onsdag 29 januari 2014

Kammarfunderingar...

Man kan göra mycket när man är tre ;)


Från lugnet och en kropp som kändes uppladdad till max tog jag tag i den andra delen. Den andra Leonora fick komma fram.
Jobbet på bruket kräver sitt och nu var det åter dags för projektarbete.
Det är så väldigt givande och intressant att få vara med och vara delaktig i detta stora som sker. Att få vara med och låta huvudet få fritt spelrum. Att uttala det och ingen klankar ner på en om förslagen är på tok för långt utanför lådan. Det är bara att ösa på liksom.
Efter några timmar med klipp och klistra, ritande och filosoferande så avslutade vi sittningen. Nytt jobb i ärendet väntar redan denna vecka men då är det dags för leverantörsmöte. Fullt upp med andra ord på den fronten.

Jag drog till brukets gym en vända. Det är inte läge att ge sej ut på berget och än mindre att springa på landsvägen. Den är ännu smalare nu och sikten är inte världens bästa när det är meterhöga vallar av snö.
Jag sprang en halvtimme på bandet och det gick ganska bra. Jag är inget vidare fan av just löpband men av två onda ting får man väl vackert ta det minst onda.

Hem och tillsyn av fröken mini, fröken flickvän skulle nämligen piffa till hårsvallet. Vi hade en behaglig stund. En flaska ersättning och lite snurrande, sittande och annat bus. Tiden går fort när man har roligt.

Myset hängde på dagis och skulle bli upphämtad av mormor, det var nämligen åter dags för bamsegympa. Dom är ett bra radapar när det gäller dom övningarna.
Själv blev jag kvar hemma i borgen med fröken mini. Hennes mamma var inom en sväng men drog sen vidare på lite kvällsträning. Lilla fröken sov så tillsynen var enkel ;)

När jag satt ensam på min kammar funderade jag på vad som okej och lämpligt vad det gäller att vara i från sina barn. Är det en natt, två nätter, en vecka, tre veckor? Vad är okej egentligen?
Jag minns så väl när jag skulle åka på kurs till Stockholm och det blev två övernattningar. Jag såg det som ett stort problem, olämpligt helt enkelt.
Tänk att jag skulle vara utan mitt mys i nästan tre dygn.
Jag gjorde det och vi överlevde båda två och i och med det var det bruten mark.
Flyttas gränsen eller hur känns det för andra föräldrar som har växelvis, delad vårdnad eller andra lösningar där barnen är i från den ena eller andra föräldern.
Funkar det att vara i från sina barn flera veckor i stöten? Är det bra för föräldern och framför allt är det bra för barnet?
I skrivande stund tror jag nog att vi hade överlevt både myset och jag om vi varit i från varandra en vecka. Men jag tror inte att någon av oss skulle mått så värst bra.
Just i denna stund tackar jag min lyckliga stjärna att ex frun drog innan myset föddes. Givetvis har jag hela det tunga ansvaret men samtidigt slipper jag en väldig massa problem men exet och det bästa av allt, jag slipper dela på mitt mys.
Underbart :)

Oj då ;)



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar