Grisjobb och tvärtemot.....

Vilka står fel?

Jag är lite tvärtemot, det slog mej när jag skulle parkera min jobbcykel. Var jag bara tvungen att sätta den helt emot alla andras parkeringar? Ja minsann det verkar så. Att jag själv la märke till det och uppmärksammade hela situationen ser jag som bra. jag känner mej väldigt väl nu efter snart 40 år :)
Jag är nog lite stollig men jag har lärt mej älska just den biten av mej själv.

Stoppet fortsätter i en rasande fart, jag gör den ena meningsfulla arbetsuppgiften efter den andra. Jag är inne i fasen; Jag älskar mitt jobb. En skön fas.
Vi gör så många uppgifter som vi aldrig förut gjort och det är ju vansinnigt kul. Det kickar liksom att inte veta hur vi ska lösa ett problem, vi får testa och fundera väldigt mycket.

Grisjobb ännu en dag och jag bara älskar det :)

Det killar mer och mer i mej att hitta en ny väg att gå. Det måste vara det absolut bästa med förändringar i livet, det blir liksom ringar på vattnet. Man slipper den trygga vardagen (som jag förvisso älskar) man ger sej ut på andra vägar, inte så raka vägar för det behövs inte. Tryggheten är inte så nödvändig när det bara gäller en själv, tja Mollie med förstås, men det är ju betydligt enklare att samla den lilla flock av henne och mej och scanna av att vi mår bra än att samla in fem personer och se till att alla dom mår bra.

Just nu lever vi ett extremt konfliktfritt liv. Jag tycker att det är skönt att släppa lite på ramarna. Dom behövs inte nu. Det finns inga andra som vi ska respektera och ta hänsyn till. Vi gör vad vi vill, när vi vill. Bekymret är bara att jag vill inte bli kvar i det läget för länge, det kan lätt bli så att man inte vill/orkar dela sitt liv med någon annan vuxen, för då börjar kompromissandet och hänsynstagandet. Man ska åter oroa sej 24 timmar om dygnet om att alla ha det bra och är friska och krya.
Vi får se vilken väg jag tar, men just nu är jag väldigt tillfredsställd med att slippa konflikter. Eller ja, konflikter finns det men det påverkar inte min familjerelation. Detta kriget kan jag utkämpa i det tysta utan att myset ska behöva vara inblandad. Så har det inte alltid varit. Skönt att kunna skona henne.

Under middagen pratade vi om en liten flicka som går i mysets klass. Det verkar som hon är en flykting, (jag vet inte säkert)
Mollie berättade att när hon var liten så fick hon igen mat. Flyktingflickan alltså inte Mollie.
Vi pratade om hur bra vi har det i vårt land, att det inte är krig här, inte länder emellan men mellan människor är det ganska ofta som det blir krig. Hon hade sina egna liknelser och det var väldigt intressant och lyssna på henne. Sexåringar snappar minsann upp en hel del av livet.

Under kvällen skulle vi välja en piniata till Mysets kalas, hon hade ett väldigt bry. Det är svåra val. Hon skrev alla intressenter på lappar och sen blev det Ellebellebi. Hon blev inte nöjd med resultatet. Då tipsade jag henne om att hon skulle sova på saken. Så så blev det.

Alla dessa val....

Jockarp.