söndag 19 december 2010

Grubblande....

Puss puss.
Efter några dagar med en huvudvärk som kommit och gått så slog den till med full kraft i går kväll.
Vi tog oss in i sovrummet redan vid halv åtta, och det verkar gjort susen med sömn.
Hjärtegrynet har varit upp tre gånger i natt och ätit, men vi har iallafall fått nio timmars vila.
Varje gång vi varit uppe i natt så har jag grubblat.

Den ena delen av mej...
Tycker så fruktansvärt synd om min sk fru, så att jag skulle vilja krama och hålla om henne och säga att allt kommer att ordna sej.
För jag förstår ju att hon kommer att minnas år 2010 som de året då hon tog sina livs oklokaste beslut.
Hon började med att göra sin sambo gravid.
Hon gifte sej med henne.
Hon var otrogen mot henne.
Hon lämnade henne.
Hon ville skilja från sej från henne
Hon skämde ut sej på jobbet.
Hon ratade eller blev ratad av sin vänner.
Hon blev väldigt sjuk.
Så sjuk så hon övergav sitt barn.

Snacka om ett risigt år.

Så hypotetiskt sett med alla dessa okloka beslut så skulle hon nu idag inte må så bra.
Tänk att hon skulle kunnat fira sin första jul som en gift kvinna.
Sin första jul som mamma till ett litet barn.
Nu kommer julen se ut som den brukar, med familjen och utan detta lilla barn.
Så därför skulle jag vilja ta henne i min famn och krama om henne, för att hon gjort alla dessa okloka val.

Den andra delen av mej.....
Tycker att hon inte förtjäna varken mej eller detta lilla barn.
Hon förtjänar att stå utan vänner.
Hon förtjänar att hon gjort bort sej på jobbet, och förtjänar dåliga referenser därifrån.
Hon förtjänar att fira en jul i hop med ett gäng från ålderdomshemmet.
Hon förtjänar att vara skraj när hon visar sej ute bland folk.
Hon förtjänar även att åren efter 2010 ska smärta henne något enormt.
Hon förtjänar helt enkelt att må så fruktansvärt dåligt.
Hon förtjänar all onska som finns.
Allt på grund utav sina okloka, hjärtlösa och egoistiska beslut.

Frågan är.
Vilken del av mej är den kloka,sunda delen?
Frågan är.
Är jag en hemsk människa?


Medans jag funderar på det, så har jag ett barn att älska och värna om.
Min lilla Mollie.

Min ängel
 Jockarp.

1 kommentar:

  1. Fullständigt normalt att känna på detta vis du gör, både tycka synd om och att inte göra det. Du har nog kommit en bit längre på bearbetningen nu! :)

    SvaraRadera