tisdag 15 november 2016

Kär?

Humf, experiment ala Vilhelmsson 


När första frågan en av grabbarna på jobbet ställer är:
Är du kär eller vad är det med dej? Det syns i ögonen på dej att något hänt sen vi sågs sist. Och sist vi sågs var för två veckor sen.
Jag flinade och sa att jag inte var kär men att jag har varit i väg under helgen och samlat kraft och styrka. Energierna ligger på topp.
Har allt lättat är det lättare att andas? Super enkelt blev mitt svar leendes.
Skönt blev svaret sen gick vi över till honom och hans psykiska och fysiska tillstånd. Jag blir glad över att grabbarna delar med sej till mej om hur dom mår, det är viktigt både som min roll på företaget men även som människa.

Jobbet ja, stopp i fabriken och det ser personalmässigt ut som det är ett storstopp. Väldigt mycket folk överallt.
Jag satt i möte stora delar av dagen och det var nog nödvändigt, tidplaner finlirades och planer för uppstarten lufftades.
Jag tog en cykletur runt fabriken, jag har haft punka i två veckor så jag har bara tagit mej runt det nödvändigaste och det med apostlahästarna. Men nu tog jag ett helvarv. Det höll på att sluta illa. Snorhalt på sina ställen.

Jag diskuterade miljöläget med personer som arbetar i ett nystartat projekt gällande miljön, dom berättade för mej att det inte ser speciellt vackert ut i vår sjö med namn öster i början. 
När jag gick förbi ett annat kontor som var fullt med miljöfolk stack jag in näsan och sa: 
- Jag litar på er. Rädda Östersjön, sen gjorde jag tummen upp. Dom flinade och skakade på huvudet åt mej, jag flinade jag med och gick vidare. 
Det är allvarligt men man måste någonstans våga skoja lite om eländet. Det är intressant det där med hur våra hav ser ut efter påverkan av oss.

Jag blev sen hem och så kommer det med all sannolikhet att se ut hela veckan, jag har tagit höjd även för helgarbete. Men visst jag har lovat att ställa upp denna veckan och jag är en kvinna som står vid mitt ord, det har jag alltid gjort vad det än gäller.

Myset var på hugget när jag kom hem, nja ända till hon drog i stortån i en av trösklarna sen var det inte så latjo precis. Lite mys i mammas trygga famn och en häfta på tån så fixade det sej. Skönt.
Vi lagade en lätt middag i form av korv och pasta. Inget lyxlir väntar denna veckan, det blir överlevnad som gäller ;)

När myset nattats och jag förberedde mej för tidningsläsning i sänghalmen knackade det plötsligt på dörren, den knackningen resulterade i två timmars snurrning på tankar om livet. Shit vilken kväll. Vi pratade om alfahonor och om att se om sin flock, vi pratade om ärlighet, respekt och kärlek.
Vi pratade om bygden, vi pratade om att ha vettet eller möjligheten till att uppskatta det man har.
Jag berättade att jag emellanåt måste nypa mej i armen när jag kör i allén upp mot de Månsagårdskapalatset. När kastanjerna blommar och solen lyser på dom glaserade takpannorna, när det doftar vår och jag ser min dotter springa barfota på nyklippt gräsmatta. Ja gosse vad vi har mycket att uppskatta när vi bara ger oss tid att se det.

Lite lugnare aktivitet....


Jockarp.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar