Gnälligt....

Lagom latjo med uppstigning 05,30 och sen piffa till det hela med att backa klockan en timme.
Godmorgon liksom
Ett långt tutande och gnällande följde den ljuvliga höstdag.
Den enda gången på dagen då det inte gnälldes över något var när vi var på promenad med hundarna och när vi fick besök av två ungtuppar och deras underbara föräldrar under eftermiddagen.
Plus på gnället var att det inte kom från myset.

Jag brukar sällan känna mej utanför i samtal men det skedde faktiskt under eftermiddagen. Det pratades om en by och personer jag inte känner till alltför väl. Jag brukar vara proffs på min hembygd och folket i min närhet, men här gick jag bet. Jag var en utomsocknes ;)

Att ha tre barn hemma 24timmar om dygnet kan vara lite påfrestande ibland, därför var det som skedde under kvällen en mycket ovanlig företeelse.
Mollie var hos mormor ett par timmar och dom andra bägge töserna skulle till den andra föräldern en stund.
Alltså fanns det inte ett barn i närheten av oss när vi checkade in på den mongoliska restaurangen i Kristianstad.
Maten var mycket smakfull och sällskapet var delikat.
Vi kunde inte släppa det helt att vi inte hade några barn med oss, vi åt som vanligt i en hastighet som blixten.
Notan betalades av mej och P-boten som vackert gult lös upp framrutan betalades av fröken flickvän. Jämställt :)
Fröken mini var inte riktigt nöjd med sin situation utan mamma så hon kom hemåkandes före utsatt tid.

Men vår dag var inte slut där, jag skulle få oskulden tagen på vad som tydligen är vanligt bland folk, ett hemmaparty vid namn ZBH skulle besökas. Mycket trevligt socialt, själva grejerna vet jag inte så mycket om, jag tog liksom inte tag i själva försäljningpinalerna.

På grund av en retslig hosta som ihärdigt håller i sej så har löpningen varit sparsam, obefintlig rättare sagt. Det är inte okej. Jag behöver snart röra på mej och det i en längre sträcka.
Host, host....

Jockarp.