Tuppjuck....

Nagellackning ;)

Plockandet fortsatte, nu är syrummet fix och färdigt, skönt att få sakerna på sin rätta plats. Det tar tid, med det blir bra.
Lilla fröken mini i familjen var ur form och det höll i sej stora delar av dagen. Vi försökte dela på bördan så gott det gick, men ett litet problem är, jag är inte mamman.
Det är för och nackdelar med det. Jag kan av förklarliga skäl inte trösta på samma sätt som mamman kan, men samtidigt har jag inte heller samma känslor för barnet som dess egen mor har.
Jag kan på grund av det stänga av lite när det blir mycket gnäll, barnskriken biter inte riktigt lika hårt på mej. Skönt.

Vad som biter på mej är när min egen dotter får tuppjuck. I går inträffade det vi lunchen, ketchupen var sparsamt tilltagen tyckte myset, jag tyckte det var lagom. Jag bestämmer.
Hon tror att hon bestämmer och gjorde ett försök till övertalning. Jag var hårdare än det hårdaste berg. Inget bet.
Hon skrek och fäktade med armar och ben, jag var orubblig i mitt beslut. Jag kände mej stark och gårdagens fight var viktig både för mej och Mollie.
Jag blev än tryggare i att det jag gör är rätt. Vissa ramar måste barn ha.

Den nakne bagaren ;)

Utomhus befann vi oss under eftermiddagen, fröken mini åkte på en liten hälsokontroll och jag och treåringarna plockade blommor och sprätte höstlöv med våra fötter. Så enkelt, så skönt och så vansinnigt lättlevt.

Bilen tvättades och småttingarna åkte i badkaret. Middagen i form av helstekt kyckling, potatis och sås tog sin form.
Än en gång lyckades jag med min paradgren. Så sjukt gott. (Tack mormor för läran i köket)
Hela familjen åt glupskt och sen följde en härlig fredagsstämning.

Ny dag och nu är det time att dra in till bokhandeln för lite kulturinslag. Jag ska som författare vara på plats för lite mingel, väl mött ;)

Nybadad och mysig ;)

Jockarp.