Rosenbad hej. Jockarp hejdå.

Jag fick ju brev från Rosenbad för några månader sen, jag har inte riktigt känt mej manad att svar än. Ibland behöver saker gro och kraft behövs samlas, så igår efter min bokläsning fick jag ny kraft, här nedan kommer först brevet jag fick av Jenny och vidare mitt nya.
Medans jag väntar på svar tar jag lite semester.

Lite svårpackat är det allt ;)

Hej Leonora,
Tack för dina mejl till olika ministrar med synpunkter på lagstiftningen om föräldraskap. Jag, som arbetar på enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt på Justitiedepartementet, har fått i uppdrag att besvara mejlet.

Dina synpunkter är värdefulla för arbetet på Regeringskansliet och det är också frågor som är aktuella i den politiska debatten. Den 15 april 2011 besvarade Beatrice Ask en interpellation (ip 2010/11:314) i ämnet. Du kan läsa protokollet (prot. 2010/11:89) från debatten på riksdagens hemsida. Det har också helt nyligen ställts en ny interpellation, ip 2011/12:270, som du också kan hitta på regeringens hemsida. Den ska, som planeringen ser ut just nu, besvaras den 27 mars.

När det gäller de svenska bestämmelserna så är det så att sedan den 1 juli 2005 får assisterad befruktning med donerade spermier utföras i svensk sjukvård beträffande en kvinna som är registrerad partner eller sambo med en annan kvinna. Numera gäller detta även om kvinnorna är gifta. Makan, partnern eller sambon anses som förälder till det barn som föds, förutsatt att hon har samtyckt till behandlingen och att det är sannolikt att barnet har avlats genom den. Föräldraskapet fastställs genom bekräftelse eller dom.

De nu gällande bestämmelserna är således relativt nya. De innebar ett viktigt steg framåt när det gäller föräldraskap vid assisterad befruktning.

Du har nämnt betänkandet Föräldraskap vid assisterad befruktning (SOU 2007:3). Det är riktigt att det innehåller förslag till ytterligare utveckling av lagstiftningen. Det föreslås att bestämmelserna om föräldraskap för en kvinna i ett samkönat par ska utvidgas till att gälla även vid assisterad befruktning utanför svensk sjukvård så att något faderskap inte heller i dessa fall ska fastställas. Om modern är gift eller partner med en kvinna föreslås också att den kvinnan automatiskt ska anses vara barnets förälder, på samma sätt som en man presumeras vara barnets far när modern är gift med en man. Betänkandet, som bereds på Justitiedepartementet, innehåller en rad svåra frågor som kräver noggranna överväganden. Jag kan inte i nuläget säga om och i så fall när ytterligare lagstiftning på området kan komma.

Vänliga hälsningar

Jenny Wulker Roos

Hej Jenny.
Jag hoppas att du förstår att jag inte nöjer mig med de svar du gav mig. Du skriver att mina synpunkter är värdefulla för arbetet på Regeringskansliet och det är också frågor som är aktuella i den politiska debatten.
Så klar undrar jag då vad som händer och vad som görs av mina synpunkter som är så värdefulla.

Att politikerna väljer att låta dig svara på mina brev istället för att återkoppla själv ser jag som att det kanske inte alls är så värdefulla synpunkter jag har, utan att det i stället är en liten fråga som inte intresserar politikerna särskilt mycket och därför vill dom inte ödsla någon kraft och tid till att svara mig.

Hur som helst om jag förstått det hela rätt så motioneras det i frågan emellanåt, det tars upp från olika håll, allt från då lilla jag, som i sammanhanget är en ensam och sårbar privatperson till större grupper, förbund så som RFSL, vidare då till politiker som tar upp frågan ideligen.
Trots detta och trots alla dessa olika grupper som trycker på och belyser hur viktig frågan är så rinner det allt mer vatten under broarna utan att något görs.

Jag vet vad jag pratar om, för jag har fått erfara skillnaderna i lagen, Jag har inte samma rättigheter som andra svenska medborgare. Jämställdhet, de pratas det om i tid och otid, det låter fint om ett jämställt samhälle.
Frågan till dig från mig är hur ska vi kunna uppnå något jämställt samhälle när inte ens lagen är lika för alla?Vidare ställer jag en fråga.
Vad ska jag som en enskild människa kunna göra för skillnad, hur ska jag kunna förändra en sak som både jag och ni vet är fel.
Finns det något jag kan göra eller ska jag bara nöja mig med att ni tycker att mina synpunkter är värdefulla och att inget sedan görs?

Detta är inte ett litet problem.
Jag vet att det kommer att komma fler fall som mitt, jag vet att det drabba mer personer än den föräldern och det barnet som inte har någon lag att luta ryggen emot.
Det drabbar nämligen hela samhället att människor blir tvingade att ha den ensamma vårdnaden till barnen, det drabbar familjer runt om kring, det drabbar arbetsplatserna och det drabbar kommunerna man lever och bor i och det drabbar staten.
Ser ni inte ringarna på vattnet? Jag gör det i alla fall.

Som jag skrivit innan så är jag ett levande bevis på att en sak man ansåg skulle bli så rätt, i stället blev totalt fel.
De klubbade igenom en lag om äktenskap och möjligheten för homosexuella att bilda familj, men sen tog det stopp. Resten hängde tyvärr inte med, skyldigheterna följde inte med rättigheterna. Sorgligt
Tanken var god, men i fall som mitt blev det katastrofala följder.

Jag vet att det är svåra frågor men de finns människor som på ett otrevligt sätt får erfara och också leva efter dessa lagar som ni beslutat om, när det då påpekas att det är något som är fel så borde politikerna rimligtvis lyssna och uppmärksamma att här är något vi faktiskt måste ta tag i och ändra på.
Att ni inte då tar vara på oss levande exempel och dra nytta och låter oss hjälpa till att förändrar de saker som vi uppmärksammat, så att vi på ett smidigt sätt kan uppnå en jämställd och lika lag. Varför ska det ta sådan tid?

Jag vill leva som en stolt Svensk medborgare och veta att alla är lika inför lagen, jag vill lära min dotter att vi lever i ett jämställt samhälle där alla människor är lika mycket värda och alla lyder under samma lag.
Tyvärr kan jag inte det i idag.
När kan jag det?

Vänligen Leonora

Ibland blir man trött :)

Jockarp.