underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

torsdag 27 september 2018

Allas lika värde....

Stor eller liten- Lika värde....


Så härligt att vakna upp till en ny dag, att få fixa frukost till hon fröken viktigaste i liv. Hon kom ut i köket som ett modelejon, hon var så nöjd med dagens outfit. Jag såg glatt på henne och sa att jag tyckte hon var fin. Hon speglade sej lite i badrumsspegeln och i det ögonblicket högg det till i mej. Shit vad stor hon är.
Hon är nu intresserad av hur hon ser ut, hon är medveten om det. Det är dubbelbottnat för mej. Jag gillar att hon bryr sej men jag vill att hon ska bry sej för sin egen skull inte för hur andra uppfattar och ser på henne. Hur ska jag förmedla det budskapet på ett begripligt sätt? Och behöver jag det. Det kan ju vara att detta som sker helt enkelt är som förvandlingen från puppa till fjäril. En fas som hon ska igenom och det enda jag kan göra är att finnas tryggt vid hennes sida genom förvandlingen.

Min lilla fjäril lämnades vid taxin för ännu en skoldag, själv gav jag en intervju i radion för bonde programmet.
När vi lagt på hoppade jag i mina springkläder och gav mej ut. En ruskig höstdag. Det blåste hårt och det kom lite stänk från ovan då och då.
Under löppasset hade jag lite samtal i luren med en lady, det är ett trevligt avbrott från att alltid annars lyssna på musik under löppassen. 15 km blev med det en lätt löpning.

Vidare i livet på ett möte och efter det hämtade jag upp min dotter på fritids. Jag möttes av hennes fritidsfröken som berättade att dom hade jobbat med allas lika värde och det hon berättade om min dotter gjorde mej oerhört glad och stolt.

Hanna hade haft en lapp med sitt namn, Jesper hade haft en lapp med sitt namn, i mitten hade det legat en lapp med bådas namn. Barnen skulle ställa sej bakom det namnet som man tyckte var värd mest, Mollie Vilhelmsson hade ofundersamt ställt sej på lappen där det stod både Hannas och Jespers namn.
Vidar hade dom haft olika flaggor, en spansk flagga och en svensk där man också skulle parkera sej bakom den man tyckte var mest värd. Mollie ställde sej återigen på platsen där det stod att alla var lika mycket värda.
Ja det känns som jag har fostrat min dotter väl och när jag hör sånt vackert om henne så ser jag det som att skörda frukten av min uppfostran och vårt gemensamma liv. Hon rustats för vuxenlivet och till att bli en god medmänniska.
Och jag är stolta mamman jag.

För att jag kan ;)


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar