Inflytt och utflytt....

Hon är lätt att sakna...jag gör det redan.

Inflyttning, ja äntligen. Från 11 grader till 22 på fem timmar, det får man väl säga att det är hyfsat ok.
Vi tog tag i diverse plockande och omplacerande i borgen.
Ett rum som fixades till var sovrummet, gosse vad fint det blev, jag trivs än mer, om det nu är möjligt.
Det är så att är det bra förändringar mottager jag dom gärna och jag tro mej veta att jag och min kära sambo har något stort på gång vad det gäller insidan av palatset. Det känns bra trots att det är prylar på alla förut öppna golvytor.
Min skivsamling blev förvisad upp en våning, det känns mer än konstigt, men inte så obekvämt som jag först trodde. Jag är inne i den delen i förhållandet som jag visst skulle komma, i den del jag funderat mycket kring som ensamstående. Att kompromissa.
Jag ställde mej frågan i går.
-Leonora är din skivsamling viktig?
Svar kom. Nej så viktig är den inte.
Jag är nöjd med min insikt, jag vet vad jag saknade som ensamstående och det är det jag fokuserar på.

En gemensam måltid i kusinernas boning, de blev ett kort besök vi var trötta efter dagens arbete. Suget var stort att fortsätta ett par timmar till med plockandet med myssaknaden tog överhand, så i en nybäddad säng la vi oss tätt intill varandra och pratade om livet.
Om hur det är och hur vi vill att det ska bli.
Vi är rörande överens. Vår gemensamma historia ska bli helt underbar.
Vi ska jobba på det i alla fall.
Vi somnade sen som två små skedar helt omslingrade i varandras armar. Underskönt.

Jag vaknade innan klockan ringde, helt sjukt. 03,40, pigg som en mört låg jag och tittade på kvinnan bredvid mej och allt jag kände var lycka.
Jag flinade till och ord som snurrade till i huvudet var att jag haft en jävla tur som mötte den fantastiska människa.
Det måste vara kärlek.....

Stockholm/Jockarp.