Bakdags....

Eftersom lilla mini stökar på nätterna så får fröken flickvän väldigt få timmar med sammanhängande sömn. Och efter en kaosnatt så fick lilla minifröken hänga med oss andra och mamman pluggade i öronproppar och sov ett par timmar under förmiddagen, välbehövligt så klart.

Efter frukost drog vi i gång ett litet julbak. Pepparkakor var dagens lilla kakprojekt.
Myset tyckte det var super mysigt och hon gjorde egenhändigt komponerade kakor, hon fick god hjälp vad det gällde skapandet av en av fröken flickväns systrar, dom bakade ihop som om dom aldrig gjort något annat. Så självklart liksom. Härligt.

Sen bar det av på en löparrunda, jag hade samma löpsällskap som föregående dag men på denna turen fick vi även med oss två följecyklister varpå den ena satt det ett litet mys på. Innan vi kom hem somnade myset på cykelsadeln och jag fick lyfta in henne sovande. Frisk luft gör underverk.

En mycket piggare flickvän, jag och barnen körde sen en vända till stan. Julhandel har fått en helt annan innebörd när man har barn och har en egen familj. Trots massa folk och stoj och stim så njöt jag när jag gick runt bland hyllorna på Ica. Att vara två och utföra den sysslan är helt underbar.
När jag packat påsarna och stod vid bankomaten för att styra med dom sista klapparna som skulle innehålla en slant så kom det fram en kvinna, som sa;
- Jag skulle bara vilja berätta att jag läser din blogg och jag tycker de du skriver är bra. Och det bästa är att du inte tar någon skit.
Givetvis blev jag glad. En främmande människa som tar del av mitt liv och tycker att det jag gör är bra.
När jag berättade om händelsen för fröken flickvän så blev hon besviken över att hon missade den konversationen. Men höll med mej om att det var roligt :)

Från Ica och mot torget, det var lite festligheter och det ville vi ju inte missa. Det var mycket folk och Mollies kusiner var på plats till hennes stora glädje. Vi surrade lite sen blev bar det av att fira en 25-åring på restaurang.
Trevliga, lättsamma människor som ser livet positivt fyller just nu mina dagar. När jag satt med min mat och lyssnade och tittade mej runt om bordet kände jag en stor tacksamhet över att allt faktiskt fallit på plats. Att jag och fröken flickvän blivit så positivt och självklart inräknade i varandras familjer.
Vi samtalade om saken när lugnet lagt sej i palatset och vi var rörande överens om att våra familjer förmodligen inte kan förstå hur mycket det faktiskt betyder för oss.
Lycka.

Kaveltävling :)

Btw så spurtade Sara till julgranen ;)
Jockarp.