Tandlossning?

"Jag har hittat nån att bil gammal med och hittat nått att göra tills dess."

Spex på trappan :)

När storfiskaren talar om...

 

Boaorm typ :)

 

Mmm riktigt så är det inte, raden i herr Winnerbäcks låt stämmer inte riktigt in, men jag kan inget annat göra än att älska den meningen, det är just så det ska vara.
Att denna rad slog mej det var att jag hade nöjet att sitta och samtala med en äldre man häromdagen. Han hade så mycket att berätta.
En stund in i samtalet kommer jag på mej själv vilket jag även säger.
-Jag vill också bli gammal så jag har mycket att berätta.
Det låter helt sjukt när jag ser det så här, men frågan är.
 -Är det inte så vi vill att det ska bli.
Att vi gör en massa saker som vi kan berätta om. Fina saker helst då så klart.

Jag tycker nog att det är så, det räcker att jag tittar på min blogg så är det en del av just det. Jag berättar vad som händer i mitt liv.
Sen att det intressera en väldig massa människor de kan man ju tycka vad man vill om ;)
Men det var ändå en märklig känsla som gick genom kroppen när jag sa det högt och just i sällskap av denna herre.
De var en del avundsjuka men ändå en glädje över att jag fick möjligheten att faktiskt höra hans berättelser.
Att man kan hinna med så mycket olika saker på resan livet.
Paniken för att jag nu börja komma upp i åren försvinner mer och mer. Jag kan faktisk redan se tillbaka på mitt liv och känna att jag gjort så mycket, mycket bra men även lite sämre saker (få givetvis)
Jag är alls inte redo för att lämna in än, men jag är lugnare. Skönt.

Vatten är gott :)

Hopp.

Hopp.

Myset och jag hade en toppen eftermiddag. Vi började den med att ponnytämjaren kom. Trots att lilla tjocka ponnyn var spänd och nervig så lyckades vi lugna henne till den milda grad så att ett upphopp kunde ske. Toppenbra var resultatet.
Enkelt på nåt vis det där med ponnysar, hade detta varit ett halvblod så hade det säkerligen inte räckt med dessa få gånger av träning. Men alltså, nu har det suttit folk på den lilla knutan. Kul.
Rabarberpajen slank sen ner till kaffet och vidare tog myset och jag en promenad upp till kusinerna.
Givetvis skulle studsmattan få sej en omgång, alltid detta hoppande.

De har kommit en ny invånare till byn, han är liten, söt och färgerna svart/vit.
Jag är väldigt glad över att Mollie är van vid hundar, för den lilla killen hoppar rakt upp och sätter sina små tassar på mysets magen och givetvis tillhör de ett slick i ansiktet. Myset flinar bara och säger, nej.

Hur söt är inte jag då?

Innan nattningen i går sa Mollie.
- I morgon ska jag tappa tänderna och vi ska byta lakan.
Hehe, vad som rör sej i hennes huvud är jag inte riktigt säker på att jag vill veta. Konstig kombo i alla fall ;)
Nu sovning för min del.

Jockarp.