lördag 17 november 2012

Rubiks kub....

Bästisarna ;)

Det var jag och alla panchisarna, jag gillar det, jag känner mej mer än hemma dessa tidiga förmiddagar på ICA affären i Sölvesborg.
Vi hade en bjudning och jag hade vid ett svagt ögonblick lovat frallefrukost.
Nybakat skulle det ju vara så det var bara att sätta sej i bilen och styra upp veckohandligen.
Trevliga kassörskor växlades de meningar med, det var dagis och träning som var ämnet för dagen.
Älskar jag att leva i en lite stad eller? alla känner alla eller lär man känna dom. Sölvesborg/Jockarp i mitt hjärta.
Tror minsann jag ska skriva en låt i ämnet, hur svårt kan det möjligen va?
Hem och kaffepannan sattes på, besöket stövlade in genom dörren och informerade mej samtidigt om att nycklarna satt i dörren, hade det skett i Malmö eller Stockholm hade väl kåken varit länsad. (förutfattade meningar kanske)

Vi pratade om döden av alla ämnen, men faktum var så handlade de om två syskon som gjorde ett val att avsluta sina dagar, hur det hela gick till är oklart.
Men de tekniska bevisen säger att den ena avslutade livet på den andra och sen vidare gjorde slut på sej själv.
I ett sådant läge kan jag inte låta bli att tänka och funderar över vilka tankar som far igenom huvudet på den person som utför själva handlingen.
Vilka beslut som ska fattas under en kort tid och vilket mod som krävs för att gå från tanke till handling. Och att inte ångra sej mitt upp i det.
De låter säkert helt sjukt, men jag blir faktiskt imponerad.
Vi pratade även om hur skört livet faktiskt är, att här gick nyss ett par människor på jorden och vips var dom borta. Att ta vara på livet,(vilket inte alltid är lätt) att se ljust i stället för mörkt på tillvaron.
Att göra det man vill, kan och tycker är roligt, att inte vänta till då eller då, utan faktiskt göra det.
Det finns inget rätt läge.
Man hinner inte göra allt när man blir pensionär, om man nu ens blir det.
Fånga dagarna och gör det medans man kan....

Ballongdansen ;)

Mollie öppnade lite paket, det nalkas ju snart högtidsdag och det hade min käre vän koll på.
Hon var i god form lilla fröken och när jag sa till henne att hon skulle krama om och tacka paketgivaren, så gjorde hon det utan vidare eftertanke. Hon är trygg min dotter.
Sova var ju inte att tänka på när vi hade besök, nej Mollie skulle vara med och prata hela tiden, trots att vi tog en liten promenad i vagnen så uteblev tuppluren.

Men med allt detta prat om döden och skrämande saker så funderade jag på Ingemar Bergmans film "Det sjunde inseglet" Där Max von sydow spela schackspelet med självaste döden i ett pesthärjat landskap.
Och rader som
-Det är jag som är döden.
Etsats fast på min hjärna
En film som egentligen handlar om guds tystnad,.
Jag måste nog snart se denna film som tydligen ligger på plats 109/250 av toppfilmer i världen. Vilket mästerverk som då gjordes av den geniförklarade regissören redan 1957. Spännande.
Btw så har jag varit vid hans grav på fårö, de ni ;)

Eftermiddagspasset i form av lite "Utantid" för mej och "medtid" för mormor och morfar, Mollie var alltså på undantaget och busade medans jag for till Olofström och tränade i trappan.
Min träningskompis, fröken Direktör har ju så pressat schema så ska vi träna ihop så blir det att förflytta det lilla berget från Jockarp ;) Tur att man är flyttbar.
En ny form av upplägg av träningen resulterade att de sög rejält i musklerna.
Gott.


Kreativitet., Noll Rasism...

Jag kom på mej att just nu är jag väldigt glad.
Bollen rullar min väg, allt ser ljust ut, inga hinder ses för höga.
Allt går enligt planen och det är lektid i livet, mitt liv.
Med tanke på ovanstående rader om döden så är jag så mycket motsats till det så jag bli nästan skraj.
Jag älskar just nu att leva livet. Och jag kan inte se ett enda mörkt moln på vår himmel.
Okej lite vuxen kärlek hade väl inte varit helt fel men det kommer så småningom.
Allt har sin tid.
Är det okej att skriva rader som.
Usch jag mår oförskämt bra just nu?

Kvällshängning hos min bror som bjöd på tacos, myset åt två tallrikar, sånt gillar vi.
Jag hittade en rubikskub hos en av ungarna och jag ställde mej frågan. Hur svårt kan det möjligen va att lösa den.
Tydligen ganska svårt, efter att jag snurrat några varv tog jag fram paddan och sökte efter lösningen.
Jag hade sen lösningen framför näsan, men likväl kunde jag inte förmå mej att lösa den j-vla kuben.
frågan jag istället ställde mej var vem kom på en sån sjuk grej. Google berättade att det var en skulptör och arkitekt från Ungern vid namn Rubik som 1974 kom på denna lilla leksak som får människor att bli totalt galna.
Vidare kan man läsa att det finns en mängd olika lösningar, då vissa är enklare än andra som kräver sjuka mattematiska lösningar.
Jag är inte klar med denna lilla kub det är ett som är säkert, kanske att det bli min nästa utmaningen, men först har jag långlopp att springa.

Jag ska nog ge klara dej, en vacker dag....


Jockarp.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar