03:58:56......

Vi träffade en glad snubbe på stan ;)

En rolig, tuff och krävande helg är till ända.
Vi lämnade Jockarp tidigt och satte oss på tåget mot huvudstaden. Resan gick fint, trissen mumsade pannkakor, mackor och bananer. Jag hinkade i mej så mycket vatten jag bara orkade. Jag vet hur viktigt det är.
Vi lämnade tåget och hoppade på T-banan, två stationer senare satte vi nyckeln i dörren till lägenheten.
Vi delade upp oss. Någon fixade med örngott, någon gick och handlade lite mat till de kommande frukostarna och jag, jag satte kurs mot Östermalms ip för att hämta ut min nummerlapp. Jag fick ut min lapp snabbt och lätt och tog en tur bland utställarna. Jag kunde inte motstå erbjudandet från huvudsponsorerna till marathonet, Asics. Ett par super snygga dojor fick hänga med mej ut från arenan. Jag funderade allvarligt på att sätta dom på fötterna för första gången och avverka 4,2 mil, men slutligen ombestämde jag mej.
När alla var klara med sina uppdrag tog vi en tur ner till Gamla stan, middag slank ner och trots att det var kyligt så kunde trissen fröken flickvän och mormödrarna inte motstå glassen. Det kunde jag ;)

Samåkning. :)

Dagen M. Det var första loppet jag skulle springa som inte startade klockan nio och jag var osäker på upplägget gällande kosten. Jag satsade på gröt vilket skulle visa sej funka fin, fint.
Fröken flickvän följde med mej till starten, det är en oehörd trygghet. Hon fixar med allt från kläder till att få mej på perfekt marathon humör. Hornen i pannan växer ut och ett jävlarinmma infinner sej.

Loppet då, jo när startskottet sköts klockan 12,10 kom dom första regndropparna och det fortsatte sen så i dom 4 timmar jag var ute och sprang. Många led och bröt loppet men jag kände mej faktiskt i grymt bra slag och led inte allt för mycket av ösregnet och den kyliga vinden. Jag kände mej urstark när jag med knappa kilometern kvar passerade tjejen med farthållarballongerna där det stod 4h. Jag drog lite på smilbanden och visste med det att jag åter skulle fixa att komma under fyra timmar. Den känslan alltså. Och den känslan när man till publikens jubel springer in på Stockholmstadion, tar två kurvor i fullt ös och springer allt vad man orkar rakt in på upploppet och passera mållinjen. På en tid som är tio sekunder sämre än personbästa vilket är en grym prestation i dom förhållandena som rådde.. Den känslan när man korsar linjen måste upplevas, den är för stor att beskriva.
Tröttheten, stelheten och den gigantiska stoltheten som gör att lipen kommer. Det går inte att låta bli. Kroppen är helt uttömd på kraft och hjärtat är överfullt av stolthet. Det blir så svårt att andas så att Jag måste koncentrera mej på att göra det.
En ny medalj, en dusch och en uppspydd banan i en skurspann senare var jag och fröken flickvän på väg till Cirkus för en delikat måltid och en afton med musikalen livet är en schlager. Livet var enkelt.

Töffar ;)

Barnen hade varit på Junibacken när jag sprang loppet. Dag tre blev en heldag på Skansen vilket var väldigt uppskattat.
Alla verkar haft en fin vistelse i stora stan, själv är jag nöjd och glad och helt slutkörd efter tuffa dagar och ett och annat psyktest på kvällar och nätter. Hua :)
Ett stort tack till vårar mammor som var med och var behjälpliga med trissen under resan. Denna resa hade helt klart varit väldigt tufft utan dom....

Den smakade fint ;)

Jockarp.