Örontrubbel....

Jag ser det vackra ;)

Att gå från att inte se till att se, det måste vara en fantastisk känsla, en känslan jag omöjligt kan sätta mej in i.
Men att gå från att inte kunna se inifrån och ut till att faktiskt göra det, den känslan känner jag av.
I går var det nämligen stora fönsterputsardagen i palatset.
07,15 kom tre män i en bil, fyra timmar senare var det skinande blankt, femton fönster putsade och ett sönderslaget ;) det går vilt till ibland.
Jag kunde knappt se mej mätt på dom vackert skimrande glasrutorna. Min del av världen så med ens lite annorlunda ut.

En öronsmärta som kom som en blixt från den klara himmel förbryllade mej. Efter lite diskussioner var vårdcentralen ett gott alternativ att uppsöka.
Inte för att jag var så skraj över att inte läka om något var fel utan nu handlar det mest om en planerad flygresa på måndag. Vem vill få trumhinnan spräckt på tiotusen meters höjd, inte jag i alla fall.
Efter ett dödsfall och en timmes väntan på läkaren kom jag äntligen in. Ingen inflammation så långt ögat nådde däremot var det ett virus som satt sej på hinnan och gjorde att den buktade ut. Detta kommer att gå tillbaka själv när jag blir virusfri, frågan är bara när det blir. Det kan vara en utdragen procedur tydligen.

Plattan i mattan och mot en fredagskväll på bruket. Jag mådde allt annat än bra när jag stämplade in, hela huvudet kändes fullt med diverse vätskor som kommer i samband med en förkylning.
Jag fick krypa till korset och faktiskt ta en värktablett, inte min stil men samtidigt hade jag ett jobb att göra.
Jag körde sönder en väldig massa saker under mitt skift, vi återgärdade dom omgående, men det är ändå inte riktigt min grej att rasera brukets inventarier.
Jag skyllde på örat och att jag blivit lite yr i mössan, vilket jag faktiskt också blev vid ett par tillfällen.

Utstämpling och hämtning av mys, hon hade haft en fin dag på dagis och hänget med mormor på kvällen var nog behövligt. Dom pusslar en massa tillsammans och avlutar ofta med lite nedvarvning i soffan.
Nattningen gick mycket bra, vi kunde inte läsa den rutinmässiga sagan då det redan låg en lite blod sötnos och sov sin prinsessömn i sängen bredvid.
Vi viskade i stället lite och pratade om dagen, vi låg väldigt nära varandra och bara njöt av närheten.

Nu bär det snart upp igen ;)

Nepp, nu ska dagen fångas och det är inte utan att jag börjar bli lite nervös inför den kommande kvällen.
Det stundar fest och min oskuld ska tas.....Glups

Jockarp.