underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

måndag 6 augusti 2018

Himma.....



Lördag morgon och vi beslutade oss för att köra hemåt mot Jockarp. Jag hade hemlängtan och Mollie sas ha ont i en fot. Vi dissade helt enkelt prideparaden. I stället tog vi ett snabbt stopp i Linköping och Cloettas fabriksutförsäljningsaffär, där gick vi bananas sen full rulle hem.
Att köra upp allén till palatset var magiskt, vi har varit borta ett tag och vi har upplevt så mycket fint och bra. Men att komma hem slår nog ändå alltihop. Jockarp och Månsagården är något speciellt.
Väskorna släpades in sen hoppade jag i löparskorna och drog upp på berget. Mördabacken hej. Ett kärt återseende. Hon var tuff för dagen och temperaturen runt 28 grader gjorde det hela än mer motigt.

Söndagsmorgonen började som lördagskvällen slutade men jag tog två vändor i mördabacken och turen slutade på en mil och temperaturen var blygsamma 18 grader, lite skillnad det och kroppen svarade fint. En helt annan löpning än dagen innan.

Vatten och kaffe på det sen drog jag igång projekt sanering av bil. Utsidan och insidan piffades till. Kärran tankades. Redo för nästa tur alltså :)
Vi drog till stan och shoppade lite föda, en kompis till myset hämtades upp sen drog vi mot byn igen.
Tjejerna lekte och jag fixade med tvätten, jag dammsugade och fick även göra en smärre renovering av dammsugaren. Pust.
Jag var tacksam över hushållssysslorna, det var trivsamt att vattna blommorna, dammsuga och vika tvätt. Jag märkte hur mycket jag saknat vardagen. Jag älskar det som kallas vardag märkte jag :)

Tjejerna blev hungriga och vi drog ner på Vesan för att angripa potatisfältet. Det var första gången för Mollies kamrat på ett potatisstycke. Hon tyckte det var fantastiskt att hacka i stånden och se hur många potatisar som var under. Det blev en trivsam stund.
Hem och dom skalade, delade och kokte potatisen. Sen mosades dom och smakades av. Mosen var jättegod löd domen.

En vän till mej kom och vi chillade i brassestolarna medans barnen skötte sej själva. Livet var lättlevt må jag säga.

Kvällen, ja vi myste med hundarna och sen la vi oss under våra täcken på altanen. Vårt liv är maxat nu märker jag. Det enda jag vet är att det kommer att vända (tyvärr) men så länge kommer jag njuta varje sekund över att ha det mesta i livet.


Potatisplockarna....

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar