En natt från helvetet. Hej.
Jag måste säga att jag har haft en väldig tur i livet, jag fick en liten dotter som oftast sover som hon ska på nätterna, visserligen kan det ibland bli sena kvällar. Men när hon väl somnat så sover hon.
Detta ihop med att hon oftast är frisk som en nötkärna har gjort att jag faktiskt överlevt 1 1/2 år utan att få fullsändigt fnatt och bli helt slutkörd.
Igår natt infann sej tyvärr en natt som inte innehöll dessa kriterier, hon sov inte och hon var inte frisk.
Efter en sen sängång så vaknade hon igen runt ett snåret hostade och snorade, jag hörde hur det rosslade och rev i den lilla stackarens hals. Hon blev klart ledsen över detta och då blev det ju än värre, cirkeln var igång och den var ond.
Klockan fyra somnade hon så tillslut igen och då kan jag säga att jag inte var i hög form.
Utmattat sov hon sen fram till tio, det gjorde inte jag, grrr.
Hon var iallafall pigg när vi klev upp och det var ju skönt det. Dagen kunde alltså angripas på ungefär det sätt vi planerat, ja morgonpromenaden hoppade vi över.
Men nu var det kulturdags, närmare bestämt konst och det i alla möjliga former. Ämnet för årets vårsaloner i slottslängorna var bröderna grimms sagor, de var i mina ögon inte så god klass på utställarna detta året som det brukar vara men jag hittade dock ett par alster jag gillade.
Det är en tävling varje år, att man ska rösta på den konstnär som faller en bäst i smaken. I år föll lotten och min röst på en tjej vid namn Frida Malm. Mer information har jag faktiskt inte om denna konstnär, men jag gillade de jag såg.
 |
| Myshörnan för konsten. |
Efter konsttittandet intogs glassbåten av mej, myset och tant N, ja hennes tre grabbar kom också och gjorde oss sällskap, de var härligt ljumt i luften och myset åt glatt av glassen. Sen bar det hem och middagslura, ja den varade i två timmar, så hon var nog inte riktigt i slag min lilla hjälte.
Jag snodde ihop en smarrig kaka som jag och min promenadvän skulle mumsa på fram på kvällskvisten, när det var fixat hängde jag i solstolen ett par minuter.
När jag halvligger och njuter av livet i allra högsta grad så ringer telefonen, rösten i andra änden informerar mej om att jag har vunnit i tävlingen på vårsalongen. Hihi vilket stim jag är i just nu, tror minsann jag ska köpa mej en lott.
Kvällspromenade på berget blev givande, jag behöver väl inte ens skriva att det var underbart väder och helt ljuvligt att traska där uppe på stigarna med den ljusgröna färgen stark lysande i ögonen vart man än tittade.
Vi hade som vanligt ett högt tempo.
Dessa promenaden vi gör dom stärker oss fysiskt det vet vi och psykiskt gör dom underverk.
Gårdagen började vi båda två med att säga att vi tappat inspiration och lite av vår positivitet, att vi längtat efter att ses så att vi kunde dra upp varandra på banan igen, så klart lyckades vi och vi kände oss starka som björnar när vi skildes åt på kvällen. Ideèrna hade återigen sprutat ur oss :)
På promenaden gick vi inom Ryssbergstugan, det var fullt med folk där, visans vänner hade tydligen en träff där.
Märkligt ändå, där gick vi i vår egna lilla värld och pratade om våra saker och hux flux kom vi rakt in i en viskväll.
Som det sociala odjur jag blivit så stannade vi klart till en stund så att en ordväxling kunde till att ske.
Väl hemma, blev det fika och mer prat, Mollie slog tänderna i sandlådan så det började blöda, Gaa är det dags att köra till tandis nu igen tro?
Jag hoppas inte det, men en liten pling dit får det nog allt bli.
 |
| Vill du ha? |
Jockarp.
Det bästa är att få det dokumenterat så att försäkringsbolaget har dom uppgifterna ifall det blir något längre fram.
SvaraRaderaVarför tillåter du anonyma kommentarer egentligen när du nu hatar att man är anonym?
SvaraRaderaHur som helst. har läst din blogg i kanske ett år till o från, som skräckexemplet på att skaffa barn genom att åka till danmark (vilket jag inte förstår för mitt liv varför någon öht gör när man VET att inga juridiska rättigheter o skyldigheter finns, för att.. vad? Det går lite snabbare, det är lite billigare? Helt obegripligt för mig. Håller med dig om att lagändring måste ske för barnens skull.)
Det är tyvärr lätt att ta reda på vem exet är och hela historien är ju helt sinnes. Men med lite erfarenhet känner man igen ditt sätt att skriva och tänka som en som inte är bra att vara tillsammans med. Man märker manipulation och psykisk press. Fysiskt har man ju ingen aning om. Man tänker att du måste mådåligt. Inte att du är ond, men att du har problem och att du kontrollerar, manipulerar och utövar psykisk press på människor du är tillsammans med. har själv erfarenhet av en mildare variant av detta, men har vänner som har varit i det tills det eskalerat i först slag och sedan mordförsök. (Nu säger jag inte att DU slår.) Att den psykiskt starka personen har många anhängare är heller inte ovanligt. Det finns en "P" från Göteborgstrakten som har exakt samma beteende, någon kanske känner till det. knivskärningar och stock-kastning i huvudet eskalerade det till. Det finns en "S" från Skåne, som kallas något som börjar på "F" som också är livsfarlig. Ni beter er likadant. Jag undrar om du är medveten om hur lätt det är att se att du inte är bra? Att man får dåliga vibbar av dig, att man märker att du inte är bra i en relation?
Men sen är det ändå så, att hon stack. och hon kan ha känt sig tvingad att skaffa barn. du kan ha hotat med att inte ge henne vårdnad, det kan ha använts som en psykisk hållhake för dig på henne.. men ändå. Hon var med o gjorde ett barn och hon lämnade det. Kanske var det inte så hemskt ens, anske var du mkt svartsjuk och kontrollerande och behövde terapi, men kanske slog du aldrig någonsin. Kanske var J likadan? svartsjuk och rädd och elak. Vem vet.
Man kommer liksom till slutsatsen, utan att känna er alls, att ni måste må så jäkla dåligt båda två och att det är så djupt obehagligt att läsa om detta. Många sympatiserar med J tror jag, känner att hon inte hade något val, hon kunde inte stanna i en så ohälsosam relation tills adoptionen gick igenom. Kanske kände hon aldrig nåt för barnet som hon kände sig tvingad (vi som bara läser och känner till vilka ni är vet ju inte) att gå med på att skaffa. Hon kanske var körd i botten och inte hade någon egen vilja. Du kanske verkligen misshandlade henne, vem vet. Men ändå. Helt oförsvarbart som vuxen att förtränga att Mollie finns, som en oskyldig individ i det här. Hon bad inte om att bli till och man kan inte lämna ett barn så. Spelar ingen roll varför eller vad, det finns ingen ursäkt för J att ha lämnat sitt barn, som hon verkar tycka inte är hennes. Som många verkar tycka inte är hennes. Jag förstår inte flator här alltså, de verkar tycka att det på något sätt är en rätt schysst lucka i lagen. Jag vet nämligen om ett annat par där den ena också stack, sket i att adoptera barnet och bara lämnade. Man gör inte så helt enkelt. Det är ju ens barn även om det inte är det juridiskt eller genetiskt.
SvaraRaderaOm något lyckas du med att verkligen få fram hur viktigt det är att en lagändring sker, verkligen. För Mollies skull kanske det är bäst om J inte ses som hennes mamma som lämnade henne längre? Att hon aldrig hade J som mamma, för det hade hon ju inte i livet utanför magen i alla fall. Att hon slipper det stora oket av att ha blivit lämnad? Lämna J åt sitt öde istället, om det var hon som var det största svinet och hon bara stack helt utan anledning, så får hon väl leva i sin misär där hon bor nu då?
Men du bör vara medveten om, åtminstone, att det räcker med lite erfarenhet av psykisk misshandel, för att se de tecknen hos dig.
Därmed inte sagt att du är ond på något sätt, eller har begått brott, men man ser det, man känner det. Har man ingen erfarenhet kanske man inte gör det, men du får ändå kommentarer ibland som säger emot dig, som påpekar att den här bloggen inte är hälsosam, att din fixering vid J inte är bra för vare sig dig eller Mollie. Om hon var ett svin som bara stack, varför inte bara släppa henne då? OCh vara glad att hon inte har rätt till Mollie? Som så många kvinnor gör när män drar, men de måste leva med att mannen när som helst kan begära umgänge.
Ja jag vet inte.
Så här ser det ut för en som bara läser bloggarna o vet lite vilka ni är o var ni bor osv... du påminner mkt om mitt ex som sagt. Som jag inte alls tror är ond, men som blir knäpp i relationer för att hon är trasig. Som kontrollerar och manipulerar och skräms osv.
Det är alltså inte självklart att alla läser din historia och inte märker av att det finns en annan sida av myntet, J's, som faktiskt verkar ha lite kärna...
Vi orkar bara inte kommentera så mkt eftersom det inte går att nå fram till dig såklart, och för att du förmodligen läser in saker i det, att alla är svart eller vitt, att en är ond och en är god. Men kanske är ni båda grå.
/Kristin på västkusten
Hej.
SvaraRaderaLåt oss klargöra en sak här en gång för alla.
Detta är min blogg alltså gör jag vad jag vill med den, Vad ni har för problem, det förstår jag inte.
Jag publicerar vad jag vill ;)
Jag kan ju undra om du förståt de du läst i min blogg, jag gifte mej med min ex fru pga att hon skulle kunna göra en närstående adoption, jag hade ingen vinning över huvudtaget i att gifta mej med henne.. Så hur skulle jag kunna ha en hållhake vad det gäller det? jag fattar inte.
Kan du läsa någonstans i min blogg att jag inte förespråkar en kärnfamilj?
Kan du läsa någonstans att jag skulle vilja he ensam vårdnaden om ett barn?
Att du sedan i mitt tycke antyder att jag skulle var en psyksjuk människa gör mej väldigt illa berörd. Känner du mej så pass väl så du kan ställa dessa diagnoser.
Och du glömmer en sak, jag erkände mitt brott, jag erkände att ett slag utdelats från min hand mot den kvinnan jag gift mej med. Jag erkände, stod till svars i tingsrätten och jag friades.
Så påhopp om att jag skulle balla ur och mörda folk, de känns lite för scary för mitt tycke, jag undrar just vem som har trubbel med psyket i detta fallet.
Vänligen Leonora
Hej Kristin.
SvaraRaderaDet är nog något som jag inte förstår här och jag vill gärna göra det.
Man är inte psykiskinstabil bara för att man söker svar. Om man blir lämnad höggravid och nygift utan rimlig förklaring så söker man svar, jag gör det iaf.
De kan vara svåt för andra människor att sätta sej in i det och det ska vi vara glada för.
Jag är inte fixerad av min ex fru bara för att jag vill ha tillbaka mina sakerna som tillhör mej.
Möjligt att hon är fixerad och inte vill släppa greppet, för vad är annas anledningen till att hon behåller de som inte är hennes?
Vidare så folk tycka precis vad dom vill i frågan till att jag envisas med att diskutera detta som hänt men allt och alla, att jag går ut i media och uppvaktar våra politiker.
De är många som tycker en massa men dom slipper oftast påhopp om att dom är psykopater.
