Snorgråta.....

Glad men skelögd...

Jag kickade igång ännu en morgon på brukets gym. Jag var helt ensam vilket var skönt.
Att någon spillevink höjt graderna till 28 i lokalen gjorde det omöjligt till att inte börja transpirera i ett tidigt skede. Att benen gick som trummpinnar på mej gjorde ju inte saken mindre svett.
Skönt var det i alla fall.
Jag tog en dusch och grabbarna gick igång stenhårt när håret var nytvättat och utsläppt, det är sällsynt. (Att det är utsläppt på jobbet) Självklart kunde jag om jag velat tagit deras kommentarer och busvisslingar på ett sexuellt trakasserande vis men sån är inte jag. Jag spelar med och har kul. Jag tror att dom flesta ser mej som jämlik just på grund av att jag är flata. Vi har ju lite samma intresse ;) och jag är verkligen inte prydd av mej.

Fortfarande stopp i fabriken och för dagen hade jag hela fabriken som arbetsområde, mitt jobb var att synas och höras om så behövdes. Jag träffade mycket folk och det är alltid trevligt.
Det blev en väldigt sen kväll och jag var inte hemma förrän runt åtta snåret. Då stod minsann maten på bordet. Mamma är världsbäst på att göra köttbullar, det är hon som lärt mej. Jag lastade in en hel hög och lyckades även snylta till mej några att ta med hem.

Myset och jag beställde nu äntligen piniatan. Hon kom fram till att detta året skulle det bli i form av en hund. En Dalmatien. Bara att beställa och betala för mamman.
Vid nattningen enades vi om att hoppa över sagan och i stället lösa ett par korsord. Hon är grym på det.

Jag fick ett mail som fick mej att börja storgråta. Det var från Mollies gamla dagisfröken. Hon hade varit på mysets skola och hälsat på henne och nu berättade hon för mej hur underbart dom hade tyckt att det varit och setts.
Att dom hade omfamnat varandra i en varm kram. Hon berättade om glädjen hon hade kände när deras ögon möttes, att det kändes så enorm varmt och kärleksfullt.
Jag blir så oerhört glad och stolt över att min dotter kan få fram sådana känslor i en annan människa.
Jag vet att Mollie uppskattade besöket enormt, hon har pratat om det och hoppats på att det skulle vara just den fröken som skulle komma, hon visste inte säkert vilken det skulle vara.

Hon berättade att myset suttit och pysslat och att hon berättat en massa om skolan och om fritids men även om hur det ser ut på hemmafronten. Än en gång blir jag glad över hennes sätt att berätta om det, att hon inte ser det som något konstigt, och att hon faktiskt inte saknar någon.
Hon avslutar mailet med raderna:
Du har den finaste tjej man kan tänka sig
Ja det var helt omöjligt att läsa det utan att snorgråta. Både av sorg och av lycka. Tack snälla för allt ni gjort för mej och myset.

Jag behövde andas....

Jockarp.