Strålande jul....

Loftet intagit...

Julafton på Månsagården är nog inte så olika julen på andra ställen. Men för mej blev den annorlunda på många sätt.
Jag började morgonen med en ofrivillig barnvagnspromenad då lilla mini inte hade några planer på att sova och låta oss vara i fred. De regnade och var varmt. Det var lite skillnad mot i fjol.
När jag lyckats med att klubba minstingen vaknade fröken bonus och för att hon inte skulle väcka resten av huset så gick vi till soffans hörn och kurade ihop oss och kikade lite på Rasmus nalle. Jag kokte kaffe så termosen var full när resten av gänget öppnat locken.

07.30 väckte jag fröken flickvän och myset som sött snarkade i kapp. Det var dags att gå på tomtejakt.
Fem vuxna och tre förväntansfulla barn klädde sej och gick ut. Mollie hade ficklampan med sej för att spana efter tomtens fotspår. Men med den uteblivna snön uteblev även tomtens fotavtryck, men hon hade ändå full koll på var vi skulle. Hon klättrade upp för stegen på loftet och kikade över kanten. Vi andra följde nyfiket efter.
Och där, där på en halmbale satt han och sov. Tjejerna stod på tryggt avstånd och avvaktade lite. Spänningen var olidlig :)
Dom fick en klapp av tomten och myset bjöd honom på några goa julekramar.

Frukost och sen började allvaret. Städning och med nio personer i blandade åldrar så är det inte det lättaste uppdraget. Några eliminerades genom utomhuslek vilket var mycket bra.
Efter julstädet tog vi en lugn löprunda och vi hade även denna gång med en följecykel. Trevligt.

Kalle och gänget. Jodå, de små tjejerna satt helt klistrade framför denna tradition. Vilket gjorde själva tomtegrejen väldigt enkel.
När Kalle var slut sa vi till tjejerna att dom skulle spana efter tomten. Det lyste från en lykta i allen och spända stod dom i fönstret och kikade. Tomten gick fel, han var på väg mot stallet så i full fart sprang dom till dörren och ropade;
- Tomten du går fel, du ska hit.
Förvirrat kom tomten tillslut på rätt plats och rev av det ena skämtet efter de andra på en rungande Göteborgska. Det var roligt för både små och stora.
Lite avvaktande var dom små. (Men myset anade vem det var och det berättade hon för mej under vårt morgonmys under täcket.)
Men likt som på morgonen kramade hon den skägge rödklädde herre utan någon rädsla. Det är bra det.

Ett smärre kaos utbröt sen i köket. Många kockar, barn och hungriga människor trängdes med en och annan köttbulletjuv.
Det var högljutt men väldigt kärleksfullt. Jag njöt i fulla drag med huset fullt av glada och pigga människor. Familjärt.

Efter frossandet och lite lek för barnen så nattades dom lätt. Alla intryck och spänningar hade nog satt sina spår.
Vi vuxna tog fram det största gottebordet i den Månsagårdska historien och började äta. Till det drog julklappsspelet i gång och jag hade en helt vansinnigt rolig och härlig stund. Där satt min egen familj och där satt fröken flickväns familj och alla verkade tycka att livet va en enda stor härlig fest.

Nöjda päste vi sen alla i soffan och dom icke inneboende lämnade palatset. Vi önskade god jul en sista gång sen blev det sängen för även oss.
Den lugna julstämningen vände på en sekund till ett par frågande ansikten och senare ett hejdundrande skrattanfall. Ett ålhuvud låg nämligtvis i sängen. Det kändes inte riktigt helt normalt liksom.
Men med tre systrar under samma tak så får man kanske räkna med dessa små busstreck.
Jag lider inte idétorka jag heller så det är nog bäst att dom ser upp :)
Givetvis sammanfattas denna julen med ord som lycka och glädje.

Jockarp.