Himma again...

Ja då var London avklarat för första gången med ett mys, de gick bra. Vi turistade en del, parkhängde och shoppade.
Piccadilly, trafalgar square, buckingham, harrods, hyde park, green park, towern, båttur på Themsen, london eye, bigben, eh you name it, vi var överallt.
Vi bodde perfekt precis intill det femstjärniga hotellet Ritz, vårt hade dock en stjärna mindre men var helt okej ändå ;)
femtio meter från dörren kom man in till green park, denna som i ena änden slutar vid Elisabeth den andre husknut. Och så klart var vi där och vi lyckades pricka in en av hennes välkända tebjudningar. Det var tusentals människor som var klädda i sina vackraste kläder, det var klänningar i alla former och färger, herrarna ståtliga i sina frackar med tillhörande medaljer hängandes på bröstet. Snyggingar i alla åldrar, ja det var storstilat och att då lyckas komma just då skulle man ju nästan vara värd en lite medalj själv kan jag tycka.
Myset tyckte inte att det var så märkvärdigt hon gick hellre i parken och matade duvorna, ja man har olika intressen här i livet. Väl är väl det.

Vi hängde på världens första Hard rock café och en ny tröja till Mollie investerades.
I speackers Corner sa jag ett par väl valda ord, såna som jag annars bara säger i hemlighet när endast jag är vaken, nu gurglade dom ur mej i en raslig fart :)

Vi var i towern och till min stora glädje så fanns det korpar där, vingklippta eller ej men sägnen säger ju att när korparna flyttar så går det Brittiska riket under, så än är det alltså inte ute för England.
Totyrkammaren fick ett besök. Brr det slog mej att människor måste ha en väldigt livlig fantasi för att komma på alla dessa fruktansvärda metoder till att plåga ihjäl sina medmänniskor, de var den ena bisarra avrättningsmetoden efter den andra. Glad var jag att Mollie sov en stund just då.

Från Towern åkte vi båt till London eye, jag har varit i London två gånger sen milleniumskiftet då british airway  lät bygga ögat, men jag har aldrig åkt det förut. Nu gjordes de slag i saken, så ja 135 meter över havet i en korg dinglade jag i cirka 30 minuter, myset sov stora delar av rundturen men hon vaknade lagom så hon kunde se dom små ankorna som var vid kanten när vi kom ner igen.

London var varmt och gott Vilket har = med att glassintaget var groteskt, ja priset var också groteskt men vad gör man?
Den italiensk kulglassen är ett gift, årets favoriter är cocos, hasselnöt och choklad, Mmm jag drömmer om denna kombon.
Hej hej sockerintag.

Chinatown. soho, oxford street, piccadilly street, och regent street var delar och gator vi hann med att kolla in, det var ju inte superbilligt men det kostar ju inte så mycket att titta. Sju våningar på leksaksaffären Hamleys kollades in, ja mjukisdjursvåningen var den mest populära, ögonen gnistrade och munnen höll på att snurra runt när vi släppte lös myset där inne. Hon var helt lyrisk.

Kvällsaktiviteter i form av musikal var ju inte fel efter en dag med sevärdigheter och glassätning.
Jag placerade mej på den sjunde raden på Her Majesty's Theatre där urpremiären av detta musikaliska mästerverk från 1986 gick av stapeln.
När den gigantiska tak kronan lyftes lysandes upp i taket till tonerna av the phantom of the opera ja då ställde sej håret på armarna upp och jag rös i hela kroppen, jag älskar verkligen musikaler.
Två timmars njutning avslutades med en rask promenad hem till hotellet i en upplyst och vacker stad.
Känslan av den underbara musiken i kombination att jag inte hade min annars ständigt följeslagare Mollie på ryggen, i handen eller i vagnen gjorde att jag fick känslan av att jag svävade fram.
Jag hade kunnat gått och lallat i ett sakta tempo men i stället gick jag i raket fart hem till hotellet. De var skönt att hålla ett högt tempo och jag kände mej super stark, detta medförde nu en liten fundering över att jag har för mycket energi i min kropp, en tanke började gro.
Jag hatar att springa och jag tror att alla andra också gör det för aldrig ser man väl någon leende löpare.
Iallafall, med all överskottsenergi så ska här börjas att springa. Jag lär nog återkomma i ämnet framledes.

Vi kollade in tavlan för nedräkningen inför OS ena sidan informerade hur länge det är till startskottet går och den andra sidan visar hur långt det är tills de ska avslutats.
Vidare tog vi oss till Harrolds för att se minnesmonumentet av prinsessan Diana och Dodi som finns i källaren på byggnaden.
Vilket livsöde må jag säga, att det skulle behöva sluta på de viset, var det ödet?
Hur det än var med det som det är jag tänkte på att det var rena kaoset i de Engelska kungahuset under några år och drottning Elisabeth var sådär lagom poppis under denna tid, den stormen och fler därtill har den damen ridit ut. Hon firar 60 år på tronen nu i dagarna och det märktes minsann. Överallt skulle det firas.
I min egen lilla värld och mina egna funderingar så slår det mej nånstans att den kvinnan är helt enastående och stark som en björn. Hon har klarat mer än sju svåra år och ett i nöd och fortfarande jobbar hon på. ATP har dom nog inte i England, tanten är ju 85 bast ;)

Ja och flygningen gick åter som en dans, vägen ner sömn från start till landning vägen hem vaken från start till landning inga bekymmer.
Sammanfattningsvis alltså ännu en lärorikt, sevärd och  rolig tripp.

Välkomnadet här hemma kunde man inte heller klaga på, vackra fru rådjur stod i trädgården och tog emot oss med sin skönhet.
Storstadspuls okej, Jockarp okejigare :)

Jockarp