En kväll i världsklass....

Dagen började så som den ofta gör. Avvinkning av min dotter och en löptur på det.

En dusch vilken blev väldigt kall för dagen, Mollie hade badat kvällen innan och gjort slut på varje lite droppe varmtvatten. Tack för det ;)

Vidare på ett möte gällande skydd och arbetsmiljö, alltid lika härligt att höra och känna av engagemanget. En ny strategi och ett nytt arbetssätt fnulas det på. Tiderna förändras och det känns helt rätt att även vi gör det.

Hem och uppmötning av Mollie från skolan, mer luft i cykeldäcket sen bar det av mot stan, det var dags för utvecklingssamtal.
Vi kom tidigt men fick komma in bums, service minsann.
Mollie sköter sej ypperligt i skolan, hon trivs och hon lär sej.
Nya grupperingar har skett under sommaren och jag tror mej veta att Mollie inte riktigt har hittat rätt än. Det smärtar men jag vill/kan inte lägga mej i allt, vissa situationer måste hon klara själv. För att växa. Jag avvaktar helt enkelt ett tag till och håller mej alert på vilket håll det går åt. Hon är min Akilles häl och självklart smärtar det ibland att inte kunna hjälpa och få till in lösning.

På cykeln hem igen, lite attackchill i soffan sen var det dags för golfträning.
Som jag har längtat sen förra tisdagen att få följa med och se min dotters glädje. Hon tycker verkligen att det är roligt och jag förstår henne. En utomordentligt bra ledare som får barnen med sej, skoj och bus blandas med läran i sporten. Vackert att se. Att även septemberkvällen bjöd upp till en magisk vy över vår fina stad gjorde inte saken sämre. Allt var bra. Och jag bara var i det.

Jockarp.