torsdag 9 januari 2014

Vad kan det kosta?



En vana jag lätt skulle kunna leva med för alltid det är att vakna runt halv nio och ligga kvar i sängen och mysa med mitt mys i en halvtimme innan vi masar oss upp till dukad frukostbord. Bordet innehöll, ägg, gröt och kaffe. Ny delikatess är nu kanel på havregrynsgröten. Super duper gott :)

Utan barn i huset så fanns det inte en enda anledning till varför vi inte skulle ge oss ut på en löprunda under förmiddagen.
Jag blev så grymt imponerad av fröken flickvän att hon orkade jogga i 6 km. Tempot var förvisso lågt men jag tycket det var ett lagom tempo för att samtala i.
Fröken flickvän som även för dagen led av träningsvärk efter ett pass i träningslokalen ett par dagar tidigare. Tuffing ;)
Roligt men människor som tränar och tar vara på sin kropp. Soffliggare går alltså bort direkt ;)

Myset hängde på dagis ännu en eftermiddag och mormor lämnade henne, det eftersom hon ändå skulle till stan, samåkning är bra både ekonomiskt och i miljösynpunkt.
Vad det gäller ekonomiskt så har jag funderat väldigt mycket den sista tiden på hur mycket pengar man behöver för att leva och göra det med samma levnadsstandard som man är van vid.
Jag tror att jag ska göra ett test under några månader för att se hur mycket pengar som faktiskt rullar ut från mitt konto. Och då menar jag rullning på sånt som man måste ha för att överleva.
Intressant.

Vi fick ett fantastiskt kort i lådan i går, det var en inbjudan till att bevittna ett bröllop. Alltid mysigt.
Det något mindre mysiga är att det ska äga rum andra sidan Atlanten. Hur det blir med medverkan där står alltså skrivet i stjärnorna.

Jag for till jobbet några timmar och under tiden jag var där passade jag på att boka en trevlig tripp för hela familjen. Precis vad vi behöver.
Stället är hemligt och de är sparsamt med teve kanaler och internet. Sällskapsspel och böcker får alltså bli våra medresenärer.



Jockarp.

1 kommentar:

  1. Jag har konstaterat att jag och mannen lever under vad som beräknas vara existensminimum just nu, vi saknar egentligen ingenting, men jag längtar ändå tills åtminstone en av oss har ett jobb så att man kan hitta på lite saker utöver det vanliga :) Ofta behöver man nog mindre än vad man tänker sig, om man tar efter det som är verkliga, faktiska behov. Och i vissa perioder kan ju ledig tid vara mer prioriterat än de där lyxiga extrasakerna. Kul att läsa om dina tankar kring detta, intressant ämne!

    SvaraRadera