 |
| Sommar.... |
Jag var ju som sagt inne i stan igår, på jakt efter klappar till mina nära och kära.
Jag stötte på en person som grattade mej till lilla Mollie och sen sa hon även att hon läste min blogg varje dag och att det kändes i hjärtat de jag skrev, jag blev nästan generad av all vänlighet.
Man är ju inte riktigt van vid att folk på stan berömmer en för något man gjort eller gör.
Jag blev i alllafall djupt rörd av det.
Jag älska ironi, och har alltid gjort, och igår när jag skrivit om julklappsjakten så kom det upp en rolig prick på FB chatten som tipsade mej om vad jag kunde köpa till min sk fru i julklapp .
Hon röstade på rivjärn och spikmatta, ja man kunde ju inget annat än att brista ut i ett gapflabb.
Gud vad det är härligt att skratta.
Och så var det ju det här med den tragiska följetongen som stavas stämning, jag har nog fått fler stämningar än julkort i år, för i går låg det en ny i brevlådan.
Vad är det dom inte förstår?Jag varken kan, vill eller får skriva på dom där skilsmässopapprena så varför inte skippa alla dessa brev.
Vem är det som håller på och skicka dessa brev utan att ha koll på sverigesrikeslag.
Kan man inte få en fridefull jul kanske, är det för mycket begärt att få en lugn skön jul efter allt som hänt dom sista månaderna, jag bara undrar.
Jag tror inte att min sk fru visste riktigt vad hon gav sej in på när hon sa ja till mej den där underbara sommardagen i slutet av juli, hon trodde nog att de skulle vara lika lätt att skilja sej som de var att gifta sej, som att säga nej istället för ja.
Men ack vad hon bedrog sej, de är ju hur mycket papper som helst som ska läsas och skrivas på, men jag har ingen bråska precis.
Men vill hon nu kriga.
Så tycker jag att Kriget kan fortsätta efter jul.
Så att jag och min lilla dotter kan äta skinkan och öppna dom små klapparna i fred.
Jag röstar på en fredlig jul.
Efter vissa påtryckningar vad det gäller att jag dissar julpynt, julgran, och annat juligt, så bestämde jag mej iallafall för att göra julkolor igår kväll, dom blev delikata som vanligt, trots ett litet missöde med nerkylningen.
De var ju 12 minus här på berget i går, och jag skulle sätta ut kolaplåten så den skulle stelna, jag satte den på en bänk på altanen, de var en massa snö på bänken, så när den varma kola plåten stått där ett tag och smält all snö så trillade den klart i backen, så man kan ju säga att vissa kolor blev väldigt tjocka och vissa så tunna så man kunde se igenom dom, men smaken var det som sagt var inget fel på.
Nästa år ska de vara slut på juldisset, då ska jag börja jula redan i September månad, för då ska inte lilla hjärtegrynet missa varken gran eller jesusbarnet.
Visst är det härligt med årstider, men just nu så tänker jag mej tillbaka till sommaren, den ljuva sommaren. Då allt var bra.
När livet lekte och kärleken frodades.
När jag var den lyckligaste kvinnan på jorden, när jag trodde att mitt liv alltid skulle se ut som de gjorde då, lycklig och kär och man gick i väntans tider ihop med den vackrast kvinna i världen, den sommaren den sommaren.
Den sommaren vändes allt för snabbt till en dyster mörk höst, och sen vidare till en kall, hård och till synes lång vinter.
För redan nu börja jag tröttna på snön.
De har nu varit snö sen dagen efter Mollie kom till världen så de enda hon har sett så är det snö.
Nu har dom snälla metrologerna lovat oss ännu mer, ända upp till 40 cm, det börjar bli väldigt höga snövallar här hemma nu.Men man får väl säga som alla andra vuxna.
- Det är ju så roligt för barnen.
 |
| Vinter... |
Kontraster i Jockarp.
Skratta ja..Det ska vi försöka göra många gånger tycker jag.
SvaraRaderaGällande juligheten så ska jag bli den första att juligfiera Mollie och den Vilhelmssonska släkten ska få se på julighet så ni får dåndimpen allihop när lillflickan blir större och drar igång julen med buller och bång varje år. Då kan du ju sitta där och längta efter sommaren ;)
För den delen så är det ju hög tid att sluta se bakåt och istället se framåt - mot ljusare tider. Keep on smiling kompis. <3
Tjenare!
SvaraRaderaNu har jag läst ifatt igen....
Att du hade en sådan skrivartalag!? De trodde man inte. Bra oxå att du verkar komma vidare så smått i ditt sorgearbete.
Längtar redan till när man kan börja prata med Mollie....Då ska vi planera rondellen på gårdsplanen hihi kanske vill hon ha en liten lekpark i mitten
Gissa vem?
det kommer en vår igen! även om det känns långt borta:D
SvaraRaderadu ÄR duktig på att skriva, jag njuter och får ont i hjärtat varje gång, då är det bra!
Har sedan en tid tillbaka följt din fantastiskt, välskrivna, härliga men samtidigt fruktansvärda berättelse och du ska veta att jag flera gånger om dan kommer på mig själv tänka på dig/er...
SvaraRaderaJag har själv gått igenom två graviditeter som resulterat i två underbara prinsar, och bara tanken på att genomgå det själv får håret att resa sig i nacken...!
Aldrig annars är man så "liten" dom när man står inför att bli förälder, och aldrig heller är ens andra hälft så betydelsefull och viktigt!
Ville bara skicka en bunte varma styrkekramar och min ständiga tanke!
Sluta aldrig hoppas, för utan hoppet är livet hopplöst!! ;)
Ta hand om er!!
Kramar från fruarna Lundholm
jag kan fatta själva grejen att du är arg och besviken för att något kanske inte gick som du ville i ert förhållande och att du behöver skriva av dig, men tycker du själv inte att du går lite väl långt när du dessutom publicerar bilder på henne? Jag tycker mer att du låter fruktansvärt självisk och är det inte så att det alltid finns två sidor av saken? att du sitter och skriver valda delar av ert liv för att alla ska tycka synd om dig. Du njuter av uppmärksamhet som någon annan får betala för och du inte gjort dig värd.
SvaraRaderaJag får tacka för alla kommentarer. De är fina vänliga ord av personer som vågar skriva ut sina namn eller skriva så att jag förstår vilka det är.
SvaraRaderaLite mer ris då av personer som inte vågar stå upp för sin åsikt och de tycker jag är väldigt synd.
Till dej som tycker att jag gör fel med att jag lägger ut bilder på mej och MITT liv, kan jag bara säga att jag står för mitt ord och jag har inte valt ut vissa dela av mitt liv, utan detta är mitt liv och det är min sk fru som sett till det.
Att mitt liv numera är ett enda stort kaos de kaoset kom efter dom beslut hon gjort. Men du som skriver har förmodligen inga egna barn.
Så om du nu tycker att de svider så hemskt att jag lagt ut bilder från mitt liv, så tycker jag att du ska fundera över hur jag har det, vilket är värst, en bild eller ett så stort övergrepp av egoism, svek och lögner som min sk fru gjort mot mej och mitt barn? Utan att vilja förklara sina beslut överhuvudtaget.
Men grattis du sk fru anhängare, du har valt den hjärtlösa sidan.
Och vad det gäller publiciteten, så är ju min sk frus högsta önskan att bli känd, och jag ska hjälpa henne lite på vägen, detta är bara början och det har jag berättat för henne.
Även där har jag lagt korten på borden.
Det är dax att hon tar ansvar för sina handlingar,det har jag fått göra, och jag har även då fått ta ansvar för hennes handlingar.
Och sist men inte minst så tycker jag inte synd om mej själv, jag tycker synd om min sk fru för att hon gjort dom sämsta val en människa någonsin kan göra, och det förstår jag ju att hon har svårt att leva med.
Mvh Leonora i Jockarp. Ett liv pågår.
jo jag har barn, tre stycken faktiskt och det är just därför jag har svårt att förstå varför man väljer att svartmåla den andra hälften. Men det är klart din blogg och du väljer att skriva vad du vill. Jag skiter mest i vilket, tror bara du hade mått bättre om du gått vidare istället för att älta det. Har hon inte kommit än så lär hon inte heller göra det och helt ärligt så klandrar jag inte henne efter vad du skrivit här. Kan inte påstå att jag hade lyft på luren om jag läste detta. Sen är det inte bara ditt liv hur du än vänder på det. Jag är inte någon anhängare hit eller dit men det känns som att du behöver mogna ett par steg.
SvaraRaderaoch förresten, din dotters mage ser väldigt svullen ut kan inte minnas att något utav mina tre varit så svullna. Något att kolla upp?
Jag svartmålar ingen, detta är som sagt mitt liv,ingen annans.
SvaraRaderaMen mitt liv ser som sagt var ut så här pga en enda människas val, jag tror inte att du hade tyckt att det varit så roligt om du eller kanske din dotter råkat ut för detta som jag har fått utstå. Man ska försöka sätta sej in i andras människors situationer innan man öppnat munnen, det har jag försökt att göra i denna bloggen, jag har försökt att hitta en förklaring till min sk frus beteende.
För hon är lika feg och omogen som du, hon vill inte förklara sej och du vågar inte stå för ditt ord. Så skriver du fler kommentarer utan att tala om vem du är så kommer jag att radera dom.
Och vad det gäller min dotters mage så tackar jag för omtanken, men du som mor till tre barn borde kanske kunna se att det är kläderna som är stora.
Mvh Leonora i Jockarp, Ett liv pågår.
menade dock bilder utan kläder. jag är inte korkad. Du får gärna radera kommentarerna, de var ändå bara ämnade åt dig att se och inte någon annan. Jag tycker att du borde tänka över vad jag skrivit för det känns som att du bara är ute efter hämnd eller försöker med någon form av skrämseltaktik kanske omedvetet för att hon ska komma tillbaka. Det är något som troligtvis bara kommer få dig att må värre. Men lycka till iaf, jag hoppas såklart du kommer hitta en dag då du mår bättre både för dig och din dotter. Jag kommer inte titta hit igen ändå, och jag är inte feg för att jag inte skrivit mitt namn. Känns bara lönlöst eftersom du ändå inte känner mig. Jag står väldigt hårt vid mitt ord och du bör tänka på vad jag sagt för ditt eget välmående. Det är bättre att försöka släppa och gå vidare. kanske kan hon komma då men på det här viset kommer du bara förlora.
SvaraRaderaVisst finns det MINST alltid 2 sidor av historier och jag ska säga att jag har försökt att se många sidor på detta och att bli kär i någon annan eller att lämna eller vara otrogen några veckor efter ett giftemål kanske skulle kunnat finnas en rimlig förklaring till (även om jag inte kan förstå det) MEN att överge sitt eget barn finns ingen logisk förklaring till som mitt hjärta kan köpa. Kärleken till mina barn skulle jag kunna gå i döden för på ett ögonblick. Dom är det absolut vackraste jag har och att bara tänka tanken att överge dom finns inte. Detta borde du förstå eftersom du berikats själv med 3 underverk.
SvaraRaderaAngående att Leonora är självisk...hade hon inte varit det så hade varken hon eller Mollie levt nu...och det är vi många som är tacksamma för <3/doulan
gode värld vem är du som skriver att leonora är självisk...en sak är klar du känner henne inte, o med det borde du inte uttala dej.
SvaraRaderajag känner både leonora o jessica, vad jag kan läsa av dina kommentarer så känner du inte någon av dem så speciellt bra...någon vidare barnläkare verkar du inte heller vara så jag kan förstå om leonora raderar dina patetiska rader.
nu till mera väsentliga saker
leonora - fortsätt skriv i din blogg...skriv av dej allt du känner o visa många bilder på din allas vår underbara mollie...tur att vi är många som både uppskattar dej o mollie....
love from björkenäs o ewa fastrup
en käring som vågar stå för vad hon tror på...hihi
Det är inte så svårt att förstå vem som har skrivit under på "anonym"...
SvaraRaderaAntagligen en person som står din s k fru väldigt nära, och som själv har tre barn, hmmm... Svårt att förstå vem den personen är.
Du gör helt rätt Leonora!!
Kärleken i ett förhållande kan alltid ta slut, men den ändrar sig inte från en dag till en annan, inte heller när man precis har gift sig...
Eller kommit överens om att man ska skaffa barn...
Och även om kärleken tar slut så finns det ingenting i denna värld som berättigar det att vara otrogen, och såra en person så hårt som hon har gjort.
Din så kallade fru är, enligt mitt tycke och tänke, en jävla skit som behandlar en sån fin människa som du (& Mollie) är på det viset, hon kommer få fan för detta någon gång.
Karma tar henne till slut!
Sluta inte skriva Leonora!
Jag berättar för alla på ett av boendena jag är och jobbar på att de ska läsa din blogg, den är verklgien läsvärd...! <3
Hoppas ni får en underbar första jul tillsammans, du och världens 10e underverk... =)
Många, m¨ånga Kramar!!
bry dig inte om denna människa som inte ens kan stå för sitt namn (tänk vad lätt det egentligen hade varit att bara skrivit något, tex Anna hihi).
SvaraRaderasjälvklart finns det två sidor av myntet, men det som jag tycker är det obegripliga är att du Leonora inte har fått någon förklaring/anledning till varför din sk fru inte ville längre vara gift med dig. det är väl det minsta man hade kunnat begära...
så självklart blir denna blogg ett sätt för dig att bearbeta allt som har hänt, det har ju minst sagt varit tre händelserika månader...
jag hoppas att allt är bra med dig och Mollie och att ni har firat ordentligt idag!!
kram!
Jag som också är en trebarnsmamma ( om det nu har med saken att göra ) ser ju direkt att när man tittar på Mollie i dagens inlägg och så snabbt scrollar ner och tittar på Mollies mamma på bilden under så ser man ju att det där med "svullen" mage är ju rent ärftligt. De där Vilhelmssonska tjejerna ser ut så helt enkelt, det är väl inget konstigt. Jag som har djupanalyserat detta stora problem inser ju att de föds med svullen mage för att dölja effekten av den gigantiska mängd tårta dessa brudar kommer proppa i sig under åren - till följd av allt firande som komma skall. Som sagt allt kan firas!
SvaraRaderaTill dig Leonora:
Jag tycker du är supergräjt med eller utan svullen mage! <3
Jadu, håller med Josefin. Man behöver helt klart inte vara en hjärnkirurg för att förstå vem som kommenterar så på din blogg! bry dig inte om det! Tyvärr är världen full av människor utan empati coh som är så egocentrerade att de enbart ser till sitt eget. Du har ju verkligen råkat ut för det! Du har fått din dos av olycka för ett helt liv så det kan inte bli värre, se det ljusa! Jag (vi) tycker du är toppen! <3 Mollie är så söt så det finns inte! Massa julkramar från oss här i Hällevik =) <3
SvaraRaderaAlla har vi olika sätt att hantera kriser i vårt liv vissa behöver prata om det, skriva om det, och bearbeta problemen genom att få andra människor att lyssna och få stöd och råd och uppmuntran. Vissa människor klarar inte av att gå igenom livet med för många frågetecken och ouppklarade problem. Jag själv tillhör den sorten...jag måste få veta varför saker och ting händer , jag ger mig sällan innan jag kan förstå orsaker och verkan... jag är helt enkelt sådan.
SvaraRaderaSedan finns det en annan sorts människor som jag inte riktigt kan förstå (eftersom jag själv har blivit utsatt för det genom min egen skilsmässa ex.)
Det är de människorna, som inte vill förklara ngt, de vill inte ge svar, de stänger dörrar (tom efter 17 års samboende och äktenskap) utan att svara på en enda fråga, utan att ge ett enda vettigt skäl till sina handlingar, utan att ens ge den andra parten en chans att förstå orsak och verkan...det gör så in i helvete ont...
Och jag förstå att du Leo vill ha svar och vill ha förståelse och du vill veta...jag förstår att du därför skriver denna blogg. Jag kan också förstå att vissa andra parter kan känna sig kränkta av detta MEN jag förstår inte varför kan ingen ge Leo några svar då? Varför inte möta henne i det hon tydligen inte förstår? Då hade kanske denna blogg aldrig blivit skriven och Leo hade haft lättare att acceptera och gå vidare...
Jag har själv varit där...för ett tiotal år sedan.... och jag har fortfarande inte fått några svar. Skillnaden är väl att jag har lärt mig att leva med ovissheten och de stängda dörrarna... men det tog många år...att acceptera att man inte skulle få ngt svar någonsin.
Jag vill inte genom detta inlägg på ngt sätt försvara eller nedvärdera någon av parterna men jag vill kanske öka förståelsen för att vi har alla olika sätt att hantera kriser och att bara säga att den enes metod är rätt...är inte det lite väl fördömande?
Du milde! Vilken människa, man blir ju livrädd att en del har barn och så 3 st till råga på allt..Usch, stackars dom. Djupananlyserat svullen magen för att man käkar mycket tårta.. Ehh allvarligt.. är detta ett skämt?? Det enda som borde djupanalyseras är nog hjärnan på denna människa vem du nu är..
SvaraRaderaLeonora: Av en slump hittade jag hit och vi har nog inte träffats på minst 10 år. Jag har läst varenda rad av din blogg. Jättemycket glädje och Mollie är ju helt fantastiskt fin, men även mycket elände och sorg=( Jag hoppas att du och Mollie får mår superbra och att allt ordnar sig till det bästa för er<3