Lögner och svek.....

Tops konst by myset :)

Dagens dilemma.
Ja, om man har en person som man brytt sej väldigt mycket om men som sårat en ganska rejält. Ska man då varna den personen för en fara eller ska man låta bli och låta vederbörande få upptäcka faran själv. Vilket då oftast brukar bli lite för sent?
Jag är en väldigt snäll människa och jag hade faktiskt tanke på att just varna och det genom ett telefonsamtal. Men när man då inte ens kan bemöda sej med att uppföra sej med ett Hej till svar då surnar jag till. Jag kände bara nej. Hon kan gott ha det. Jag tänker inte varna. I det läget skiter jag både i personen i sej och dennes barn.

Men sen är jag ju som jag är. Jag har ju väldigt svårt att leva med mej själv om jag vet något som jag kan göra för att göra skillnad, och när det i förlängningen kan handlar om barn, nja då är det ännu värre. För frågan är nog inte om faran kommer utan det är nog i stället en fråga om när. Om det inte redan börjat?
Så ja, nu står jag mellan dom jättestora hötapparna och kan inte komma till ett vettigt beslut i ärendet. Varför ska jag bry mej?
Jo för att jag är en kärleksfull och godhjärtad person? ja kanske.
Men även godhjärtade och kärleksfulla personer kan ibland komma till den gränsen att nu får det vara nog.
Någon som känner för att hjälpa och ge mej ett par moralkakor i hur jag ska bete mej i frågan? Jag är idel öra.
Helst innan hela huvudet flugit i luften av allt analyserande om för och emot ;)

När jag kan släppa dilemmat lite så fick jag minsann en del gjort. Kartan kom äntligen på plats på väggen och studierna startade direkt. Det är inte lite platser jag varit på, på vår jord och fler lär det bli om man får ha livet i behåll.
Mollie var väldigt intresserad och det är minsann inte lite platser hon heller har befunnit sej på i sitt korta liv. Jag tror att hon varit i USA fem eller sex gånger. Singapore, Australien, massa städer i Europa. Helt galet egentligen vilka möjligheter hon har. Lyckligt lottad lilla loppan.

Jobbet har gått bra, lite tradiga möten emellanåt men det är bara att bita ihop. Jag vet ju att det lättar och ja, jag gillar mitt bruk. Men jag var faktiskt väldigt less så i ett försök att bli lite uppmuntrad skickade jag en bild till en böna ;)

Myset och jag hade en väldigt chill kväll, vi målade med vattenfärger och samtalade lite smått. Jag försökte mej på att lyssna på lite musik men då tjurade lilla fröken ihop och gnällde om att hon inte kunde koncentrera sej.

På kvällen när myset somnat och jag satt i soffan slog det mej åter igen vad fint jag har det. Jag sa högt för mej själv, vilket stort fint hus jag har, vilket vardagsrum golv, vilken hall, vilka nya fina toaletter. Jag fnös och flinade sen lite åt det. Men samtidigt är jag tacksam och jag är tacksam över att jag kan se allt jag har att vara tacksam för, psss lite knäpp det är jag nog, men det underlättar i den allt mörkare värld vi lever i. En värld med lögner och svek.

3000 bilder av myset på kvällskvisten. Radera..

Jockarp.