onsdag 9 november 2016

Is och brända skepp....

En sommarbild från Jockarp. De ser mörkt ut...


Aldrig mer deppig, ja de var med dom tankarna jag tacklade dagen. Jag hade sjukt ont i huvudet men jag bet ihop, jag kämpade på med att verkligen vara mej själv. Jag pratar just nu väldigt mycket och det är bra, proppen ur. Jag känner igen mej själv i det avseendet och det är bra.

Jag ställs snart inför stora förändringar i mitt arbete och visst ibland hopar sej dom mörka molnen. Men mycket vatten ska rinna under broarna.
Och jag gillar förändringar och utmaningar, det är ju jag.
Jag pratade med en kille på jobbet som växte tio meter i mina ögon. Han har tre killar som han tvingats ta hand om och fostra nästa helt själv, han har haft en ledande roll på företaget och har jobbat skift. Han berättade om hur hans barn upplevt hans arbete och det var bara positivt. Det var glädjande för mej, jag blev stärkt. Detta kommer gå galant och näää jag kommer inte att nöja mej med att gå tillbaka till ruta ett. Möjligtvis en tid. Men det känns som att jag hellre far framåt mot min vilja än jag vänder. Jag känner mej klar med den delen av mitt liv.

Vi var på simskolan och myset var superglad, hon gillar det och det är bra. Jag träffade på en människa som betytt väldigt mycket för mej under en tid.
Känslorna stängdes av. Jag hade ingen lust att prata och hon var som en isbit och det gjorde det enkelt för mej, Jag kände ingenting. Lite konstigt kan jag tycka men det är väl så att om man blir behandlad svalt är det svårt att känna något, enkel matematik. Kärlek föder kärlek. Hat föder hat och är det tillräcklig kyligt blir det till is. Hon är min isdrottning just nu och det lär dröja innan hon tinar upp för mej. Det är inte många skepp kvar att bränna nu.
Jag är en underbar och kärleksfull vän men behandlas jag inte med respekt Blir jag lätt en fruktad ovän.

I bilen hem berättade Mollie om att det hänt en sak i skolan under dagen. Jag pratade med henne om det och det var skönt. Skönt var det även att det damp ner ett mail med samma uppgifter som Mollie haft. Detta mail kom från hennes fröken. Glädjen var stor över att hon informerade mej. Jag har en enorm tillit till fröknarna just nu. Och ordet tillit är ett ord jag älskar, inte bara för att det är en palindrom utan även för dess innebörd.

Vi kommer att ta bonnpermis och dra ut på äventyr. Mollie har fått fritt från skolan och vi har nya däck på bilen. Detta kommer bli toppen.
Jag kommer att ge en intervju i en tidning under vår semester och jag har blivit lovad en superjounalist. Jag har pratat med henne och det kändes toppen. En trevlig kvinna.
Myset har jag lovat att gå på ett lekland och det blir perfekt miljö för en intervju. Skrikande ungar runt om kring en ;) det kan sluta precis hur som helst.

Det kommer bli underbart med ett miljöombyte och den nykomna friheten som jag fått är faktiskt väldigt skönt. Jag behöver inte se till att en familj på fem personer har det bra, jag kan släppa det och omfamna min egen dotter och låta henne befinna sej under mina beskyddande vingar. En liten flock passar mej bra just nu. Ett lugn infinner sej.
Jag vet dock inte hur länge det håller i sej, jag vet ju hur jag är. Rastlös. Men nu njuter jag i alla fall.

Hungrig efter simskolan....



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar