söndag 10 mars 2013

Dag bra!

Så här kan en dag börja :)



Ibland gör man saker svårare än vad dom är. Ibland förutsätter man vissa saker helt utan grund. Jag har gjort det många gånger och jag gjorde det åter i går.
Jag har en gammal jobbarkompis som blivit svårt sjuk, jag har bävat för att besöka henne, jag har varit feg. Jag har varit rädd för att hon skulle förändrats från den positiva levnadsglada människa hon var till en bitter person som gett upp hoppet. Jag var orolig för att hon skulle sitta tyst och att det skulle bli jobbigt, jag nästan förutsatte det.
Men besöket var tvunget om inte för henne så för min skull, ja, jag var egoistisk när jag körde till hennes hus med en vacker vårbuket med tulpaner. Jag var egoistisk när jag tänkte att för att jag ska kunna leva  med mej själv så är ett besök tvunget.

I dörren möttes jag av hemhjälpen, vilken såg frågande på mej, jag presenterade mej och frågade om det gick bra att komma in. Det gjorde det.
Min vän satt i en fåtölj hon var tunnhårig och avmagrad, hon såg så sjuk ut. Men när mina ögon mötte hennes såg jag glädjen och våra munnar formades samtidigt i ett stort leende. De var ett glatt återseende helt underbart.
Jag hade en tro om att hon skulle vara trött och inte orka med mitt besök längre än en kort stund, men vi var pigga och vi samtalade om förr, nu och sen. De var glädje, vi höll oss till det ämnet. Allt annat la vi åt sidan.

När jag flera timmar senare lämnade hennes hus var jag full av glädje och energi, konstigt ändå att en så sjuk människa kan fylla hela mej med ljus och god energi. Jag hoppades att även jag hade den inverkan på henne.

Liten bebis....Mycket docklek nu.

Vi ska prova allt ;)


Lite häng hemma, mot kvällen åkte vi ut till listerlandet och snorkalla Hällevik. Till en gravid vacker kvinna och hennes familj. De må varit kallt och blåsigt ute men inne bland vänner och god mat var det varmt och mysigt. Tre små barn i samma åldrar busade och hade en helfestlig kväll. Vi vuxna hade även vi en mysig kväll där samtalen växlade mellan död, elände och förlossningshistorier ja och så klart snackade vi ju om Carolas val av kläder.
Färden hem blev ensamt, myset somnade innan jag lämnat kvarteret. Vilket betydde att jag fick bära in henne i borgen, hon och väskan och nycklen skulle pelas upp ur fickan och i nyckelhålet, de i samband med den storm som härjade så var det en väldigt dålig kombo. Men vad gör man inte för att slippa gå fler än en gång. Lat.

MeckarMollie :)


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar