fick komma till undsättning och skicka iväg myset till skolan, allt för att hon skulle slippa morgonfritids. Morgonen hade gått fint och så var det även för mej. Räkmacka och kaffe till en presentation på powerpoint vilket fick mej att flina lite och funderar över den gamla beprövade overheadapparaten. Var är den nu? Det måste ju finnas tusentals apparater ståendes runt om i landet, för att inte tala om diabilderna, dom som alltid hamnade upp och ner så man fick backa och vända, väldans jobb det där.
Tänk ändå vad vi fått uppleva som den nya generationen kommer att missa helt.

Jag minns ju hur det var i Thailand när Mollie skulle svara i en "vanlig" telefon på hotellrummet. Hon hade luren upp och ner och vi skrattade så vi kiknade både hon och jag. Det gjorde dock inte den som var i andra änden av luren :)
Jag kan ibland känna mej lite efter gällande denna nya tekniken, men våra barn är ju helt lost vad det gäller saker som var helt självklara för oss när vi var små. Snacka om att tiderna förändras.

Hem en snabb sväng och vidare fick jag ge mina föräldrar lift till tåget i stan. Dom ska på en resa så nu är det minsann myset och jag som styr upp hundar, hästar och vedleverans de närmaste dagarna, ja även fågelautomaterna ska vi se till att fylla upp med frön. Alla ska ha sitt.
Det märkliga är att det alltid är milt väder när mina föräldrar är bortresta och till följd på det lera vart man än ser. Det på åtta små hundtassar som vidare spatserar in på mitt vackra parkettgolv, humf ja den kombon är inte svår att förstå hur den blir.

Jag anser mej fortfarande för krasslig för att springa men smygjobba lite fysiskt tyckte jag allt att jag kunde göra. Vedsvängen hej. Jag vet att det är något sjukligt över min entusiasm över det arbetet, men jag tror att det bottnar sej i att det är något jag pysslat med en livstid. Det ger fysisk ansträngning, det ger mej dagsljus och frisk luft, Jag går i mina egna tankar och jag lyssnar på musik. De ger mej en enorm tillfredställelse över att gå ner i källaren och se all ved som ska hålla oss varma och ge oss varmt vatten. Ja det är så väldigt behagligt hela kedjan liksom.

Mollie kom hem med taxin och den nytvättade overallen sen kvällen innan var helt oigenkännlig, Jaha du har haft en bra dag i skolan ser jag var min enda kommentar över utseendet över overallen. Ja det har jag kvittrade den unga fröken Vilhelmsson, jag flinade lite åt henne och la armen om hennes axel och sen gick vi in.

Vi var bjudna på kvartsamtal, jag vet att det går bra för Mollie i skolan och jag vet att hon är en fin kamrat så jag var inte så värst orolig över att gå dit.
Innan vi körde till skolan svängde vi inom bibblan för att lämna tillbaka ett par böcker och även låna om ett par. Jag höll på att krypa ur skinnet när jag stod i kön och det gick såååå lååååångsamt allting som skulle göras med låntagaren före mej. Jag fattar inte varför vissa saker och vissa yrkesgrupper måste vara så långsamma.
Jag fick genast en bild i huvudet från filmen Zootropolis när kaninen Judy träffar på sengångaren för första gången. Ja och där brast det klart för mej. Så där stod jag på bibblan och storflinade.
Jag lyckades skärpa till mej lite och få ärendet uträttat och vidare körde vi till skolan.

Ja och det är inte konstigt om jag tvivlar på att min dotter verkligen är min. Hon överöstes av goda ord. Hon sköter sej prickfritt i skolan. (vilket är allt annat än vad jag gjorde) Jag är så oerhört stolt över henne, på alla hennes prov var det full pott, matten är hon enastående bra på och hon lyssnar och hon lär. En mycket god elev alltså.
Ja den stolthet jag kände inom mej när vi lämnade fröken och klassrummet det är en stolthet jag sällan känt. Ja jag är så sjukt stolt över min dotter och jag är så sjukt stolt över mej själv, stolt över att lyckats så bra som mamma ;)

Jockarp.

Havet och jag.....

Kamphund....

Söndag och jag vaknade upp efter en hel natt sovandes. Hallelujah.
Hosta gjorde jag förvisso men jag kände mej pigg. Jobbig sits för en långdistansare, för sjuk för att springa men frisk för allt annat. Det retar psyket en aning det.

Upp och fyr i pannan, vem vill sitta inne och frysa? ja inte jag i alla fall. Lite pysslande med vardagssysslor, vilket jag funderade på varför det heter och vad som innefattas i just vardagssysslor. Vem bestämmer vad som är vardagssysslor och givetvis funderade jag på om det var okej att göra detta på en söndag ;) Ja det snurrade jag in på ett tag, härligt.

