Skolklar.....

Stressigt.....

Efter en fadäs under morgon så lämnade jag palatset något försenad. Stressigt värre. Men i väg kom jag och första stoppet var att hämta upp en manlig bekant som genomgår samma utbildning som jag.

Vi hade en chill tur i bilen och nivån på samtalen var så där ruskigt låga, skönt att skratta redan under de första kvartarna på dagen.

Utbildningen gick fint, i alla fall för mej, det fanns en del tröttmössor i lokalen som hade haft lite tuffare nätter än jag, jag flinade lite åt dom och funderade över hur dom orkade vara uppe och rumla på nätterna och kursa sej på dagarna.

Mina egna problem var emellanåt att lyckas hålla fokus, jag hade något fint, skönt och vackert som störde mej då och då. En sån där känsla som är jobbigt skön. Jag älskar känslan men det är liksom i fel sammanhang och det är antagligen därför den blir så extremt kraftfull. 

Nu återstår det sista tuffa slutprovet sen är jag klar med utbildningen och förhoppningsvis åker jag iväg till våren och hämtar mitt certifikat under pompa och ståt. 

Hem och upphämtning av myset på fritids. Hon var pigg och glad. Hem till byn och löpning för mej, ett litet blygsamt pass på 6 km. Jag sprang i ett lugnt tempo och kände av kroppen. Den var het, den ville ha mer, men näpp det blev inget av med det. Den som spar han har heter det ju och jag behöver ha lite extra gry i benen på söndag.

Kvällen bestod av packning. Vi var tvungna att se över vad vi behövde ha med oss och vad vi klarar oss utan, vi reser lätt jag och lilla fröken Vilhelmsson. Det har vi alltid gjort. Mollie prioriterar alltid sina kramdjur och i mitt fall är det alltid löparkläder och skor som prioriteras och visst speciellt i detta fallet och på denna resa.

Det 13:e maratonet är i loopen så jag kommer åter lämna ett liv pågår lite i vila i några dagar.

Instagram kommer vi med all sannolikhet att håll igång, så häng gärna med oss där på vårt äventyr ;)

Trevlig helg folket.

All Runners Are Beautiful

-så ska mitt lopp springas.

Jockarp.