Jag lever med filosofin att människor kan göra saker som dom ångrar och då tycker jag att alla är värda en chans till, hur långt man än gått med en annan människa. Men det viktigaste är att man vet att de man gjort var fel och att det finns vilja till bättring.
Jag har själv inte varit guds bästa barn, och jag har fått både chans ett och två. Men dom senaste åren har jag kommit till insikt att man kan inte leva som om man vore en fjortis när man är över trettio.
Skillnaden mellan mej och min sk fru är att jag alltid fått stå för vad jag har gjort, hur illa de än nu har varit.
Så varför tror hon att hon ska komma undan?
Nej hon var tuff och hård och kall när hon lämnade mej, men nu är tuffheten som bortblåst, hon vågar inte svara på varken mail eller mess...Kan det vara så att hon äntligen kommit till insikt med vad hon har gjort mot mej och lilla hjärtegrynet?
Men att bygga ett förhållande på lögner tissel och tassel hur ska det gå?
Hur ska min sk fru kunna leva ihop med en annan kvinna som inte har några som helst skruppler.
Att hon hoppar i säng med en människa som hon vet är nygift och väntade sitt första barn.
Hon hoppar i säng med en person som har en fru som älskar henne mest av allt på jorden enbart för egen vinning, njutnings skull.
En person som hon umgåtts med och som hon kramats med, hur iskall beräknande och äcklig kan man egentligen bli?
Hon skriver i ett mail till mej att hon inte har några skylldighet gentemot mej, och det har hon givetvis inte heller, men jag tycker nog att dom kunnat sköta det på ett lite finare sätt,, med tanke på vad det står lite längre ner i mailet. Där hon skriver att hon fick en väldigt possitiv bild av mej och att hon gillade att hänga med oss, ja tros ialla det, hon var ju ute efter min fru..
Och hur ska hon kunna leva i hop med min sk fru med tanke på vad hon har ställt till med. Hur ska dessa vilsna sargade människor kunna bygga upp ett ärligt, tryggt och kärleksfullt förhållande när allt bara bygger på lögner, otrohet och bedragande?
Vad är det som säger att det inte händer igen?
Att den ena eller den andra kryper ner mellan lakanen med en annan och vad är det som säger att om dom nu tänker gifta sej eller skaffa barn, vad är det som säger att det inte än en gång blir väldigt isande fötter...
Ja jag vet att jag inte behöver bry mej, men det är ju inte utan man funderar lite.
Det är ju många som sagt till mej att de aldrig skulle gå att reparera vårt förhållande pga allt hon ställt till med, och ja det kanske är så, men de finns ju dom som säger att kärleken övervinner allt...
Jag är villig att tro på det, för hur det nu än är så vet jag att djupt där inne i hennes nu så kalla hjärta så finns en del av mej kvar, och det kommer det alltid att göra.
För det vi hade det var något stort, underbart och speciellt så det går helt enkelt inte att bara glömma det.
Även om det nu är det hon försöker så kommer hon bli påmind av mej och de lilla barn som vi satt till världen, för resten av sitt liv.
Frågan är bara orkar hon leva med det?
Ja vi som lever får helt enkelt se.
Jag och Mollie ska iallafall leva vårt liv nu och sen får vi se vad framtiden har att bjuda på.
Jag vet att mina vänner i Västerås har en liten plan för oss, och det ska bli spännande att följa den utvecklingen, för jag tror inte att jag kan leva mitt liv ensam, jag vill dela min fantastiska lilla dotter med någon annan kärleksfull och ansvarsfull människa, men tills vi hittar någon sådan så ska livet gå vidare på nått J-vla sätt här i Jockarp.
Med elller utan fru.
 |
| Underbarnet funderar... |
Snöstorm i Jockarp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar