Sommarpratare...

Kyliga morrna, mössa på...

Hoppsan fröken Vilhelmsson ska sommarprata i radion, två timmar den 6 juli ska jag hålla låda.
Så klart att jag kommer att vara lite nervös och just nu funderar jag mycket på hur jag ska lägga upp det, vad jag ska prata om helt enkelt, någon som har några förslag? Hehe.

Ibland känns två timmar långt, ibland känns det alldeles för kort, ska jag ta hela livet,delar av det, bakgrund eller framtidsdrömmar?
Ska jag prata om allt som hänt mej, på ett allvarligt sätt, ett humoristiskt sätt eller bara rätt ut?
Ja gått folk, delikata problem det lyckas man ju få emellanåt vill jag lova.
Nja men jag tror nog ändå att jag vet ungefär vad som ska berättas, ni som följt mej på bloggen, ni behöver nog inte lyssna, det blir för er bara gamla nyheter.

Vidare ska det ju väljas musik, man har fritt val och det är ju bra. Men så svårt.
Som tur är har jag ju ett par månader på mej och det ska bli jätte roligt och lärorikt.
Jag hade nog sett det som lite lugnare om det hade spelats in innan och inte varit livesändning, men vad kan möjligtvis gå fel?
För som så ofta nu förtiden när jag ställs inför olika saker som jag kan tycka vara lite småjobbiga, ja då tänker jag bara på hur det var precis innan Mollie föddes.
Har man överlevt den ronden så ska det väl mycket till för att knäcka mej, iallafall ska de mer till än ett radioprogram på två timmar.
Hum ja två timmar i ens liv, det är ju inte mycket det.

Ja det var en herre som ringde upp mej efter att han blivit tipsad om att jag skulle ha något intressant att berätta.
Jag frågade lite nyfiket vad tipsaren hade sagt, Lesbisk mamma boende i Jockarp, ja tydligen var det tillräckligt intressant.
Det fanns inte i min värld att jag skulle tacka nej till en sån utmaning, hade jag fått frågan för några år sen jag då hade det blivit ett 100% nej tack, även om att jag nu tänker på det så skulle jag nog innan den här historien ha klarat av att fylla ett par timmar med intressanta historier från mitt liv.
Jag har ju faktiskt ett ganska ovanligt jobb, jag har rest och upplevt väldigt mycket, ja nog hade jag väl kunnat men jag hade aldrig velat.

Men nu är det alltså annat ljud i skällan som gäller, jag har lovat mej själv och alla andra flator kända som okända att jag ska föra kampen vidare mot en lagändring, så att ingen annan ska behöva uppleva samma helvete som jag fick.
Jag tackar alltså ja till de forum som gör att jag kan nå ut, rätt eller fel?

Mer radio, igår lyssnade jag på sändningen från kommunfullmäktige här i Sölvesborg, frågan om barnomsorgen skulle motioneras, trodde ja jag, nepp det beslutades att det skulle jobbas på i kammaren.
Skit samma nu ska jag hoppa i finstrassen och bege mej in till kommunhuset och hålla låda i ärendet. Hornen på tjuren ska tas.
Hörs i morgon, ja om jag nu inte blir ihjälstångad förstås :)

Jockarp.