tisdag 15 maj 2012

Blandad kompott.

Kuligt ;)


De har ju utlovats busväder så glädjen var än större när de grönbruna slogs upp och mötte en bländande stor gul boll där på himlavalvet.
Så klart var vi nu tvungna att ta vara på dagen, frukost och sen drog vi in till stan, vi tänkte prova järnvägsparkens lekplats.
Och vi testade den så nu får jag "tycka" även i den frågan och de gillar jag ju ;)

Jag är så anti allt sånt.
Kanske inte själva lekplatsen utan just att tillgängligheten är så urusel i vår kommun, sinnessjukt att behöva lasta ungen i bilen för att leka i en lekpark.
Ja jag skulle för all del kunnat cykla in om det nu inte varit för att det är förenat med livsfara att färdas ut med vår väg på två hjul.
Jag tror att en cykelhjälm varken gjort till eller ifrån om man fått en 24 meters lastbil över sej.
Så nej cykel bli det inte tal om.

Parken då, jo den var fin och det verkar som om skattebetalarna här i kommunen uppskattar den och det är ju bra. De kom en pappa med ett par barn och även en annan mamma med sin lille kille.
Mollie tyckte bäst om den lilla barngungan, dom andra grejerna var lite för stora för mysets tycker och smak, ja de var några små djur som var intressanta att sitta på med förstås men resten lämpade sej nog bättre om man var fem sex år sådär.

Hoppla...


På twitter blev jag informerad om att polisen i Blekinge nu finns på facebook, är det inte förträffligt bra då, de tycker jag iallafall. De tyder på nytänk, man ska vara i dom forum där folket finns.
Tycker det var ett mycket bra initiativ, där kan man nu få reda på öppettider, telefonnummer osv, kanon. Om man nu har nått ärende dit vill säga :)

Så har jag bokat ett möte med personalavdelningen på bruket med, jag måste ju lägga fram min plan även där på hur jag vill att min framtid ska se ut.
Så den 28 maj ska de små hornen angripas, jag tror och jag har en stor förhoppning till att dom kommer att vara väldigt tillmötesgående och faktiskt gilla mitt förslag.
Mmm jag kommer att återkomma i ärendet.

Eftermiddagsfika på berget.


Ja och vidare snubblade jag över en kanon insändare i tidningen i går den var visserligen ett par månader gammal, men förskolefröknarnas uppror kan jag helt klart förstå, jag kan inget annat än hålla med.
Jag har skrivit om det innan de ord som ger mej kväljningar, ja det är just "egen tid" Klök.

Varför vill ni inte ta vara på tiden med era barn?

Vi är pedagoger på en stor förskola i Blekinge som känner att det nu är dags att säga ifrån. Vi känner att vi som har insyn i hur det egentligen ser ut på förskolorna i dag nu måste agera. Vi läser dagligen insändare från er föräldrar om ert missnöje om hur ni får lämna era barn på förskolan och krav på mer vistelsetid på förskolan.
Vad har hänt? Varför vill ni inte ta vara på tiden tillsammans med era barn? Helt plötsligt är egentid ett ord man hör och läser om ständigt. Vem har egentid den dagen man bestämmer sig för att skaffa familj? Varför skaffar ni barn om ni inte vill vara tillsammans med dem och ta vara på den korta tid då de är små?
Man måste väl ändå begripa att skaffa barn innebär en stor förändring i livet, att man måste sätta någon annan än sig själv främst och att egentid kommer i sista hand? Vart har föräldrarnas ansvar tagit vägen? Helt plötsligt har barnen blivit samhällets ansvar och föräldrar pratar om sina ”rättigheter” att få lämna sina barn. Ska ni i stället inte fokusera på era skyldigheter och ert ansvar som man tar den dag man bestämmer sig för att skaffa barn?
Barngrupperna i förskolan i dag är väldigt stora. Det beror bland annat på att man nu väljer att lämna sina barn på förskolan när man till exempel är föräldraledig med syskon, när man är hemma för vård av barn (syskon) och att tiden för arbets- sökande har utökats till 30 timmar i veckan (det finns inte arbete att söka aktivt i 30 timmar/vecka). Snart står ni där och har fått arbete 40 timmar/vecka och lämnar barnen 50 timmar/vecka i stora barngrupper med hög ljudnivå och stressad miljö. Man måste inte lämna 30 timmar i veckan utan det är ett erbjud- ande vid behov. Inget annat.
För att barnen som måste vara här ska få uppleva en bra verksamhet och vi ska leva upp till vår läroplan krävs det mindre barngrupper. Mindre barngrupper blir det automatiskt om ni tar ert ansvar som föräldrar och lämnar era barn på förskolan enbart då ni måste.
Förskolan kan aldrig ersätta familjen. Barnen missar ingenting av värde på förskolan som ni inte skulle kunna erbjuda dem hemma! Börja ta ert ansvar som föräldrar och njut av tiden då era barn är små!
Med hopp om en tryggare, säkrare och lugnare förskola där alla barn får möjlighet att synas.
Pedagoger i förskola.



Jockarp.



   

3 kommentarer:

  1. Skönt att dagisfröknarna lägger ansvaret på barngruppernas storlek på föräldrar, inte på den skeva resurstilldelning vi upplever inom vård, skola och omsorg. Skönt att man sparkar nedåt istället för uppåt, det är sånt som kallas sann kämparanda!

    SvaraRadera
  2. Hej Clara.

    Som vanligt kan man ju se saker på olika sätt, vilket tyder på en sundhet.
    Personligen förstår jag dessa lärares frustration, att barn som har sina föräldrar hemma ändå ska vara på förskolan.
    Nu är det visserligen väldigt längesen jag sökte jobb,men utvecklingen har väl gått framåt även där, idag mailar man väl, eller lägger sitt CV i nån databas som matchar ansökan med dom jobb som finns. 30 timmar i veckan är väldigt många timmar i veckan för att söka jobb Och då tilllika att lämna sina barn på förskolan. Kanske att den platsen hade passat bättre till en förälder som jobbar....

    Vänligen Leonora

    SvaraRadera
  3. Ja nej, det var inte det jag vände mig emot. Det jag vänder mig emot är att man istället för att sparka uppåt, där det STORA problemet ligger, väljer att sparka nedåt. Jag tycker att det är fegt helt enkelt. Barngrupperna är inte stora för att föräldrar väljer att lämna sina barn där utan för att man minskat på resurser och att det nu kan gå, vad är det, 26.7 barn på två förskollärare. DET klagar man inte på???

    Det finns många föräldrar som prioriterar snett. Jag lägger mig inte i vad de gör, det är inte min sak att avgöra hur andra människor lever sina liv och jag förutsätter att alla har goda anledningar till att göra det de gör. Om Séamus skulle få ett syskon tex skulle jag inte tycka att det var ok att ta honom ur förskolan för att ha honom hemma istället. Jag skulle vilja att han hade kvar de rutiner han har nu och får fortsätta utvecklas och frodas så som han faktiskt gör på sin förskola.

    Men som sagt, jag vänder mig emot att man sparkar nedåt istället för uppåt, det är FEGT tycker jag!

    SvaraRadera