Paradox och åklagare....

Gödmörning...

Jag lämnade palatset innan halv sex, detta för att jag hade ett enormt träningssug. Jag körde till brukets gym upp på löpbandet och iväg. Gaaa vilken känsla. Jag höll 14 km per timme, men när jag andades stabilt ökade jag, jag pumpade på till mjölksyran höll på att knäcka mej. En helt underljuvlig känsla.
Jag pausade lite från bandet och gjorde lite andra övningar. Sen hoppade jag upp och tog ytterligare tio minuter på bandet. Svetten formligen öste av mej och jag var nöjd. Ett kort intensivt och välbehövligt pass.

Jobbet var fantastiskt kul. Jag skulle vara med och kontrollera några tak på bandgångarna som vi byggt. Detta innebar att jag skulle åka upp i en kranbil hänga 50 meter över havet med endast en sele som livlina. Jag informerade herrarna om att jag var ensam vårdnadshavare till en liten tjej och att det var av yttersta vikt att jag kom hem till henne.
Inga problem, i korgen med dej blev svaret.
Det var verkligen en höjdpunkt på dagen.

En runda för att kontrollera och diskutera CE-märkningen, vilket jag tycker är väldigt intressant, inte så hisnande som arbetet innan dock.
Vidare från det till tidplansmöte. Det är inte så värst upplyftande men det är kul att sitta och fnula på om det är möjligt att vi löser allt i tid eller inte. En riskanalys på ett kommande arbete gjordes och kaffe i mängder.



Höjdaren....

Min livlina...

Jag ringde till polis och åklagarmyndigheten under min rast. Jag har ett ärende där som intresserar mej väldigt. Jag kräkte av mej lite, men det visade sej att det var fel person som fick spyan, Sorry. Jag får göra ett nytt försök om några dagar. Jag dryftade ärendet för mina kollegor och dom flinade och sa:
- Ja du håller oss i alla fall alerta och sysselsatta med alla dina bestyr. Jag flinade och gav en lätt boxning på axlen och svarade:
- Kul ju så att det händer något i era tråkmånsiga liv med ;)

Innan hemgång fick jag hjälpa till på meksidan med att lägga en packning på ett lock på en vakuumtank. Locket var skittungt och vi höll på att klämma alla fingrarna vi stack in mellan locket och packningen. När man sen gapskrattar så man nästan inte kan stå upprätt ja då blir det inte lättare precis. Locket kom på plats i alla fall och alla fingrarna satt kvar om än något tilltufsade.
Ja det var en bra dag på jobbet.

Myset hade varit på simskolan, hon fick lift av mormor och allt verkar gått bra, vilket var skönt.
Vi lagade lite mat på kvällen, sen var det mys för hela slanten.

Jag hade en paradox känsla i kroppen under kvällen. De sunda förnuftet som jag ofta förväntar mej från mej själv och kanske framförallt från andra människor överensstämmer inte alltid med teorin. Jag lever ofta efter hypoteser fram till jag sett klart. Jag tror väldigt mycket fram tills att saker har bevisats.
Och varför hade jag en sån märklig och snurrig känsla under gårdagskvällen? Jo för att nya människor har korsat min väg, människor som tänder något i mej, som väcker mitt intresse. Samtidigt dras jag med gammal barlast som jag inte kan skaka av mej förrän hypotesen och teorin kopplas samman i en symbios. När det sker vet jag inte men än en gång är det jag som driver skeppet framåt och det endast för att kunna kasta barlasten över relingen, hissa mina segel och satsa allt på de nya människorna i mitt liv.

Mm jag går en spännande tid till mötes.

Fröken pyssel...

Jockarp.