Tyckatagen igen....

Ansvar jo tjena.
Jag ska absolut inte döma men ibland blir jag så arg så jag tror att jag skulle kunna självantända.
Människor som går ut med att barnen är så viktiga och gnäller för andra människor om att man anser att man har en avsaknad till rätten att träffa sina barn.
Bara där ser jag rödare än rött då jag i ämnet faktiskt vet hur det ligger till.

Vidare att man då inte väljer att umgås med barnen när möjlighet ges tycker jag är besynnerligt och väldigt ledsamt.
När möjligheten finns att träffa sina barn och ha dom nära sej och man då i stället väljer bort det. När man väljer att på helgerna vara barnfri för att flaskan ska ges en omgång. Då blir jag ännu något tjurigare.
Hur viktigt var då tiden med barnen?

Vidare gör man ett val att åka utomlands dom dagar man har barnet och då lämna över barnet till den äldre generationen som barnvaktar medans man ligger på palyan och dricker paraplydrinkar.
Hur viktigt var då tiden med barnen?

När då vissa säger att det är så enkelt att vara ensam vårdnadshavare till ett barn och samtidigt i raderna efter säga sej inte kunna klippa gräset för att man har barn då blir jag oxtokig.
Förakta inte ensamstående. Jag vet precis hur latjo eller olatjo det är att vara ensamstående och minsann så har gräset i palatset varit välansat varje år.
Men kanske man ska damma av dom gamla raderna -kvinnor kan-
I samma rad kan man lätt lägga till - män kan uppenbarligen inte.

Vidare kan jag inte låta bli att fundera på hur man ser sej ha råd att åka på resa när man absolut inte kan betala en paket blöjor till sitt eget barn.
Sånt funderar jag på ibland.

Jag förstår inte, det erkänner jag och det står jag för.

Jockarp.