lördag 16 november 2019

Kung Lasse....

Det viktiga morgonkaffet ;)


Jag vaknade upp tidigt. Jag lyssnade på lite musik innan jag var redo för att sätta fötterna på parketten och starta dagen.
Jag satte eld i pannan, kaffet koktes och jag gick en runda i huset och njöt av tystnaden en stund. Fötterna styrdes in till mysets rum och jag kröp ner bredvid henne, jag märkte att vi saknat mysandet på mornarna båda två. Jag har jobbat tidigt och lämnat henne hemma sovandes men nu fick vi ta igen det. Vi småpratade lite men annars låg vi tysta.

Skolan väntade så vi fick ta oss upp. Jag körde henne till plugget och vi önskade varandra en fin dag innan hon smällde igen bildörren.
Jag körde till havet. Jag behövde det. Mina ögon behövde se blått, att inte se linjen mellan himmel och hav gjorde mej gott.
Vågorna piskade in och bröts mot stenarna intill stranden.
En bukett blommor på en sten fick mej att tänka på saknad. Den plågsamma saknaden.
Jag såg två svanar och fixerade blicken på de ståtliga paret en stund, jag log åt deras tvåsamhet.

Klockan nio satt jag i frisörstolen och såg mitt hår falla till golvet. Det var ett tag sen sist så det var minsann behövligt.
Det var en behaglig, trevlig och mysig stund.

Jag tackade för klippet och tog mej hem. I löparkläderna och iväg.
Jag tog min viktväst på mej och brottade ner 10 km till i årets löparsäck. Tungt men en go känsla.

Mollie hämtades upp i skolan, den lyxen måste vi unna oss ibland. Det blev en kort stund vi fick under fredagseftermiddagen. Jag skulle iväg och Mollie innefattades inte i det.

Jag hämtade upp min jättegravida vän och vi tuffade ner till Malmö. Vi tog en bit mat innan vi spatserade in på Malmö Arena för att lyssna på han. Han killen som varit med oss i så många år.
Lars Mattias Winnerbäck gick upp på scen fem minuter efter aviserad tid.
Och han var bra, en aning mer pratsam än vanligt, antar att han mår bra och att han är demonfri. Det verkade så i alla fall.

När jag kom hem mitt i natten sov mitt mys som en sten, mormor låg på soffan och snarkade och jag dröjde mej inte heller kvar uppe.
Natten avslutades med ett mess till mej om att jag var saknad. Det var den vackraste avslutningen man kan tänka sej på en helt formidabelt bra dag.




Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar