Snurrande....

Linbana ;)

Efter en grymt het natt som resulterade i dyngsura lakan var det bara att börja bädda nytt. Kan svettandet bero på övergångsåldern tro ;)
En löptur halv sju var precis den starten på dagen som faller mej i smaken. Svett var jag ju redan så det var bara att ge sej iväg. Solen steg och det var ett frostigt landskap jag mötte, underbart. Jag sprang över bron och där mötte jag en äldre herre. Han gjorde tummen upp och sa: Kämpa, kämpa. Jag antog att han syftade på löpningen men där behövde jag verkligen inte kämpa. Varje steg var enkelt, jag var ruggigt stark. Nä i stället associerade jag till min situation i övrigt.
Att varje dag trycka undan känslor från hjärtat som är fina och vackra, bara för att överleva, det är att kämpa det.
Att allt vackert och fint som finns inuti mej måste tryckas undan för att inte äta upp mej helt. Det är inte sunt. Kärlek och lycka skulle virvlat fritt från mej men nu ligger locket på. Jag orkade i alla fall flina lite åt att han utan att veta satte huvudet på spiken så extremt. Pang.

Myset och jag fick agera taxi till mina föräldrar som ska ge sej ut på en resa. Puss och kramkalas i bilen sen drog vi hem igen.
Dagen var helt tom, vi kunde göra vad vi ville och det gjorde vi. Vi roade oss med att göra en linbana till Mollies lilla utter. Först var vi inne sen kom vi på en annan lösning med tvättlina utomhus. Lite ved körde vi in och mellis i form av knäckemackor intogs.

Jag skrev ett brev till skolan och jag kunde inte låta bli att gråta när jag skrev det, Mollie undrade vad det var med mej och jag kunde inte på något vis i världen förklara det för henne. Det var så extremt känslosamt att se en text om att mitt barn inte mår bra.
Hon hämtade snorpapper till mej, jag snöt mej och tog mej samman.
Brevet fick jag återkoppling på innan läggdags vilket gjorde mej glad. Ett möte är nu bokat till på måndag. Synd att det ska behövas men skönt att det går undan.

Vi tog oss in till stan och till bibblan, gud vad jag älskar det stället. Fem nya böcker till myset och ingen till mej, men jag insöp alla hyllorna med böcker, omslag och texter. Jag blir lugn i den miljön.
Vi handlade lite mat och festligheter eftersom att det är lov.
Inom pressbyrån en sväng och där fick jag en bamse kram av kassörskan, jag sa att jag behövde lite mänsklig värme och närhet och det fick jag. Tack.
Stärkt av kramen drog vi vidare till gummiverkstan och beställde ett par nya däck, det behövs nu när vi ska ge oss på turné igen.

Under kvällen fick vi besök i palatset och kaffekannan fylldes och tömdes. Mycket trevligt må jag säga ;)

Dagen var väldigt upp och ner, men det är ju så att upp och ner är lika långt, men det är långt i från lika lätt. Jag föredrar när livet går uppåt men samtidigt går det lättare när det fysiskt går nerför, det är märkligt. Den funderingen snurrade jag några varv. I det läget var jag leende ;)
Jag älskar att snurra, helst ska det vara med en annan människa men ibland får det duga med mej själv.

Innan vi skulle gå och läsa sagan för kvällen tog vi på oss ytterkläderna och gick ut på altanen och satte oss för att titta på en helt fantastisk himmel. Det formligen kryllade av stjärnor. Jag var världens mest lyckliga människa i det ögonblicket. Det fanns inte ett problem eller bekymmer ens i närheten av oss. Det var jag, Mollie och tusentals stjärnor. Och vi befann oss på den vackraste platsen på jorden.
Total lycka.

Vi hann självklart pyssla lite med ;)

Jockarp.