onsdag 13 juni 2012

Spring i benen...


Jaha, trotsåldern är här, tjoho....Ja vad ska jag säga, själv har jag väl hamnat i en livslång trotsålder, jag kan väl bara hoppas att min dotter slipper gå samma öde till mötes,hihi.
Ja fel tröja och katastrofen var ett faktum.
Jag ogillar dessa dagar som börjar så, det är så fel på nåt sätt. Pms light gör inte saken mycket roligare kan jag ju tillägga.
Ett leende på morgonen fortsätter oftast leende och det föredras, jag älskar leenden, så Mollie.
-Skärpning ;)

På tal om leenden, jag fortsätter nog där för det är nog omöjligt att le när man joggar, så ja nu har jag fått svar på varför alla ser så allvarliga ut som pysslar med den aktiviteten.
Jag gjorde staden igår och köpte mej en vacker vit skjorta som jag ska ha på bröllopet som stundar på lördag. Den förra råkade ut för ett litet missöde och åkte runt några varv i tvättmaskinen med mysets röda tröja, ja ni fattar va, grisrosa blev färgen på den.

Ny skjorta alltså och sen vidare till sportaffären, investering i ett par skitschyssta joggingskor som jag fick pröjsa hälften av vad som först varit tanken och den tanken låg på 1299 spänn, glad var jag när jag gick därifrån.
Jo jag köpte ett par småbrallor med som jag hade tänkt att använda när jag skulle utöva denna nya aktivitet.

Så där ja nu fanns inget att skylla på att jag inte gav mej ut, och ut kom jag.
Oskulden togs omgående på skor och skjorts och ut på det vackra berget bar det och det gick faktiskt bättre än förväntat.
Jag började dock lite mesigt med att gå raskt i den första branta backen men sen var vilostunden över, jag joggade på och det kändes bra, jag var stark, fem kilometer blev premiärturen, varken blod eller tårar förde den med sej, dock några pärlor svett, men det är väl det som är meningen.
Lite stum i benen var jag framåt kvällningen, men inte jättefarligt ändå, konstigt.
Ja så vad det gäller det här med att le och springa, det finns ingen symbios i det, jag tänkte på det och försökte till och med några gånger, men nej det är banne mej omöjligt, försök gärna själva ;)

Tjusiga pjucks va...


På kvällen tog vi emot politiker från miljöpartiet till vår förening, vi luftade våra frågor och synpunkter, det kändes bra och vi hade en fin dialog, vi fick lite tips om hur vi skulle gå vidare och ja, vi hade en trevlig afton helt enkelt. Vad detta nu leder till har vi ingen aning om, men nu har vi kontakten, första mötet är gjort, dom vet nu vilka vi är och vise versa.

Jag blev dock återigen förbluffad över hur vårt samhälle är uppbyggt i vissa lägen, att man tillexempel måste tillhöra ett parti för att väcka vissa frågor och om man då tillhör det partiet måste man hålla sej inom deras gräns och hela tiden återkomma till deras filosofi och politik. Jag köper det inte riktigt.
Det är ungefär som de sägs att man inte kan vara en aktiv politiker i det borgerliga blocket och samtidigt sitta i en facklig styrelse, vad har det med varannat att göra?
vad är det jag inte förstår?



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar