Vardagsmotion....

Upp och hoppa, i kläderna ut i bilen och full fart mot stan och gummiverkstan. Nya sulor på kärran väntade.
Bilen lämnades och jag sprang hem. Frukosten stod på bordet.
Lite pill hemma sen var det till att hoppa upp på cykeln. Myset skulle till dagis.
Hon älskar verkligen det där med att sitta bakom mej. Hon hojtar om att det ska gå fortare och ibland får jag ett ryck och ber henne hålla i hatten för då ska det bli åka av. Hon skrattar och njuter.
Annars tycker jag att det är mysigt att trampa på i ett behagligt tempo och titta på omgivningen och dra ner grisskitlukten genom näsa till lungorna. Våren är underbar ;)
Fröknarna frågade myset om hon cyklat ända från Jockarp för att komma till dagis. Jajamensan blev svaret.
En kram sen lämnade jag Falkvik och min dotter.
Cykeln lämnades sen i stan på flaket på mammas bil. Jag gick dom resterande metrarna för att hämta bilen.

Eftermiddagen betydde arbete på bruket.
Det sved att köra dit när solen formligen vräkte ner. Men arbetsmoralen är det inget fel på.
Det är fortfarande storstopp så det normala har inte infunnit sej än.
Vi fick information från hövdingen om att Dicovery channel ska komma och filma vår truck till helgen. Hur coolt är inte det då.
Det blev väderomslag och med jobb 20-30 meter upp i luften utan vägg från öster bet det ordentligt i skinnet.

Jag träffade på en tjej jag inte sett på länge. Artighetsfraserna klarades av jag ställde ett påstående/fråga;
- Du har två barn va?
Hon svara;
- Nej ett, min dotter dog på förlossningen.
- VA.....
Hon berättade sen sin historia och jag rös i hela kroppen. Så fruktansvärt när ett helt friskt litet barn dör utan orsak.
Frågor hon ställde sej var klart. Varför.
Ja, jag blev rörd av hennes berättelse och även av att hon så öppet delade med sej av det fruktansvärda som hänt henne.

När jag kom hem till borgen sov alla lugnt och tryggt. Jag skänkte det en tanke de som hänt innan på dagen och en ilning av tacksamhet gick genom kroppen på mej. Min familj är frisk, stark och helt underbar.

Jockarp.