Paraplyfight....

Triss i Vilhelmsson ;)

Promenad till ryssbersstugan kickade igång morgonen. Myset var grym och gick nästan hela vägen själv, hon hade god draghjälp från kusinerna som var på gott humör och sugna på att ta hand om lilla myset. Det fanns alltid en hand ledig för henne vart vi än gick.

Det lagades tacosoppa på resterna och det åts med god aptit. Jag älskar rester, de är så lättlagat och enkelt.
Min terapitimme för dagen bestod av vedkörning den innehöll tankar på folk som har helt andra värderingar än jag.
Jag vet att man bearbetar händelser och sorg olika, men att försöka dra ner någon annan gör knappast sorgen mindre.
Jag bearbetade min prövning på mitt sätt och hade det inte varit för att jag haft så mycket tid (mammaledig) så hade jag aldrig skrivit nån bok, aldrig sommarpratat, vilket klart varit på gott och ont.
Detta gör att jag funderar i banor att människor som inte har jobb har väldigt mycket tid över att fundera och grotta ner sej i sin övergivenheten. Att hitta tid till att hitta på sattyg ser ut att vara betydligt enklare än att fokusera på det som borde vara viktigast i livet.

Städa känns inte så viktigt men det måste göras. Det går enkelt, jag gillar att dammsuga och att myset gillar det gör det hela ännu enklare, golven torkades i all hast och så var det klappat och klart :)

När hela familjen äntligen var samlad på kvällen drog vi i gång med pepparkakshus byggnationen.
Det gick bra och teamet jobbade förträffligt ihop. Dock slutade teamkänslan där och då någonstans. Det kom fram ett paraply och med endast ett av den varan var fighten igång.
Inträffar det en gång till kommer paraply H-vetet att åka ut med buller och bång. Det är nämligen inte första gången det har bråkats om just den pinalen.

Palatset fylldes med ännu mera folk under kvällen. Långvägagäster som ska bo hos oss ett par veckor kom. Mat serverades av svärmor så det var enkelt.
Vi hade en mysig kväll i soffans vrå när barnen lagt sej. Bara sitta och hänga lite, surra och kolla lite på burken. Avslappnande.

Jockarp.