Imponerad...

Ja vissa dagar undrar man ju varför man ens trasslar sej ur nattasärken och tar sej upp ur sängen och vissa dagar undrar man varför dom ska börja så tidigt.
En del dagar börjar med att man slår tån i en tröskel, en tröskel som man gått över i tjugo år, det fortsätter sen med att filtret viker sej i kaffebryggaren så det blir till att börja brygga nytt. Gröt flyger runt hela matbordet.
Man försöker bryta mönstret med en promenad på berget, ja vad händer då, jo man snubblar klart på en rot och välter, med tio kilo mys på ryggen blir fallet hårt och våldsamt.
Upp igen, kontrollera skadorna. Vidare färd hem går i försiktig mak med ömmande knän.
En telefonförsäljare ringer, undrar om jag vill ha nya TV kanaler, jag sej nej jag ser inte på TV så mycket, den fortsätter och terra mej i andra änden av luren.
Jag säger då vad jag tror i en vänlig ton. Ursäkta mej men jag behöver inte uppta din tid för jag ska inget ha.
Personen i andra änden förstår inte. vad är det som är så svårt? jag förstår inte varför inte försäljaren inte förstår att jag inget vill ha.
Den onda cirkeln har nu börjat snurra. till slut orkar jag inte så jag lägger på.
Dagen fortsätter i samma anda, man åker till affären och lyckas ju klart med bedriften att få en kundvagn som envisas med att rulla på sne, hur många såna kundvagnar finns det egentligen.
Man trampar i en hundskit och Mollie klämmer fingret i microluckan.

När dessa tillsynes jobbiga och tuffa I-landsproblem drabbar en så är det skönt att veta att det måste vända och vänder gör det.
Jag hade även en toppen dag med ansvarsfulla underbara människor.
Gravida fru T var här och förgyllde delar av dagen, många intressanta samtal om barn, barnuppfostran fruar och jobb avlöste varandra. Myset visade sej från sin allra solstråligaste sida hon åt, lekte och visade även prov på hur lättnattad hon är.
Ja ibland kan hon imponera den lilla damen.

Vad mer som imponerade på mej det var alla lättsamma kommentarer, jag förstod att de är fler som ser på allt som händer mej med ett skratt och ett skak på huvudet.
En sak som slog mej är att det är så många män som läser min blogg och som kommenterar. Att dom tycker att det är förjävligt, jag blir glad över det, för man har ju alltid hört att män kan vara väldigt känslokalla och inte bry sej mer än att få ett ligg och hur sen efterspelet bli spelar dom mindre roll.
Alltså kan man kanske på ett annat sätt förstå om det varit en man som gjort alla dessa vansinniga beslut och val som nu min ex fru gjort.
De är inte bara fäder som läser och kommenterar utan här är det allt från singel män, bögar, män som har delad vårdnad om sina barn, det är farfar, pappa och även transvestiter, fantastiskt tycker jag och den gemensamma nämnaren är att det är ingen som tycker att det är okej det min ex fru gjort.
Ja de skulle möjligtvis vara han vår lille Per han den jourhavande medmänniskan som så sött stod och tog bilderna på vårt bröllop, han som har egenrätt på den andra sidan av myntet, möjligen förstår han ex fruns val, men sent ska syndaren vakna och han får nog ett surt uppvak en vacker dag, (de fick ju lilla fröken tumör).
De känns lite som men telefonförsäljare, svår fattade, problemet i denna story är att jag kan inte bara lägga på luren i örat på dom, nej för ex frun tycker det är så vansinnigt latjo att hålla kontakten med mej igenom juridiska ombud, polis och tingsrätt.
Tjolahopp snart lär det börja kosta henne lite pengar då får vi se hur kul hon tycker att det är....Socialen kan dom tänkas vilja betala det tro,hihi..

Lite trevligheter hann vi ju med också en tisdagkväll sådär. Vi på ett trevligt kallas i ett trevligt hem, mysfaktorn var på topp med god mat och fantastiska tårtor, jag älskar kockkompisar.

De blev ganska sent så på vägen hem var det två små kottar som slocknade i bilen.

Jag avslutar dagens inlägg med att tacka alla ansvarsfulla män. kvinnor med för den delen.

Jockarp.