Kartläsare....

En stor kram sen vinkades vår inneboende av.
När vi stängde dörren fick jag en känsla av enslighet, vi är tillbaka i vardagen. Ja, vår vardag är det inte mycket att klaga på men just det där med att vara ensamma igen, nu är det bara vår lilla familj som håller Månsagården i liv och rörelse. Vilket vi förvisso är väldigt bra på ;)

Jag tog en sista smörjelse över badtunnan och gjorde den redo för dagens övningar. Myset var givetvis med i baljan och grejad. Vi fixade med veden och alla förberedelser. Det kräver sin kvinna minsann.

Fisklunch och en snubbe från orienteringsklubben kom, han ville ge markägarna information om den kommande tävlingen O-ringen som ska gå på berget i sommar. Cirka 20000 löpare ska vimsa omkring här. Underskrift om att jag tyckte det hela var ok gjordes. Inga problem i min värld.
Vi blev även erbjudna en startplats i den öppna banan, det låter trevligt och det är väl inte utan att jag funderar på att utmana mej själv lite.
Eftermiddagen var vigd åt vuxenstuff och med tanke på att alla mådde bra och hämtat sej efter nattens utflykter så höll vi oss till vår plan.
Mollie till mormor och lilla fröken mini åkte även hon till sin mormor.
Fröken flickvän och jag gick sen hand i hand genom vår mysiga lilla stad fram till biografen. Det var fullbokat och våra platser var en våning upp på balkongen. Där har jag inte varit sen jag var en liten tjej och såg filmen Leif med galenskaparna. Hej 80-tal.
Filmen var hyfsad och gav en eftersmak med tankar om hur livet kan förändras med dom val man gör. Att hur jag svänger vänster i stället för höger i vägskälet kan förändra och ger mej en helt ny bild, en helt ny värld. Min värld just där och då och det är det valet man får leva efter.
Omständigheterna som gör att det blir si eller så. Det är spännande.

Restaurangbesök blev det, men inte på den tänkta krogen. Där var det fullt så vi fick gå vidare. Det var så underbart och romantiskt att gå med sin tjej i den julpyntade och upplysta staden. Småstad är verkligen speciellt.

Jockarp.