Klapp....

Fullt upp...

En vana är bra om den är god.
Att springa varje dag är en mycket god vana, att börja dagen med en liten tur på 6 km gjorde mej gott.
De sämsta med de hela är att man tvingas till hårtvätt varje dag och att tvättmaskinen får gå ideligen med massa träningskläder, men det onda med det goda och det goda övervinner helt klart det hela.
Mollie klädde mormor och morfars gran under tiden jag var på tur. Granen blev urtjusig. En snabb kopp kaffe, vidare nalkades det klappinslagnig.
Vi hade för dagen ett uppdrag att slutföra och det var att köra till tant N. Det var på tok för länge sen vi sågs och det var glatt att åter ses. Myset fick en lite present som hon blev väldans glad av. Det blev en snabb visit vi hade en date i stan på ett café.

Vi drabbades samman och vi ventilerade det mesta, det var välbehövligt att vända och vrida på allt som kom upp gällande barn och familj. Myset lekte med hennes lille grabb på fyra månader, hon blev glad när hon fick den lille killen till att skratta.
Att bli dragen i håret tillhörde dock inte någon favorit.

Vi tog en vända på torget efter fikat och myset lekte med leksaksbilen och vi blurrade vidare. Jag fick en liten gåva som sa en hel del om vår vänskap. Jag är otroligt glad över den och den är ömsesidig. Tack för det.

Vi vände hemåt och tog tag i marktjänsten i palatset. Ska det bli julafint kan man inte ligga på latsidan. Just i om ögonblicken hade jag önskat att jag bott i en sketen lägenhet. Palatset är väldigt stort när det ska pimpas.

Jockarp.