tisdag 25 oktober 2011

Sum sum sum....



Hehe, ja vi fortsätter nu i historien Leonora Vs ex frun.
Jag som trodde att den dröm jag hade härom natten skulle innebära att jag på något sätt försökte hitta en väg till att förlåta.
Men nej inte en chans i helvete att jag ens ska försöka förlåta den djupt skadade kvinna jag varit gift med. Hon gör det omöjligt.
Jag trodde nu i min enfald att detta var allt, att hon omöjligt skulle kunna hitta på mer tokigheter, men nej. Återigen hade jag fel jag får se mej som en förbluffande misstagande människa.
Hur fel kan jag har, hur fel kan jag har haft när jag lovade denna super störda människa evig trohet.
För något annat kan hon omöjligt vara.

Går hon möjligen på några väldigt starka mediciner tro, så starka så allt vett har åkt ur huvudet.
Ja det verka bannemej som de.
För det skulle ju vara likt henne att ta en genväg att ta hjälp av lyckopiller när dom jobbiga tankarna på hur vansinnigt illa hon har betett sej mot sin fru och sitt barn kommer. Frågan man ska ställa sej i stället är kanske, finns det så starka piller som kan döva det samvetet?




Ja för återigen gick jag igenom min vackra höstfina kastanjeallé och återigen hade jag ett brev adresserat till mej från tingsrätten i min hand, myset hängde förnöjt på min rygg efter en timmes rask promenad på berget.
Brevet ja och dess innehåll.
Hon lilla ex frun verkar minsann ha det lite knapert med pengar, det kostar tydligen på och bo i huvudstaden, verkar vara jobbigt att försörja sej själv.
Men jag undrar varför hon tror att jag ska betala hennes uppehälle, hum, räckte det inte med att jag betalade för henne dom fem åren vi var ett par, räcker det inte med att den bil hon kör runt i den är de jag som betalat och det vet minsann både hon och fjabbiga familjen om.

När jag läste vad som stod i brevet blev jag först arg som ett bi.
Att människan liksom inte ger sej utan istället fortsätter att göra sej själv och sin fjabbiga familj till åtlöje.
Ja för det finns verkligen ingen som helst hejd på vad hon är kapabel till.
Gode gud säger jag bara.



Ja jag var arg som ett bi men efter ett telefonsamtal så lugnade de sej lite och när jag skulle natta myset efter badet, så skrattade jag hejdlöst, jag skrattade så tårarna sprutade, stackars Mollie hon hade inte en chans att somna.
När jag låg där och skrattade så hysteriskt för mej själv så slog det mej att det var väl underbart att kunna skratta på de viset själv, hur mycket ska jag då inte kunna skratta ihop men någon annan.
Ja de kändes bra.



Ja och var var det nu då som gjort mej arg som ett bi och sen förvandlats till detta underbara förlösande skrattet.
Jo håll i er nu för nu kommer jag att bjuda er på världens roligaste historia....



En kvinna gifter sej med en annan kvinna. Den kvinnan hon gifter sej med är gravid med deras första gemensamma barn.
Kvinnan kommer sen på efter några veckors tid att hon tyckte inte de var så kul att vara gift och det verkade inte längre vara så lockande med kommande blöjbyten och sömnlösa nätter.
Nej det verkar istället vara roligare att hoppa i säng med en annan kvinna och flytta till huvudstaden.
Ja och helt enkelt bara lämna den gravida kvinnan där mitt uppe i alltihop.
Hon tyckte att hon hade den rätten att bara dra och låta den andra kvinnan reda upp förlossning, barn och vidare ansvar för ett barn för resten av livet, hon tyckte att det var helt okej och rättvist.

Efter det i hennes tycke helt rätt agerandet kommer hon på att det var kanske inte så smart gjort, nu hade hon ju lämnat sin pengako, pengarna i hennes lilla etui började nu sina.
Hon kom då på den geniala iden att den kvinnan som hon lämnat kan ju betala lite, det låter väl rättvist.
Vidare skickas ett litet brev om det fanns nån möjlighet att kvinnan med barnet ville betala 100000 för hon behövde dom.
Nej svarar kvinnan med barnet, hon vill inte alls betala för hennes uppehälle i Stockholm.
Vad ska hon då ta sej till hon behöver ju pengarna, hon undrar varför förstår inte kvinnan med barnet, hon kvinnan hon lämnade nygift och gravid, varför förstår hon inte att det kosta så mycket att bo i storastaden.
Ja de kan man ju undra.
Då kommer hon på att man kan kanske åberopa något som kallas för sveda och värk. Så nu provar vi med det, kanske kvinnan med barnet vill betala lite då.

Ja ni bloggläsare jag är idag tacksammare än tacksammast att jag startade denna blogg så jag kan dela mej av glädje och sorg.
Och just nu behöver jag er för att skratta ihop med mej. För ni får ju hålla med om att detta var de mest vansinniga ni hört.
Hon vill ha pengar för sveda och värk.



Jag funderar just på om jag skulle kunna anmäla henne för mordförsök på två personer, för det var just de som hände för ett år sen, hon höll på att ta död på två personer, med sitt oansvarsfulla egoistiska handlande.
Kan de möjligen vara de vä(e)rket hon vill ha betalt för tro.


Nu ska jag fånga denna dagen med vuxna och ansvarsfulla människor.


Jockarp.

8 kommentarer:

  1. Rolig läsning idag =) Förstår att du skrattar =) Är det någon som ska ha skadestånd för sveda och värk så är det du. För hjärtesorg och för kränkning, för hot och för psykiskt lidande. Kan hon så kan du! Stäm på! ;) Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  2. Att hon inte skäms! Hon kan ju aldrig mera visa sig här nere för även om inte alla i kommunen läser din blogg så pratas det så alla vet om historien. Och hennes föräldrar....de borde ju sjunka ner i sina skor och gömma sig när alla tittar på dom och hånler bakom deras rygg! Jösses säger jag bara.....tur att vi i Sverige har byggnader för såna med lås på dörrarna, hoppas de hamnar där för man kan inte annat än säga att där är deras hem!

    SvaraRadera
  3. Hahahahahhahahahahahahahh,,,fnisss.....hahahahha...ja, jag kan inte sluta att skrattar. Hon gör ju bort sig heeellllaaa tiiiiden,. Frisk är hon INTE!!!!

    SvaraRadera
  4. Sveda och värk!!! Hon Jessica!!! Sveda och värk skulle hon min själ ha i ändan sin, det hon uppenbarligen inte fick när hon var liten så hon kunde lärt sig lite vett och sans... Usch vilka folk det finns.

    SvaraRadera
  5. Kan undra hur det funkar i det huvudet, tror hon verkligen att det funkar på det viset, hade jag varit du så hade jag stämt röven av henne för psykisk misshandel.
    Haugana

    SvaraRadera
  6. Otroligt att denna kvinna efter allt, ALLT, fortsätter och bara inte ger sig nu. VAD finns det att upprätta för henne? Oavsett om det finns en annan sida av nämnda mynt, så kvarstår fakta; hon lämnade sin fru och deras gemensamma, då ofödda barn.

    Jag bryr mig inte om jag så skulle få se en närbild med ett förtoringsglas av hennes sida av det där myntet, den andra sidan synes mig så mycket klarare!

    Till exfrun: överväg, och överväg IGEN att lägga ner det här nu, BE OM URSÄKT i alla tänkbara tonarter och gärna på flera olika språk, och GÖR RÄTT FÖR DIG.

    GÖR RÄTT FÖR DIG.

    Hur i hela världen ska du annars kunna fortsätta leva med dig själv?

    SvaraRadera
  7. Sveda och värk? Jag skrattar inte, jag blir skitförbannad. Enda anledningen till att hon skulle ha mått dåligt måste ju vara att hon har ett samvete trots allt och innerst inne inser vad hon gjort.

    Börjar det inte bli dags för dig att ge igen och låta henne smaka sin egen ost? Det där med sveda och värk verkar vara intressant... börja med att testa med det vet jag!

    SvaraRadera
  8. Har följt din blogg ett tag, och det är en sak som slår mig, om och om och om igen; jag tror att din fru känner...skuld? Eller tvärtom, hon kan inte känna skuld...

    Det låter kanske motsägelsefullt, men för mig är det glasklart: varenda gång nånting händer som skulle kunna få henne att känna skuld (ett blogginlägg, att folk från byn tar avstånd, eller att FB-vänner inte vill komma på hennes fest), så reagerar hon - med att försvara sig. "Det är Leonoras fel". Normala människor, dvs människor med förmåga att känna, hantera, integrera känslor av skuld, klarar av att KÄNNA empati, och skuld - men hon kan inte det. Därav alla aggressiva handlingar mot dig. Ju mer saker som påminner henne om vad hon gjort, ju starkare blir hennes aggressivitet.

    Du har ju säkert redan förstått det som jag skriver, men det kan vara bra att ha i åtanke. Jag har en exflickvän som påminner om ditt ex, och i mitt fall så har jag valt att försöka undivka alla triggers; dvs sånt som (borde) skapa empati/skuld/ansvarstagande, eftersom jag vet att det triggar hennes aggressivitet.

    Du verkar friare än jag där - du viker dig inte. Läser därför din blogg med en känsla av att bli förlöst; du gör det jag inte kan. :) (Flatkretsarna i Sthlm är för små för att jag ska vilja utsätta mig för hennes ilska.)

    För övrigt, vilket fantastiskt liv du verkar leva, med vänner, naturen inpå knuten, myset, familjen, utomhusliv, nutella-bak och annat. Jag lovar - det är INTE roligare i Stockholm.

    kram på dig - jag håller tummarna för dig till veckan. Du är grym!

    SvaraRadera