Det var dags att hämta ut nummerlappen. Detta är en prövning som dom som aldrig sprungit Marathon förstår. Det kan låta enkelt att visa upp en QR-KOD och ha sitt pass med sej för uppvisning. Och ja det borde inte vara svårare. I ett land som Japan där man fått lära sej att tåg lämnar perongen på exakt sekunden av vad som står i tidtabellen. Japan det land som ligger i framkanten när det gäller IT-teknologi. Ja då var det ett skämt. Det var kö på kö på kö. Jag intalade mej själv att jag hade inget annat planerat inför dagen. Så i sakta mak tog jag mej framåt. Och slutligen hade jag den i min hand. Glädje. Och just detta lopp kommer jag att pryda min springtröja med två nummerlappar, en fram och en på ryggen som visar att jag är en six star runners. Gosse så stolt jag kommer vara när jag står där på startlinjen.
Vi åkte tillbaka och jag och ett gäng gick ner på stan för att käka. Så himla trevliga människor som jag umgås med. Att jag stötte ihop med min tandläkare och hans familj gjorde att jag åter insåg att världen minsann är en liten plats.
När jag kom hem till hotellet hade resledarna fixat ett nytt rum. Jag skulle få dela rum med dom eftersom min rumskompis är sjuk. Jag hoppas verkligen hon kryar på sej så hon kan genomföra loppet på söndag. Och jag hoppas verkligen att jag själv inte blivit smittad.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar