onsdag 1 december 2010

Saknad och daglig hygien....

Klart jag älskar mamma.
Undrar när smärtan i baken ska ge med sej, jag ska inte gnälla för det var för en god saks skull, men tio stygn i dom nedre regionerna rekomenderar jag inte, dom har satt sina spår vill jag lova. Det svider och kliar så man håller på att bli galen. Men vill man bli fin får man lida pin.

Änglen och jag var uppe med tuppen i dag, för att snaska i oss av den första lilla chokladbiten som ligger där så fint  i lilla julkalendern. jag tror minsann att jag tar hennes med. får man sno godis från barn?

Jag pratade med min vän från Lund i går kväll, hon ville ju höra hur det gick med underverket.
Dom ska gifta sej i vinter,så vi pratade lite om det med, tårtor och dyl. När vi lagt på så slog det mej att min sk fru ville ju ha ett stort bröllop, men typ 50-60 personer, och jag med min mattematiska hjärna räknade lite på det att om vi skulle haft ett så stort bröllop så hade det gått på i runda slängar ca: 60-70 tusen, vilket då betyder att dom tre veckorna som vi var gifta eller som jag nu var lyckligt ovetande om den jävulska plan hon höll på att smida, så skulle varje vecka som jag var gift gått lös på en 20000 tusen kronor, snacka om dålig utdelning.

Nej det var verkligen tur att jag lyckades avstyra det iallafall, det har ju blivit pinsamt tillräckligt skulle man sen losa 60-70 tusen med på kuppen, för det hade garanterat varit mina kulor som hade rullat.
Jag tycker nämligen att det räcker att jag förlorade 10 tusen på dom tre veckorna, jag har sagt till henne att jag tycker hon kan betala för bröllopet och ringarna, för det är ju faktiskt hon som vill skiljas och satt mej i denna situationen, men fegheten lyser igenom, hon vågar inte möta mej och lilla Mollie, inte svara på mess eller mail, hur feg får man bli? det är ju trots allt hon som viljat detta, så än en gång varför kan hon inte stå upp för vad hon gjort?

Men idag har jag minsann klarat av konststycket att duscha och tvättat håret utan att det varit någon här hemma och passat lilla hjärtegrynet, det är ju inte klokt att man ska behöva planera in i minsta detalj för att man ska klara av vardagsbestyren. Att små enkla saker ska bli stora projekt är ännu en del av följderna av min sk fru handlingar...Men de verkar ju som om jag måste försöka fixa det själv och då är det lika bra att ta tjuren vid hornen direkt.

Men vad var det egentligen som gick fel, var det en tillfällighet att den där kvinnan skulle komma in i vårt liv just nu och fördärva det fina och vackra vi hade. För det var väl inte meningen att det skulle bli så här?
Och jag tänker inte ljuga och säga att jag inte saknar dej, för det gör jag, du som vänt upp och ner på mitt liv så många gånger. Men det är bara en gång som du gjort mej illa.
Och inte bara mej, man kan inte bara tänka på sej själv när det handlar om barn. Och du som skulle vara mamma J och jag skulle vara mamma L....

Vad blir det av allt det?


Idag fick stolta morbror knuffa vagnen.
Jockarp

4 kommentarer:

  1. Hon e ju hur go och söt som helst:-)Deborah

    SvaraRadera
  2. Vad söt hon är =) Vi kommer kanske till helgen om det passar? Min hosta börja ge med sig så jag inte smittar henne! Mysigt med en liten att krama =) Sen får ni komma hit på en träff någon gång så kanske det blir en Mollie +Neo ;) kramar =)

    SvaraRadera
  3. Hej! Du känner inte oss men vi vet vem du är och din så kallade Fru. Min fru har jobbat med J. Blekinge är litet och som förståligt så sprids sådana här saker snabbt inom HBT världen. Vi har tänkt på din situation sedan vi fick höra detta och hade hoppats att J skulle ta och mogna till och finnas vid din sida i den glädjens stund som ett barn ger. Vad jag vill säga är att även om du inte känner oss/vet vem vi är så tänker vi på dig och Mollie. Jag och min fru har båda varit ensamstående föräldrar och kan till viss del sätta in oss i din situation. Vi tycker det är otroligt tråkigt att du blivit utsatt för detta.

    Med vänliga hälsningar

    E & K

    SvaraRadera
  4. Grattis till ditt lilla underverk!
    Har skummat igenom din blogg och det gör ont i mig att läsa det du har skrivit, tragedi som ingen människa ska behöva uppleva! Kämpa på, tänker på dig....

    SvaraRadera