Bilen tvättades och även Mollie fick ett välbehövligt bad. Jag körde en rejäl inpackning i hennes lurviga hår. Jag har slarvat med hårvården både på henne och mej den sista tiden så därför bestämde jag mej för att varje litet hårstrå på hennes huvud skulle ligga korrekt, perfekt och utan en enda lite tjorr.
Det tog mej över en timme att utföra detta uppdrag och det slutade med tårar och ovänskap. Gaaah.
Jag lät henne hållas en stund, hon satt på sitt rum och tjurade och jag satt i ett annat inte fullt så tjurig. Efter en stund frågade jag henne om hon ville ha sällskap och det blev ja på den frågan, vi kramades lite och sen var livet toppen igen.

Hon har fått en gammal gitarr som vi hittade på vinden och ja just nu känns det som att det är det största misstaget denna sidan jul. Hon har gitarrskrället med sej överallt och hon plinkar och sjunger stupalöst. För att bryta beteendet lite tog vi kamphundarna och begav oss till havet.
Det blåste kallt och tången hade vällt upp på stranden, där är minsann lite jobb att styra med innan det går att ligga i sanden och pressa i solens heta strålar.
Men det är helt klart något speciellt med havet och kanske speciellt under icke sommartid. Jag älskar verkligen tomheten, känslan av jag och havet, havet och jag.

På kvällen fick jag lipa en stund. Det var ett tag sen och det var skönt. Jag läste lite gamla blogginlägg sen i höstas. Inlägg innan och efter min resa till Miami och New York. Varför jag grät vet jag inte, antingen var det för att jag mådde så fruktansvärt dåligt just då eller för att jag var tacksam över hur galet bra jag faktiskt mår just nu.
Jag konstaterade även att jag skriver ruggigt bra när jag är i någon form av kris. Vackra, sorgliga och känsliga texter. (kan förvisso vara för att det är mina känslor som åter bubblar upp)
Hur som helst, tårarna torkades och leende pussade jag min dotter god natt.

Jockarp.

Sjövilda Lindorff.....

Hon är sjövild mitt kärlekstroll <3

Ännu en natt i vedsvängen.

Det blev lite speciellt. Jag fick nämligen en dejt förfrågan. Smickrande förvisso men jag har lite problem med att jag får frågan om att träffa en okänd kvinna. Och att frågan kommer vid en tidpunkt vid 02:30 en lördagsnatt känns oseriöst på något sätt. Ja tanken var inte att vi skulle ses just då men ändå.

Det skulle ju förvisso lika gärna kunna vara fröken rätt, vem vet? Men nä jag uppskattar nog mer att få frågan om en dejt efter lite samtal.

Mina fantastiska män som jag hade äran att dela natten med var av en helt annan åsikt. Män är män och deras råd till mej var.

- Eh ligg lite med henne så kan du ju se sen.

Jag flinade och talade om för herrarna att dom inte var kloka i huvudet och att jag inte jobbar riktigt så. Men tack för tipset :) Töffar.

Hem körde jag och den retsliga hostan fortsätter att retas med mej, jag gick därför bananas i kylen och lyckades hitta en flaska hostmedicin, den var från 2012 men den fick duga. Jag tog ett par klunkar, borstade tänderna och hoppade i lopplådan bums.

Ingen löpträning på grund av hostan, som schemat ser ut så har jag ett nyckelpass till denna vecka men det lär inte bli något av det. Jag måste vara tipp topp innan jag hoppar i dojorna igen. Så i stället för min tänkt löprunda lufsade upp till undantaget och hämtade min dotter direkt efter mitt uppvak. På undantaget lyckades jag även kamma hem en flaska Cocilana, kan vara skönt att ha i sin närhet under dessa hostiga tider. Jag hoppas dock att jag slipper ta den.

Jag har fått så mycket fina ord till mej gällande Mollies och mina instagram klipp som vi själva tycker är väldigt roliga att dela med oss av.

Detta har nu gjort att många hört av sej och vill att vi ska starta något som kallas för Youtubekanal. Detta har jag dock inte en susning om vad det är, inte heller hur man startar upp något sådant, så njaaa.

Vidare så vet jag ju faktiskt inte heller hur länge vi tycker att det är roligt. Just nu gillar vi att dela med oss av vår vardag men det blir kanske andra bullar av när hon kommer, hon den där kvinnan som ska dela livet med oss. Ja vi får helt enkelt se. Men tack för all positiv feedback alla fina <3.

Offentlighet ja. QX-Galan sändes ju på tv i går kväll, Mollie blev helt förvildad när hon såg oss på tv, söt som socker när hon sprang fram till tv:n och skulle visa var vi satt :)

Det är en väldigt viktig gala och som Linda Lindorff sa innan hon lämnade mej och galan i måndagskväll:

- Den bästa galan jag någonsin varit på, här är det verkliga människor inget ytligt utan verklighet. Och ja hon har så sjukt rätt.

Det är ju även mycket allvar, hemskheter och mod som döljer sej inombords på många av dess människor som var på plats på Cirkus. Vilket kanske inte riktigt kommer fram genom TV rutan.

Mycket glädje och fest också självklart, Jag bjussar här på ett klipp där jag och Lindorff (mest hon) går bananas med Aftonbladest reporter efter galans avslut :) Hon är helt sjövild den där bruden och jag gillar henne stenhårt för det.

https://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/241657

På alla håll....

Jockarp.

Lekland....

Mm en sån morgon....

Natttjänstgöring i vedsvängen och nä jag var verkligen inte i form. Jag hade en retslig hosta och en huvudvärk från helvete. Halv två på natten fick jag vackert fria till en snubbe och bad om ett piller. Det hjälpte, en timme senare var jag som vanligt. Toppen.
Hem och i bingen och jag vaknade redan klockan åtta och tänkte tack och hej nu är det kört. Men döm om min förvåning jag somnade om och sov ända till klockan tolv.

Uppstigning och jag var inte i form, håret stod på alla håll, huvudet värkte och det kliade i halsen, inne termometern visade på närmare 27 plus och jag var varm som en kamin.
En kaffe en dusch, lite skrivande på datorn och repetande på en låt på stereon fick mej att bli som folk igen ;) Redo för resten av dagen alltså.

När Mollie kom hem från skolan kändes det helt rätt att göra något aktivt. Med vänner körde vi till ett lekland.
Barnen lekte, mammorna drog kort och socialiserade sej. Helt perfekt när man inte var riktigt i topptrim. I över två timmar var vi och busade på landet sen var det dags för gula M:et.
Och vad är det för fel på folk? det var fredag och då är det ju brukligt med Taco i Sverige, men tydligen inte i staden Kristianstad. Hela haket var överfullt med folk och det var inget snabbmatsställe för dagen.
Vi fick vår mat efter diverse diskussioner, vi åt och vidare mot Ekohallen, fredags och lördagsgodis inhandlade. Det ihop med lite annat bra att ha så slutade kalaste på en lusentapp, märkligt va, "bara lite smågodis" jo tjena,

Myset skulle ännu en natt inhysas hos mormor och morfar och jag skulle köra ved. Med sej hade hon sin gottepåse och sina kramdjur. Det går ingen nöd på henne alltså ;)

Det där med lekland....

Jockarp.

Tuffa pass....

Soligt värre :)

Att jag vaknade klockan fyra och inte kunde somna om hjälpte föga, vi blev försenade med morgonbestyren. Upp och hoppa löd order. Myset formligen hasade sej upp och i kläderna. På frågan vad hon vill ha för föda till frukost fick jag infon om att makaroner och korv skulle serveras. Nu har jag världens bästa spis i palatset som väl är så jag svarade bara ja på hennes önskan och drog igång plattorna på full fart. Maten stod på bordet när hon kom till bords.

Avvinkning vid taxin och info om att hon skulle åka även hem efter skolans avslut. Jag älskar dej och en puss på kinden sen skildes våra vägar.

Jag var löparklädd och det stod distans 10 km, 8 km 5:30 tempo och dom sista 2 km skulle tempot vara 5:00 min/km. Det gick fint, jag låg lite för högt de första 8 och det är möjligt att jag fick betala lite för det under de sista farthöjande km. Det var tungt.

Att jag hade två mil i benen sen dagen innan, att jag var svedd under brösten på grund av en kass sport-BH, att det sved i rumpan för att jag hade långkallingarna på mej en allt för varm dag. Ja det påverkade nog fröken Vilhelmsson en aning det med. Men inte ska det alltid vara lätta att försöka ge sej på att slå ett personligt världsrekord, det måste ju kosta på lite. Jag hade i alla fall väldigt roligt åt det när jag väl kom hem även om det sved både här och där :)

Jag hade ett jobbmöte inplanerat, världens kortaste möte 1,5 h, det gick väldigt smärtfritt så jag var hemma innan lunch igen. Jag gillar när det går snabbt och lätt, långdraget och trist är inte riktigt min melodi. Jag hann med att krama om några trevliga karlar och drämma iväg en hög med mail innan jag var klar på platsen. Snacka om att ligga i.

Mitt mys kom hem och hon var lugn till att böja med, vi käkade lite glass för att vi ville det men sen drog idésprutaren igång. Planera för ett nytt pyjamasparty drogs igång, hon tjatade hål i huvudet på mej och hon började göra inbjudningskort. Jag älskar det mej ibland kan jag inte förmå mej att se det vackra i det. Att se hur fantastiskt grym och unik min dotter faktiskt är med alla sina idéer, jag måste bli bättre på att uppmuntra henne och glädjas mer.

Matschema och inbjudningskort ;)

Jockarp.

Studiedag....

Fikasugen ;)

Studiedag betydde sovmorgon. Myset vaknade klockan åtta och då kröp jag ner till henne i hennes säng. Hon var på bushumör bums så jag hängde på, hon är enormt kittlig under hakan och jag kunde inte låta bli att kittla henne där. Hon tjöt av skratt och jag var inte långt efter, vilken morgon.

Efter frukost åkte hon med mormor till Kristianstad för att köpa en ny gympatröja, tydligen hade den gamla försvunnit, hur det nu är möjligt, att bara försvinna.
Själv stod det springning överst på min lista. Två mil skulle levereras enligt schemat. Inga bekymmer förutom då att det var väldigt kallt ute, långkallingar på under tightsen, väldigt obekvämt visst, men det var inget att göra åt saken. Mat, kaffe och dusch på det sen var vi redo för att fortsätta vår lediga dag.
Konstaterade att jag är ledig väldigt mycket just nu ;)

Vi drog över berget till min icke kaffedrickande vän, vi rasslade in och hon hade redan förberett kaffe till mej, ordning och reda alltså.
Vi drog kort och det hade varit väldigt mysigt om inte Mollie gått fullständigt bananas. Det är som det går troll i henne ibland. Men som äldre generationer ofta säger, det är en fas dom går igenom. Humf ja det är möjligt men likväl trist att behöva gå igenom det. Att jag hade en släng av Pms var säkert en möjlig anledning till att jag var extra känslig och kände att den där papp påsen vore fin att få andas lite i ;)

Innan vi åkte hem beställde vi pizza. Jag kan inte minnas när jag åt pizza senast, gott var det i alla fall men jag var helt slut efteråt. Hur kan man bli så sjukt sliten efter att bara äta, borde det inte ge en väldiga mängder energier?

Till nattningen började vi läsa läsläxan, sen gick vi över till den mäkta spännande boken om Axel och Loke. hua....

Synd att jag inte kan springa i denna dressen ;)

Jockarp.

Årshjulet....

De finns ju alltid en baksida ;)

Jag svängde upp i allén mot det Månsagårdska palatset klockan sju på morgonen, gosse vilken känsla som for genom min kropp. Trygghet, lugn, lycka och stolthet. Mitt hem det ligger så nära i mitt hjärtat. Obeskrivbart i bland och just denna morgon var en sån dag, en obeskrivbar känslas dag.

Jag checkade in under täcket efter jag satt fyr i panna. Jag blev så fnittrig så jag kunde inte ligga still. Det fanns så mycket energi samtidigt som jag var totalt slutkörd. Jag älskar dessa känslor som egentligen inte finns, ska finnas. Kombinationerna funkar inte, inte egentligen, dom är liksom motpoler. Men ändå känner jag dom ibland. Coolt.

Jag vaknade tre timmar senare och det var allt annat än coolt det. Fy. Som Lisa Ekdahls gamla låt Vraket.
Jag kände i uppvakningsskedet, "Bärga vad ni kan från det här vraket"
Det var liksom motvind redan när jag skulle öppna ögonen. Jag hade i det läget behövt ha någon som sagt - Du ska följa med mej, ta min hand och följ mej.
Jag var helt oförmögen att göra något mer än att ligga kvar, jag drämde  iväg ett mess till en vän och vänta på svar. Vi blurrade en stund och jag blev något piggare.
Jag hasade mej upp och gick ut bums, ut på berget, jag behövde det så väl. Snö, träd och tystnad. Pang batterierna var åter fyllda.

Jag fick mycket fina kommentarer om att Linda och jag var så fina på galan och det är ju fantastiskt roligt. Det eftersöktes även bild på bakdelen på mej i klänningen, jag kan tänka mej att intresset kommer sej av att jag berättade att jag hade klänningen bak&fram första gången jag provade den, och ja! det var en schyst urringning ;)
Självklart bjussar jag på en bild, den är dock inte tagen på galakvällen men där får ni allt hålla tillgodo.

Jag körde till skolan för att hämta Mollie. Hon blev lycklig av att se mej. Jag föreslog att hon skulle fråga sin bästis om hon ville hänga med hem till oss i stället för att vara på fritids. Det ville hon gärna.
Tjejerna pärlade och jag gled runt och pysslade med mitt. Lugnt och skönt. Jag brassade lite mat till dom små och pratade i telefon, shit vilken multitasking, ja jag kände att jag var tillbaka i full kraft. Skönt.

Kompisen åkte hem och myset och jag chillade. Nu ska vi vara nära varandra ett väldigt långt tag, det har varit mycket utantid från henne och jag vet att vi inte mår bra av det, varken hon eller jag.
Hon visade mej lite nya alster hon gjort i skolan, ett årshjul som jag blev mäkta imponerad av. Tjusigt.
Vid nattningen läste vi saga och det är så spännande i boken nu så jag håller på att spricka, längtar till nattningen varje kväll nu ;)

Årshjulet....

Jockarp.

QX-Galan.....

Middagsselfi....

Lite problematik med taxibilen gjorde att Macgyver Vilhelmsson fick styra upp problemet med bilen. Dörren gick inte att stänga på grund av den kyliga luften. Två dörrar var öppna och två stängda. Mollie sattes tryggt på sidan där dörren var låst, dom andra bägge dörrarna fick bindas med balaband ;) Det var vår morgon det.
Jag vinkade av myset och satte mej i bilen. Stockholm tur och retur väntade mej, ja en massa kul emellan med såklart.

Det är väl så att kan man skratta åt sej själv så har man aldrig tråkigt. Jag spettade stereon och sjöng hysteriskt högt (och falskt) Det lät så illa så ja började flina åt mej själv, det roade jag mej med i några mil. Sång och skratt.

Väl i city så skulle jag gå till frissan, en spontangrej jag kom på i Norrköping, bra där! Vem har en tid för håruppsättning med en timmes varsel?
Jag bad en nyfunnen vän från staden att tipsa mej om en frisör och tro det eller ej, hon hade 20 min ledigt. Det räcker sa jag. Mer pimpade än 20 minuter ska jag inte vara.

Med frisyren och klänningen på plats så begav jag mej till Strandvägen1 för att möta upp min dejt för dagen. Jag konstaterade att dejten faktiskt varit fröken Sverige, kan vara svårt att minnas, för den kvinnan har verkligen hunnit med en hel del i livet. Men vem kunde tro att hon och jag skulle gå på dejt 28 år efter den utmärkelsen. Vilken värld va?
Vi fick även sällskap av bonde söker fru producenten vilket inte gjorde det mindre trevligt precis. Samtalen var massiva och det skrattades, framtidsplaner luftades, det pratades om ex, jobb, kärlek och folkracebilar. Blandningen var total.

Selfidrottningen ;)

Lindorff fick agera sminkös till mej, hon kladdade på mascara på mej eftersom jag är helt oförmögen att klara dej själv. De bägge damerna tyckte förvandlingen var enorm och självklart gick Lindas tankar i spin, jag skulle vilja supersminka dej en dag. Tack mej nej tack blev mitt svar. Jag kör helst med min naturliga skönhet, är trygg i den.
Vi åt god mat och min dejt rasslade i sej lite vin, jag höll mej till vatten utan bubblor.

Galan. Ja vi är helt otroliga, men vi missade röda mattan och vi kom precis till första ringningen, det efter att jag körde på en cykelväg, bussfilen och gjorde en fulparkering utanför cirkus.
Jag kanske bara går på en gala i mitt liv och den höll jag på att missa. Men ja, så trevligt hade vi på vår middag och då rusar tiden visst fram

Galan var fantastisk, kanske lite långrandig men likväl fantastisk. Jag blev placerad vid Babsan och med den peruken är det svårt att inte ta plats, hen ursäktade sej och frågade ett flertal gånger om vi såg något. Inga bekymmer hörru....Att Viktora Silverteth satt bredvid med sitt stora hår gjorde att det blev väldigt mycket hår.
Linda som är något mer van vid galor ansåg att detta var den bästa galan hon någonsin varit på. Och hon imponerade på mej, så enormt ödmjuk. Hon gick fram till conferencier när galan var över och överöste henne med vänliga ord om hur bra hon tyckte hon skött galan. Hon är väldigt jordnära fru Lindorff. Fint.

Vi hade en lättsam och kul kväll, mycket skratt och vi blarrade på om det mesta. Kvällen blev natt och barn har vi båda så jag har full förståelse att min dejt behövde avvika. Själv stannade jag en stund till. Jag träffade lite nya människor och det är alltid trevligt, problemet i dessa sammanhang är att det spelas så vansinnigt hög musik så man kan ju knappt prata med varandra.

Jag vände hemåt jag också. 15 minus. Brrr.
En körv och en kopp kaffe på vägen så diskade jag av milen hem och var hemma igen till min dotter skulle åka till skolan.
Sammanfattningen av dagen/kvällen/natten blev kort och gott. Fantastiskt.

Inte selfi. Karin Törnblom tog bilden ;)

Jockarp.

Vecka 5 check på den...

Frukost på sängen...

När man besitter kanske världens bästa musiklista på närmare 17 h då är det inte lätt att hålla vilddjuret från Jockarp i tyglarna. Mister Skoog ansåg att jag skulle ta en vilodag men se det tänkte minsann inte jag. Eller jo men jag fick flytta den lite. Jag vet inte hur veckan kommer utveckla sej så därför kändes det lämpligt att ge sej ut på ett pass en fin söndagsmorgon.
Den gångna veckan har varit fokus på Tröskelpass. Vecka 6 kallas kort och gott för fartvecka. Så ja, håll i hatten nu blir det åka av :)

Jag nöjde mej med en mil och jag fick hålla mej till stadslöpning, cykelbana hej alltså, det var halt även där men något säkrare än berget.
När jag skulle köra från stan backade jag rakt i en stolpe, gah hur trött kan man bli då. Jag har sensorer på Suv:en men inte heller vid den varningen kopplade jag. Jag hoppas dagens körning går lite bättre och ja det är ju mestadels framåt så jag tror på att det kommer gå väl ;)

Mollie var som förbytt, hon var kreativ och hon var full av liv. Så underljuvligt att se. Hon var ute och lekte lite i snön, vi spelade kort och vi pärlade pärlplattor. En viktigt dag för oss båda.

Mollie har gympa i skolan men vi bestämde att vi skulle maila fröken och upplysa henne om att tempoväxlingar får henne till att börja hosta och det såg vi som lite onödigt. Men pilkastning och schack kunde hon medverka i kom vi överens om.

Jag lärde mej Sveriges fyra grundlagar, otroligt att jag hade så dålig koll på vilka dom var, men nu har jag uppdaterat hårddisken lite. Att Sveriges första polisbil kom 1913 var en annan "viktig" sak jag lärde mej under gårdagen. Jag gillar att lära mej nya saker, viktiga så som oviktiga.

På tal om bil så styrde jag upp min bil något, sanering på insidan, utsidan lät jag bli, det kändes onödigt. Tanken fylldes.
Jag packade min lilla väska så nu är jag helredo för glitter och glamour. Det kommer bli en intressant dag/kväll och natt.
Kan tänkas att jag berättat om galan framöver här på bloggen ;)

Pigg som mitt mys <3

Jockarp.

Med brallorna nere....

Att bli retad för förklädet är inte ok ;)

Att vakna upp, dra stortån i tröskeln som har funnits i huset hela livet, att vidare klämma fingret mellan ett vedträd och pannans kant, att mjölkpaketen glider ur handen och träffar golvet med en smäll. Och då grädden på moset, att kaffefiltret sätter sej på sned så att det välbehövliga kaffet ser ut som te när det kommer ut och fyller kannan. Morr. En sådan morgon var det och det var inte konstigt att jag i det läget funderade på om det finns någon högre makt som sitter och använder mej som en marionettdocka och flinar hysteriskt åt just det utspelade.

Jag flinade lite åt hela situationen och tänkte att om så nu var fallet, så hade dockhållaren haft en kul stund med mej denna morgon. Och jag konstaterade i nästa tanke att det kan ju bara gå åt ett enda håll och det är till det bättre ;)

Natten hade varit sömnlös i stora delar, Mollie hostade mycket och mellan hennes hostattacker han liksom inte jag somna. Klockan sex gav vi upp och spatserade ut i soffan. Mollie satt upp och jag låg helt utslagen, där somnade jag minsann.
Jag vaknade av att min dotter säger (vilket jag uppfattar som ironi) Hur länge ska du sova egentligen mamma? klockan är ju åtta. Jag skruvade på mej lite, jag letade med min hand efter lite naken hud på min dotter, jag fann de och smekte henne lite medans jag flinade åt att hon tyckte jag sovit väääääldigt länge. Så kändes det liksom inte riktigt för mej ;)

Med en husarrest på grund av att Mollie var ur form så drog jag igång bullbak, det var längesen sist och det var så väldigt mysigt att tassa runt i köket och känna jäst och senare även bulldoften sprida sej i huset.

Mollie somnade på soffan och sov ett bra tag.
Jag lyssnade på musik och faktiskt skrev jag några rader till en dam, en dam som jag i det läget inte respekterade fullt ut, men jag var tvungen. Jag drog ner brallorna på mej själv och berättade från hjärtat hur jag såg på situationen. Jag var helt enkelt tvungen för att få en inre ro.

Att stå med brallorna nere ja. Hör och häpna, jag skrattade så tårarna rann när jag fick mess av min dejt inför måndagens gala. Hon har klädbekymmer. Hur är det ens möjligt. Humf ja det verkar inte vara lätt att klä sej så man passar in med snyggflatan från Jockarp. Detta verkar kunna sluta precis hur som helst ;)
Jag skojade lite med Fröken Sverige och lugnade henne med att vi kommer bli värsta brudmagneterna på galan. Efter det la jag upp ännu ett gapskratt.

Ja trots att Mollie var väldigt svajig under dagen så fann vi lite glädje både här och där.
Jag fick köra in till stan och springa på cykelbanorna, det var för halt och lurigt på berget. Det sista tänkta passet denna veckan, i alla fall enligt programmet, (vi får se hur det blir med det) När jag ändå var i city så investerade jag glass i stora lass till min lilla sjukling, hon blev självklart överlycklig över mammans spontana inköp.
Så jobbar jag.

Myset piggnade på sej när Mellon startade, då startade hon också upp, poäng och statistik på ett papper. Och på något märkligt sätt blev även jag involverad i statistiken. Vi hade en mysig stund under täcket i soffan.

Mm utan brallor kan det lätt bli så ;)

Jockarp.

Bak&fram.....

Chillidill....

Myset hostade så jag tog in henne till min säng och buffade upp rejält med kuddar bakom ryggen på henne. Hon somnade då. Jag vaknade av att hon gnydde och jag kände på henne, hon var varm. Tempen togs och ja, hon hade feber.

Hemma från skolan alltså, hon hostade en del på förmiddagen men hon var rysligt pigg. Hon fick ett bad och efter det var hon ännu piggare, skönt.
Jag passade på att styra upp hemmet en aning. Nya sängkläder och jag avskyr bytet som pesten, men för dagen gick det ganska fint, ett helt nytt kit las på plats och jag tycket det var superfint.
Dammsugning, torkning av golv och tvättmaskinen rullade på. Allt var liksom tipp topp redan vid lunch. Toppen. Redo för helgen alltså.

Jag la mej på soffan och läste lite och Mollie pysslade lite med saker som hon fick av mej efter min tur i huvudstaden. En lugn stund.

Våra vänner kom för att äta taco. Barnen ömsom älskade varandra och ömsom oälskade varandra. Allt blev bättre när maten intagits, lite stabilare liksom. Vi mammor drog kort och för dagen var dom en aning svårtydda, ibland är det så helt enkelt.

Jag provade min tänkta klänningen till QX-Galan.
Och nu när jag har lärt mej vad som är fram och bak på klänningen med så ser det riktigt snyggt ut. Ja den var snygg när jag hade den bak och fram också men dragkedjan ska nog sitta där bak va? :)
Jag känner mej som jag i klänningen och det är viktigt när man ska klä upp sej.
Jag skickade över lite bilder till min dejt så hon har en möjlighet att hitta något passligt i sin garderob, vi var överens om att hennes garderob är betydligt större än min så hon får liksom anpassa sej efter mej. Rättvist.

Efter att våra vänner åkte hem gick vi bums och la oss i min säng, Mollie var hostig och vi behövde närheten båda två. Jag läste ut vampyrboken och sen knoppade lilla fröken in bums. Hon var sliten.
Jag hakade på henne, ingen mening för mej att sitta uppe och glo.

 Jockarp.

Producent gånger två.....

Nytt halsband ;)

Ännu en besvärlig natt, Jag vaknade tre och kunde inte somna om, jag gjorde en Pippi i tron om att det skulle hjälpa mej men inte heller det hjälpte. Att göra en pippi är helt enkelt att vända sej om i sängen och sova med huvudet i fotändan och fötterna vid huvudkudden. Det brukar alltid funka men tydligen inte på ett hotell i Stockholm.
Jag lyssnade på lite musik och funderade på om jag skulle ge mej ut på mitt tänka löppass, men riktigt så djärv var jag inte.
Nä jag låg där och tjurade över min uteblivna sömn. Klockan 05:30 gick jag upp och ut och började springa, jag tog en liten annan tur i ett regnigt Stockholm.
Lokalsinne har aldrig riktigt varit något jag kunna skryta med att jag haft, men jag tycker att jag blivit bättre med åren, men alltså inte bäst i klassen.
Jag förvirrade mej och tänkte att jag har en möjlighet och det var att kolla GPS:en men envis som en åsna är jag så det skulle jag inte, så jag sprang på. Vips stod TV4 huset framför mej och då visste jag exakt vart jag befann mej, en walk in the park tillbaka till hotellet alltså ;)

Dusch, frukost och intressanta samtal. Det varit väldigt givande och lärorika dagar.
För dagen träffade jag producenter för programmet Bonde söker fru.
Den ena var producenten från föra året vilket var ett kärt återseende ;) Den andra var producenten för årets upplaga av programmet, en mycket trevlig kvinna må jag säga. Ett kramkalas sattes igång och jag var väldigt pigg och glad och full av energi. En bra dag alltså.
Att jag skrattat väldigt mycket dessa dagar är inget jag kan sticka under stolen med, förvisso har jag ganska lätt till att hitta min glädje just nu men jag har skrattat så jag kiknat vid ett flertal tillfällen. Det är så vackert. Just nu ler jag bara av tanken på det.

Flyget hem och taxi från flygplatsen hem till byn.
Innanför dörren väntade den mest underljuvliga lilla människan som finns i mitt liv.
Hade jag kramats innan på dagen så var det inget mot vad som skedde där innanför dörren i det Månsagårdska palatset. Det var så perfekt, så underbart, så mjukt, varmt och så äkta. Det var hon, hon jag älskar mer än livet själv som överöste mej med kramar och kärlek.
Jag fick ett halsband som bestod av hundra pärlor, anledningen var att dom firat hundra dagar i skolan.

Vi myste lite sen var det dags att gå till sängs. Jag kliade henne lite på ryggen och när jag trodde att hon sov så viskade jag att hon var det finaste jag visste, att jag saknat henne och att jag älskade henne. Hon tittade sömnigt upp på mej och sa. Jag älskar dej med mamma, sen somnade hon.
Vilket avslut på dagen, det bästa helt klart ;)

En väldigt fin text..

Jockarp.

Röda väskan....

Att jag sov som en kratta kan bero på att det var stormåne, men det är så vansinnigt trist och priset skulle jag få betala under eftermiddagen.
Men det var inget jag brydde mej om när jag halv sex gick upp och klädde mej för ett nyckelpass. För dagen stod det 5 km löpning i 5:15 tempo, det kändes som om det var ett högt tempo att starta dagen med men jag var fast besluten om att fixa det. Mister Skoog håller i taktpinnen och jag behöver bara följa, busenkelt ju ;)

Jag drog iväg ut på Gärdet, det var mörk och jag var helt ensam. Musiken dundrade i öronen, benen trummade på och jag var oförskämt pigg. Jag flinade lite för mej själv och njöt av min morgon. Till hotellet kom jag efter 6 km löpning och en hastighet på 5:12. Bra jobbat där.
Dusch och raska steg ner till frukosten. Oj, den frullen gick verkligen inte av för hackor. Jag var sugen på typ allt, jag åt yoggi, pannkakor, bacon, kokt ägg och prinskorv. Och jag som verkligen inte är en frukostmänniska.

Jag fick ett mess hemifrån om att Mollie hade feber, jag ringde bums, jag ville ha fullständig rapport. Det var inte så faligt men hon fick vara hemma i stillhet.
Jag pratade säkert tjugo gånger med henne under dagen och hon berättade att hon tagit tempen på, mormor, morfar och på bägge kamphundarna. Jag bara log åt att höra henne pigg.

Själva arbetsdagen började och det var fortfarande intressant, vi var nere på molekylenivå, detta intresserade dock mej mer än många andra i rummet. Jag flinade lite åt en snubbe som kämpade stenhårt med att försöka hålla sej vaken.
Lunch och även denna dag hade jag en träff med bönan jag träffade i Thailand, så himla mysigt med människor som kommer hemifrån, det förenar liksom.

Eftermiddagen ja. Ja där fick jag smaka på den massiva tröttheten. Gosse vad slut jag var och det så nog mister fröken för som en räddande ängel sa han plötsligt, jag tror vi avsluta för dagen ni ser lite trötta ut, pust. Ja verkligen.

Jag klädde på mej och tog en promenad på 3 km för att införskaffa en damväska (min första ever) och lite roligheter till Mollie.
När jag fann den väska jag ville ha så kramade jag spontant om damen i affären i ren glädje. Hon var nog lite chockade över mitt handlande men jag bara kvittrade på lite, betalade väskan och studsade ut ur butiken glad över att jag fann vad jag sökte efter.

Jag gick tillbaka till hotellet och käkade den gemensamma middagen och för dagen uteblev tankarna på män och ligg, däremot skrattade vi hysteriskt även denna kväll och det på grund av en diskussion gällande touretts.

Jag börjar växa till mej ;)

Jockarp.