underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

torsdag 1 februari 2018

Röda väskan....



Att jag sov som en kratta kan bero på att det var stormåne, men det är så vansinnigt trist och priset skulle jag få betala under eftermiddagen.
Men det var inget jag brydde mej om när jag halv sex gick upp och klädde mej för ett nyckelpass. För dagen stod det 5 km löpning i 5:15 tempo, det kändes som om det var ett högt tempo att starta dagen med men jag var fast besluten om att fixa det. Mister Skoog håller i taktpinnen och jag behöver bara följa, busenkelt ju ;)

Jag drog iväg ut på Gärdet, det var mörk och jag var helt ensam. Musiken dundrade i öronen, benen trummade på och jag var oförskämt pigg. Jag flinade lite för mej själv och njöt av min morgon. Till hotellet kom jag efter 6 km löpning och en hastighet på 5:12. Bra jobbat där.
Dusch och raska steg ner till frukosten. Oj, den frullen gick verkligen inte av för hackor. Jag var sugen på typ allt, jag åt yoggi, pannkakor, bacon, kokt ägg och prinskorv. Och jag som verkligen inte är en frukostmänniska.

Jag fick ett mess hemifrån om att Mollie hade feber, jag ringde bums, jag ville ha fullständig rapport. Det var inte så faligt men hon fick vara hemma i stillhet.
Jag pratade säkert tjugo gånger med henne under dagen och hon berättade att hon tagit tempen på, mormor, morfar och på bägge kamphundarna. Jag bara log åt att höra henne pigg.

Själva arbetsdagen började och det var fortfarande intressant, vi var nere på molekylenivå, detta intresserade dock mej mer än många andra i rummet. Jag flinade lite åt en snubbe som kämpade stenhårt med att försöka hålla sej vaken.
Lunch och även denna dag hade jag en träff med bönan jag träffade i Thailand, så himla mysigt med människor som kommer hemifrån, det förenar liksom.

Eftermiddagen ja. Ja där fick jag smaka på den massiva tröttheten. Gosse vad slut jag var och det så nog mister fröken för som en räddande ängel sa han plötsligt, jag tror vi avsluta för dagen ni ser lite trötta ut, pust. Ja verkligen.

Jag klädde på mej och tog en promenad på 3 km för att införskaffa en damväska (min första ever) och lite roligheter till Mollie.
När jag fann den väska jag ville ha så kramade jag spontant om damen i affären i ren glädje. Hon var nog lite chockade över mitt handlande men jag bara kvittrade på lite, betalade väskan och studsade ut ur butiken glad över att jag fann vad jag sökte efter.

Jag gick tillbaka till hotellet och käkade den gemensamma middagen och för dagen uteblev tankarna på män och ligg, däremot skrattade vi hysteriskt även denna kväll och det på grund av en diskussion gällande touretts.


Jag börjar växa till mej ;)


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar