fredag 8 mars 2013

Positivitet så man nästan kräks :)



I går togs den första kontakten med en möjlig samarbetspartner till mitt boksläpp, ingen ska väl säga att fröken Vilhelmsson ligger på latsidan :)
Det är bra att jag pysslar med dessa saker just nu för det för mej framåt och jag får lite press på mej vad det gäller att få boken färdig.
Ja, jag är en mes och jag hade nog villat ha boken här hemma på kammaren ett tag till när den var klar, men jag måste kasta mej ut, jag måste våga. Har jag kommit så här långt så är det inte lönt att spara på krutet. Ladda bössan och skjut, typ.
De finns dom som tycker att jag är galen, (folk nära mej) att jag satsar alla dessa pengar på detta projektet. Men jag tror på det jag gör, jag är inte säker, men det skulle kunna bli så att min bok blir en succé. Då kan tvivlarna och jante sitta där och hänga läpp.

Jag är inte säker, det kan ingen vara, men att tänka positivt och faktiskt tro att jag ska kunna sälja 10,000 böcker gör att jag redan har nått halva målet. Jag tror på det jag gör och då är det lättare att jobba mot det målet.
Min löparkompis berättade för mej när vi var på joggingturen härom veckan att en affärsbekant till henne hade i unga år satt upp en bild på lyxig bil (hans drömbil) på sitt kylskåp. Han hade tittat på bilden och sagt, den ska jag äga och köra en vacker dag. Han kör den lyxiga drömbilen idag.
Jag är inne på att tron faktiskt kan förflytta berg. Och jag tror.
Nu har jag ingen bild på en bil på kylskåpet och vet faktiskt inte vad jag skulle sätta upp för bild, jag vet inte vad jag strävar efter för mål egentligen, det är nog mest själva tanken på att jag faktiskt skrivit en bok och att jag lyckas sälja den, att min bok finns i andras hem som gör att jag fortsätter. För faktiskt var det från början bara en bearbetningsprocess, det får jag inte glömma.
Jag växer. Och jag är sjukt stolt över det.

Jag fick ett samtal av en journalist när jag var på bruket igår. Han var från Malmö och ville gärna träffa mej och Mollie. Jag tycker ju om att träffa människor. Jag tycker det är väldigt roligt att svara på deras fråga om när det kan passa att vi ses. Alltid kör jag med.
-Jag kan i helgen, men ni jobbar kanske inte då :) Det gör dom minsann oftast. Nu var det lite extremt för jag ska ju snart ge mej iväg på en liten resa och han ville inte vänta tills vi kommer tillbaka, alltså blev det en söndagsdejt, de ska bli trevligt.

Nu ska jag ge mej iväg på en ny liten utmaning, ännu en sak jag aldrig trodde jag skulle uppleva och göra, en sak jag bara skulle skakat på huvudet åt för ett par år sen. Men nu är det rätt läge i livet. Skulle den gå i lås så är det jag blurrat om i ovanstående stycke inte alls omöjligt. Möjligt är att jag i framtiden kan titulerar mej som författare och som affärskvinna. Helst en mycket klok sådan :)
Lycka till Leonora.



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar