Efter stormen...

Hm jag har alltid sagt att har borgen stått pall sen 1830 så ska det mycket till om den inte ska stå emot väder och vind.
Mot Simone var det därför inte allt för mycket som hände. Skönt.
En nockpanna hade lättat från taket och trädgårdsmöblerna hade tagit en liten kastur. Allt annat så ut precis som innan.
Det var borgen det, värre var det med ägorna på berget. Ett femtiotal stora granna granar hade fått stryka på foten. Rotvältorna var meter höga och lite skrämmande.
Vi tog en liten vända för att se skadorna, myset tyckte att det var jätte roligt att hoppa över dom omkullvälta träden, jag såg inte lika glatt på det.

En avlivning fick ske på ägorna då ett rådjur hoppat i staketet och skadat sej. Hundarna var helvilda så infångning krävdes innan en man med vapen och en psyke till att avliva kom. Pang så var lidandet över. Hua....Otäckt men det var ett måste.
Myset kikade lite på djuret när det låg på marken, hon ville inte släppa min hand. Jag förklarade vad som hänt och att det lilla rådjurskidet skadat sej och inget gick att göra. Jag vet inte om hon förstod.

Vi hade en super mysig dag myset och jag, stora delar av dagen var vi ensamma och gosandet såg inga gränser.
Så underbart det är när hon säger till mej;
- Mamma kom och sätt dej jämte mej, jag vill mysa med dej.
Det är omöjligt att inte följa hennes order.
Hon är helt undervacker min lilla dotter.

Min löpakompis kom och vi drog ut på en liten tur, på grund av min retsliga hosta som gäckat mej ett tag tog vi det lite lelle. 8 km i ett sakta mak och mycket samtalande följde.
Hon är ett bra vattenhål. Och vi tar och ger på dessa turer.

Middag med svärföräldrarna följde efter en välbehövlig dusch. Mycket god middag och trevliga samtal. Jag älskar att ta del av min sambos barndom och uppväxt. Och det är ju faktiskt dom som kan den bäst.
Mollie mumsade ärtor och var allmänt tillfreds med det :)

lunchpicknick ;)

Jockarp.