Springsugen?

Tummen upp :)

Med dom vätskedrivande tabletterna återkommer livet till mej. Att kunna röra sej fritt och andas lite lättare gör allt betydligt bättre.
Själva grundproblemet finns kvar men jag är symtomfri vilket är skönt.
Just nu längtar jag till att känna suget och styrka till att ge mej ut med löpskorna igen.
Tre månader till mitt nästa lopp och tiden börjar bli knapp för att hitta formen, men just nu har jag ingen lust att ge mej ut och det beror klart på att kroppen inte är ok. Lyssna på kroppen heter det och det är just det jag gör nu.

Arbetet har funkat fint trots mina åkommor. Jag har suttit still i möten vilket har passat perfekt nu.
Snacka om timing, hade det varit ordinarie jobb hade jag aldrig fixat det med denna sargade kropp.

Myset tränar på luciasångerna på dagis. Hon berättade för mej att hon inte ville vara Lucia utan täna. Hon utvecklade det och berättade att om pojkar är tänor så är dom pojktänor och att hon var en flicktäna.
Ok jag förstår sa jag leendes.

Vi har haft ett problem med studsmattan, tanken är väl att man ska ta in den på hösten men vädret har varit bra så vi har låtit den stå.
Den stod inte på samma ställe efter en blåsig natt, nepp den låg upp och ner och var ruggigt tung att lyfta upp. Nu är den fasttjudrad för att klara dom ankommande stormarna.
Myset roade sej med att köra trehjuling på altanen när vi fixade mattan. Jag älskar när barnen vill vara ute och när dom inte bryr sej ett skvatt om vädret.

Nog skrivit idag, nu väntar äventyr.

Jockarp.