Vänligen Leonora
Men jag säger inte att du är psyksjuk, jag tycker inte att det är ett psyksjukt beteende, jag tycker bara att det är ett ohälsosamt beteende.
SvaraRaderaJag förstår att du vill ha svar. Men du har faktiskt skrivit inlägg om att du aldrig kommer tillåta henne träffa Mollie om hon inte gör si eller så inom den här eller den där tidsramen. Vilket jag iofs förstår på ett sätt, men ändå, det var ju innan hon var född. Det minns du väl? NU är ju tiden långt överskriden såklart, men det kändes som att hon hade att välja på att komma tillbaka till dig eller inte få se sitt barn. OM ni nu hade en mycket instabil relation antar jag att folk förstår henne i att inte kunna göra
Att du så hämndlystet skrivit att du ska se till att hela landet får reda på vem hon är och vad hon gjort, skriver nedsättande om hennes karriär och så vidare.. jag säger bara att man som läsare och en med erfarenhet av dåliga relationer kan se att ni nog hade en dålig relation, att J inte direkt bara lämnade en tipp-topp grej. Jag försökte bara lyfta fram att kanske är ingen svart och ingen vit, kanske är ni båda grå. Sen att hon lämnade sitt barn som sagt... det är helt oförsvarbart, men visst har du en fixering som inte är bra. Kanske har det o göra med det som du bara tangerat i bloggen, det som "hände" i början av er relation som du aldrig skrivit vad det är men sagt att hon borde kommit över, eller att du trodde det i och med att hon gick vidare.
Jag försöker väl säga, att om du vill framföra en bild av dig som perfekt och J som djävulen så verkar det mest vara en sorglig historia med två människor som mår mkt dåligt. Jag hoppas väl att J mår sämre, för som sagt... lämna ett barn. Och om du nu är fruktansvärd och misshandlar henne begriper jag ännu mindre varför hon vill lämna sitt barn hos dig och bara dig.
Jaja, det var lite tankar.
Ibland verkar du så fruktansvärt ute efter henne bara, som att du ska ägna flera år av ditt första barns småbarnsår åt att hämnas och sprida "sanningen" osv... Jag tror liksom inte på att du inte har en endaste liten aning om varför hon lämnade dig. Det du har att vinna på att hon gifter sig med dig är ju att hon blir låst vid dig under en period, hade du varit en farlig kvinna så att säga är giftermål och barn perfekta sättet att hålla kvar någon.
Jag vet inte vad jag vill med det här, jag vet ju att du skriver en bok, jag kanske berättar hur man uppfattar hela bloggen som den är idag, så att du vet? Det är sorgligt hur som helst. Och jag skulle gissa på att de flesta hon har omkring sig idag inte vet om att Mollie finns, faktiskt.
/K
Håller helt med Kristin! Varje gång jag trillar in på dkn blogg blir jag mött av J, J, J.. du mår inte bra Leonora! Det är tydligt, tyvär.
SvaraRaderaÄsch, du kommer kanske inte ihåg dina tidiga inlägg och hur du nedvärderar J's karriär, säger att hon aldrig ska få träffa Mollie om hon inte hör av sig inom den och den tiden och gör si och så.
SvaraRaderaJag försökte bara ge dig en bild av hur det ser ut utifrån. Eftersom du skriver en bok kan det ju vara intressant att veta att man faktiskt får obehagliga vibbar av rätt mycket du skriver.
Det ursäktar inte J, det är inte det jag är ute efter. Jag försökte heller inte framhålla att du är en mördare eller psykopat. Jag sa att man kan märka av tankesätt och formuleringar som dessa personer har. Dåligt beteeende är ju på en skala, om du är på 1:an är hon som knivskar sin tjej på 10: an, förstår du?
Jag köper inte J's berättelse. Men jag köper liksom inte din heller. Vad var det som hände i början av relationen som hon borde kommit över? Något att tänka på inför boken!
/K