söndag 17 maj 2015

Historia.....

Oj,oj,oj


Uppstigning 06,00 och chocken var total när jag kom ut i köket. Jag satte händerna för ansiktet och kände bedrövelsen och sorgen i hela kroppen. Jag såg ut igenom fönstret och det jag såg var förödelse.
Mitt älskade körsbärsträd som jag liggandes har spenderat så många timmar under låg nerramlat på gräsmattan. En stor gren hade brustit vid roten, den andra halvan stod fortfarande upp men beslutet fattades omgående att det måste sågas ner.
Det trädet har alltid varit något speciellt, det har liksom varit baksidans svar på den pampiga framsidan i palatset. Jag har älskat den underljuvliga doften som varje år spridit sej när det stått i full blom, jag har sett min dotter sträcka sej mot bären, plocka dom och stoppa dom i munnen. Jag har legat på en filt och försökt att se den blåa himlen mellan de tusentals vackra blommorna och jag har njutit.
Jag var tvungen att släppa den sorgsna känslan, jag kan liksom inte göra något åt det.

Lite bus ;)


Jag började steka pannkakor och fröken flickvän tog en morgonlöptur. Varje gång jag passerade fönstret kikade jag ut och såg trädet.
Pannkakorna var populära som dagens första mål mat. Efter det gick vi ut. Vi hade ved som behövdes förflyttas och nu behövdes det göra plats till bäraträdet så att det får plats och kan värma oss i vinter.
Barnen hade en underbar dag utomhus, dom leker fantastiskt fint ihop och dom är kreativa till tusen just nu ;)
Vi tog en kaffepaus på undantaget innan det var dags för tjejerna att åka med svärfar till gula M:et. För dagen blev det nercabbat. Mysigt.


Lite kylig....


Morfar kom på eftermiddagen och sågade upp trädet och efter det väntade det en del jobb. Vi hade hjälp av tjejerna och dom valde ut vedklabbar som dom skulle ha och pyssla med. Vad det blir av det har jag ingen aning om.
Vi tog ett break med trädet och körde till svärmor för middag. En mycket delikat sådan, super lyxigt att bara sätta sej till bords.
Vi blev sen av med ett barn för natten, resten av oss for hem och efter nattningen så gick fröken flickvän och jag ut och tog tag i det sista med trädet. Så nu är det historia.


Massa jobb....

Jockarp.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar