Till havs....

En dag till havs väntade och det var skönt.
Morgonen var lugn. Vi rörde oss sakta, ja jag var faktiskt mest stillastående.
Antingen låg jag i en solstol eller satt jag i ett bubbelbad.
Mollie fick mej till att hasa mej till baren för en drink och jag må säga att den var väldigt god.

Vi roade oss med att äta och att läsa. Mollie läste sin valpbok och hon berättar ideligen för mej vad man ska och vad man inte ska göra med en hundvalp. Vi kan allt i teorin nu :)

Själv läser jag en enastående vacker berättelse. Jag är avundsjuk på alla människor som inte läst boken ” Konsten att höra hjärtslag” att ha den vackra berättelsen oläst och få möjligheten att uppleva det jag får genom Jan-Philipp Sendkers text gör mej grön av avund.
Jag har gråtit som ett litet barn av vissa rader och ibland har håret på armarna rest sej av rysningar av vad två älskande människor upplever.

Det är över tretusen personer på skutan men när jag satt på vår balkong i eftermiddagssolen så fanns det bara jag. Blå himmel, blått hav, solen, boken och jag.
Jag tittade på vågorna och det var fantastiskt rofyllt. Jag behövde det verkligen. Lugnet, stillheten, havet.

Jag samtalade med kvinnan som får mej att längta. Inte hem, men till den platsen hon befinner sej på. Det är en stor och mäktig känsla. Att längta till en annan människas famn.
Hon som inte är min typ, hon som Jag ibland pratar om vår framtidslösa relation med, det är just den kvinnans famn jag längtar efter.

Jag skakade av mej känslan av längtan. Mollie och jag gick och tog en bit mat. Efter det gick vi vidare till en pianobar. Jag är rysligt svag för piano och det var väldigt vackert att sitta med armen runt sin dotter och lyssna på storslagna pianostycken.
Så mycket vackerhet och jag befinner mej mitt i det.

Jockarp.