Paris....

Den yngre delen av gänget ;)

Och där satte vi åter ner fötterna i den Jockarpska myllan efter en intensiv och härlig tripp.
Upp tidigt, på tåget för färd till Kastrup. Flyget lyfte i tid trots att några av oss var lite väl sena till gaten. In på Brekas alltså och iväg.
Flygningen gick bra alla tjejer skötte sej bra och somnade efter fikat. Inga ledsamheter varken vid start eller landning vilket är skönt.
Bussen mot hotellet i Disneyland, in med väskorna och sen bar det av ut i parken. Alla var givetvis förväntansfulla och tjejerna var utvilade och på topphumör.
Vi åkte karuseller och träffade Musse, åt popcorn och glass i stora lass.
Solen tittade fram och allt var frid och fröjd.
Det enda som det gnälldes om på resan det var vilken som skulle sitta var i barnvagnen och det gnälldes mycket om just det.
Själva vagnen var på mångas läppar, andra okända människor kom fram och fotograferade och pratade om vår tresitsiga vagn.
Vi själva hade den också på tapeten ett antal gånger. Detta på grund av att inne i Paris city så åkte vi tunnelbana. Dessa tunnelbanor var inte lämpade för barnvagnar, den ena trappan efter den andra mötte oss.
Som väl var så var vi elva stycken från Jockarp som hjälptes åt.
Visst sinkade vi gruppen, inget snack om den saken men så är det att resa med barn. Det blir lite mer på deras villkor.

Rosa slott, en självklar favorit :)

Inne i Paris så tog vi oss till det stora tornet och denna gången åkte vi ända upp. Sist jag beträdde den mangefika byggnad var det snö så det var endast den första våningen som var öppen.
300 meter upp i luften med ett par småtjejer och dom var djupt imponerade av utsikten.
Mollie såg en bro och var tvärsäker på att det var samma bro som hon sprang ett lopp på. Likheterna var slående men den bro myset hade i tanken ligger i Sölvesborg och just då befann vi oss i Frankrike.

Sämre utsikt kan man ju ha :)

Vi gick in på Louvren och skådade mästerverket MonaLisa. Jag har sett den lilla tavlan innan men givetvis ville ju fröken flickvän se den.
Själva museet i sej är värt ett besök, det är vackra omgivningar och byggnaderna är storslagna. Det saknas inte mycket i det området inte.
Vi gick givetvis på paradgatan champs-élysées en gata som kantrades av flaggor med informationen om att ett maraton skulle gå av stapeln.
Kastanjerna var på väg att börja blomma och rabatterna var sprängfyllda av blommor med färger från hela färgskalan. Det var undervackert och ljuvligt att bara strosa runt, stanna till och ta en kopp kaffe eller en liten glass. Så enkelt och så lättlevt.

Triumfbågen såklart ;)

Montmartre, myset och jag ;)

Vi bodde i Montmartre det området kan man inte annat än älska. Dessa konstnärskvarter som formligen målar ut konst och historia. Nästan alla kända konstnärer har någon gång befunnit sej i detta område.
Vi strosade runt hand i hand och tittade på alla tavlor och porträttmålare. Så otroligt romantiskt, kärleken flödade mellan oss och vi försökte verkligen njuta och låta känslorna få utlopp så ofta det bara gick.
Det är lite motigt i bland med tre barn som också vill vara med och mysa. Men att vara närvarande och fysiska med varandra gör att det hela tiden kommer tillfällen då man känner magsuget och den kittlande känslan. Känslan av att det är så rätt så rätt.

Så mycket mysande ;)

Utsikten från Paris högsta punkt den vid sakrikör var enastående. Vi hade en väldig tur med vädret. Det var klart och sikten var därför milslång. Vi gick in i kyrkan och tusentals ljus var tända, småtjejerna förstod att dom skulle vara sparsamma med orden inne i kyrkan och gick långsamt och ljudlöst fram och höll sina små händer i våra.
Det var en märklig känsla att se människor be, sörja och tända ljus för sina nära när jag gick hand i hand med dom som betyder mest för mej. Tacksamheten var stor i det ögonblicket.

Dagarna var långa, vi gick oftast ut tidigt och hemgången blev väldigt sent. Vi ville utnyttja tiden. Tjejerna sov en middagslur varje dag och det händer minsann inte allt för ofta nu för tiden. Men den luren räddade nog hela semestern ;)

Hemfärden gick även den bra.
Det var en utvecklande resa och då tänker jag främst på det att vi rodde i land en storstadsemester med tre små livliga tjejer som alla är helt underbara med även trotsiga och med egna viljor och egna ben som det kittlar i och inte sällan heller vill gå åt ett motsatt håll än det vi hade i tanken.
Men med ett gott samarbete med min helt underbara familj rodde vi alltså i land detta stora skepp. Tack för det alla Jockarpare.

Man ska visst passa in ;)

Nu planeras nästa tripp och den är precis runt hörnet ;)

Jockarp.